söndag 28 februari 2010

Tack

Mormor har varit här och barnvaktat. Mycket bra. Detta innebar, förutom eget deltagande i fest, att imorse klockan sju kunde jag lämpa över Arvid till henne och sen bara somna om. Hon var dessutom glad och tacksam över detta! I eftermiddags kunde jag ligga i soffan och glo medan hon dansade sig trött med/till Arvid. Glad och tacksam, som sig bör. Trevligt med folk som har vett att uppskatta sonen!

fredag 26 februari 2010

Dagens i-landsproblem

Jag använder Google Analytics för att se webbstatistiken för min blogg. Det roligaste är att se var läsarna kommer ifrån och om någon länkat hit. Man kan ju inte påstå att jag anstränger mig speciellt mycket för att få läsare. Jag brukar utgå från att de flesta som läser känner mig på ett eller annat sätt. Men ibland dyker en länkning upp som ett frågetecken och då blir jag lite frustrerad.
Nu till exempel. Någon har länkat till mig från sin sida på Facebook ser jag. Eftersom jag inte är kompis med personen ifråga kan jag inte komma in på sidan och se länkningen. Jag vill ju veta i vilket sammanhang det länkas! Tycker de att något var kul? Eller att jag verkar vara en idiot? Detta är mycket frustrerande. Därför vill jag be er, alla mina hundratusentals fans och läsare, om en tjänst. Har ni hyllningar att framföra, var god att gör detta i lämpligast möjlig forum. Dvs här, i kommentarsfältet! Var inte blyga. :-)

tisdag 23 februari 2010

Det förklarar ju i så fall det svaga intresset

Hur gör man med andra dosen vaccin till barn? Ska man vänta på att bvc ringer och säger att "nu idag mellan klockan si och så vaccinerar vi alla barn födda i februari och mars" som förra gången? Eller gör de inte det?  Jag har väntat på att de ska ringa, men man kanske ska gå dit bara? Eller?

Banta med Kikki

Kikki Danielsson har ett jättebra tips; att banta i sin bastu. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Man sätter sig alltså där, bantar lite, och går sen ut och lägger sig i soffan och äter smågodis för 70 kronor? Värsta smartaste ju! (Note to self: nästa lägenhet ska ha en bantarbastu.)

Så fort jag går utanför dörren är det någon som kommer fram för att prata

När jag såg den här rubriken så blev jag så glad. Bloggdrottningen står i full blom. Åh tack, tänkte jag. Gud vad gulligt. Eller... var det ett sätt att säga att snart är blomningen över din medelålders kärring, snart måste du nog botoxa hela kroppen? Jag kände mig lite tveksam och ledsen där för en stund tills jag insåg att det handlade ju inte om mig! Det var nån Kenza, som har hundratusentals läsare på sin blogg varje vecka.
(Hur får man det? Kenza? Kenzaaaaaaaaaaaaaa!?)
I och för sig tror jag att jag också "ständigt blir igenkänd på stan" men det beror nog på min ganska fula (men varma) mössa som man med glädje väljer att klä sig i när det är jättekallt och man är 34 år. Mogen. I full blom. Eller nåt.

måndag 22 februari 2010

Hemmafru? Hmm....

Det är tusen miljoner minusgrader ute. Har det någonsin varit så här mycket snö inne i Stockholm? Allt vi kan göra är att snabbt (innan vi fryser ihjäl) gå till öppna förskolan och springa runt där och trängas och slicka på de ytterst välslickade leksakerna och inhämta kräksjuka.
När Johannes ska vara pappaledig kommer det vara vår och varmt och man kan gå till Skansen och titta på djurbebisarna eller springa runt på gräset, gunga och äta sand i sandlådor (Arvid, inte Johannes). Det är orättvist!

lördag 20 februari 2010

SÅ himla bra är ändå inte min bok

Är inte OS slut snart? Jag är trött på att gå och lägga mig klockan nio varje kväll av ren tristess.

torsdag 18 februari 2010

Arvid tipsar vidare

Blir du, som jag, trött på att bli matad ibland? Det är ju samma gamla visa, dag ut och dag in. Mata, mata, mata. Aldrig lär man sig kontrollera händerna bra nog för att kunna äta själv! Inte konstigt att man tröttnar, fast man egentligen är hungrig.
Känner du igen detta, då har jag ett tips:
Håll upp valfri leksak med lagomt stort hål framför ansiktet och låt dig matas genom hålet. Vansinnigt roligt.

onsdag 17 februari 2010

Arvid tipsar: rostbiffsgröt!

Ibland känner man att man inte vill äta upp sin gröt på kvällen. Man är trött på den. Igår berodde det på att någon (pappan) satt och smaskade på rostbiff samtidigt som jag förväntades äta samma gamla gröt. Vad trodde han egentligen? Skulle jag sitta där med min jäkla skitgröt när han åt något betydligt intressantare?
Vad är det egentligen med föräldrar? De verkar ha någon sorts märklig hang up på gröt. Den ska ätas, morgon och kväll, morgon och kväll, morgon och kväll. Väldigt tröttsamt. För att tillgodose deras sinnessjuka behov av att jag äter gröt, samt tillgodose mitt nyfunna behov av att äta upp deras mat så har jag här ett tips.
Gör så här:
  • Gnäll tills du får smaka det pappan äter (säg, rostbiff)
  • Fortsätt att gnälla högt och sträcka dig mot pappan och se hungrig och ledsen ut tills de förstår att du inte kommer nöja dig med mindre än ett konstant flöde av denna rostbiff
  • Eftersom pappan vill att du ska äta din gröt kommer han här att lägga lite bitar av rostbiffen i din fruktgröt!
  • Låt dig nu matas med den upphottade gröten
  • Njut

tisdag 16 februari 2010

Hon vann alltså och alla är glada?

