Får man hoppas på en dag till? Inte va?

Ikväll fick jag hålla på att natta Arvid i timmar utan framgång. Han är alltså frisk nu verkar det som. Back to old habits. Skönt. Eller? Det här med småsjukt barn är kanske inte så dumt ändå. Han var så lätt att ha hand om idag när han bara var lite hängig. Så extremt gosig och stillsam. Mamma var bara bäst och snällast. Han ville mest bara ligga i mammas knä (vilket var väldigt mysigt) och bli klappad tills han somnade (vilket tog ungefär en sekund).