Arvid visar tendenser som oroar pappan något. Det bästa han vet är blingiga smycken. Ser han en fin klocka på en arm öppnas direkt den lilla munnen och börjar målmedvetet röra sig mot målet. Det ska smakas, dregglas, undersökas och tittas. Det samma gäller för dinglande halsband, eller stora hängande örhängen och blanka fina ringar. Den lilla munnen öppnas och kroppen åker gapandes framåt mot målet. Han är som en liten skata som går direkt på bling blinget.
- Jamen jag är ju svältfödd på dylikt prål. Min egna moder bär ju bara små fisiga örhängen och hennes klocka har inga batterier och ligger i en låda. Klart man tar chansen när den ges, menar Arvid.
Han intresserar sig även för fina mönster på tyg. En kudde, en gardin, en tröja; han vill känna, smaka och titta på det fina mönstret. Kanske även vifta runt lite med det för att utreda hur det rör sig i luften. Man kan reta pappan hur länge som helst med att måla upp hur detta överskridande av normer för hur man får uttrycka sitt kön kommer fortsätta.
Äh, man kan ju sälja både klockor och tyger, EFTER att man gått ut Handels.
SvaraRadera