Jag tvångstittade lite på OS igår eftersom jag inte har lyckats ta makten över fjärrkontrollen (än). Först åkte Charlotte Kalla skidor. Det gick bra, hon vann guld. Sedan pratade några gubbar i en studio om det en stund. Det gick ju väldigt bra det där. Hon vann, konstaterade de. Det var väl kul. Det var så kul så att alla gubbarna reste sig och klappade händerna och ropade "igen, igen" och således visades exakt samma bilder som nyss igen.
Sen pratade gubbarna lite mer. Hon åkte väldigt bra, se de. Hon kom först, alltså åkte hon väldigt fort. Nu blev gubbarna väldigt stolta och fick en liten tår i ögat och då ville de se lite mer på exakt samma skidåkningssekvens. Se där. Hon åker. Och väldigt fort går det. Så fort att hon.... vann!
Klipp till en reporter som pratade lite med vinnaren själv. Hur känns det egentligen, undrade hon? Förvånande nog kändes det väldigt bra. Hon var glad. Tillbaka till gubbarna som konstaterade att Charlotte alltså var väldigt glad. Sen fick vi se hur en annan reporter försökte tvinga hennes tystlåtna, icke medietränade, norrländska pappa att prata. Hur kände han månntro? Var han också glad kanske? Ja, det var han mumlade han tystlåtet och norrländskt. Han var glad. Gubbarna i studion var glada för att alla var så glada. Ska vi se på skidklippet igen kanske, vi blir ju så glada av det?
Här någonstans kände jag att jag nog skulle gå och läsa lite i min bok istället.

Hahahahaha

Alex Schulman skriver idag om polisens "fantombild" på en bil som de släppte idag. Bilen kan ha att göra med ett mord.
Jag tror jag ska ringa och tipsa polisen. Här nere på gatan ser jag inte en, inte två, men femtiofem såna bilar. Typiskt Söder. Här samlas alla skumma typer.

måndag 15 februari 2010

Tyvärr har mitt intresse för spektaklet inte ökat i takt med tittandet

Alltså. Melodifestivalen... Förra året var nog enda gången sedan jag var liten som jag verkligen tittade på skiten. Det berodde på att jag var gravid och inte orkade göra nåt annat än att ligga som en padda i soffan och glo. Nu när jag har barn upplever jag lite déjà vu här. Jag orkade inte göra nåt annat än att padda i år heller.
Och som vanligt hade inte svenska folket vett att till fullo uppskatta den enda bra låten, och jag tvingas ännu en gång konstatera att svenska folket är idioter.

fredag 12 februari 2010

Those were the days

Arvid är frisk nu, superpigg skulle man kunna kalla det. Krävande till och med om man var på det humöret. Jag själv är superförkyld. I en tidigare tid hade jag gått hem från jobbet och legat i soffan och druckit te/sovit/läst bok. Men nu blåser nya vindar. Outhärdliga (?) vindar.

onsdag 10 februari 2010

Dagens sämstasämstasämsta

Arvid fick nån sorts kräksjuka igår på eftermiddagen. Först kräktes han ner hela mig. Att ta av den tröjan var inte kul. Sen kräktes han ner hela sig. Sen hämtade jag en hink... Fortsättningen av kvällen och natten kan summeras så här: Tvättmaskinen gick hela kvällen. Golvet svabbades. Soffan och mattan tvättades fläckvis. Soffan och sängen sveptes in i handdukar.
Han grät i omgångar hela natten, antagligen var han hungrig men vi vågade bara ge honom vätskeersättning. Vem blir mätt på det? Klockan 5 fick han lite välling, vilket gick bra som tur var och nu verkar han frisk. Mamman trött.

tisdag 9 februari 2010

Dagens bästabästabästa

Vi var på öppna förskolan idag för första gången. Det var det roligaste Arvid varit med om. Alla leksaker som inte var hans! Alla barn i hans storlek!
- Å det var ingen hejd på hur underbart det var. Jag struntade till och med i att banka på de andra barnen, jag glömde liksom bort det i glädjeyran. Konstigt, det måste jag komma ihåg till nästa gång, kommenterar Arvid.
Nu ligger han och sover, helt utmattad. Får se om han orkar vakna innan det blir dags att lägga sig för kvällen.

Are you my daddy?

Jag har sammanställt en liten ordlista över Arvids vanligaste "ord":
napp = pappa
lampa = pappa
mammas väskor i hallen = pappa
mammas saker uppe på skåpet i badrummet = pappa
fjärrkontrollen = pappa
mammas kaffekopp = pappa
pappa = pappa
Jag är lite orolig över att han söker alternativa fadersfigurer. Jobbar Johannes för mycket tro?

måndag 8 februari 2010

Han blir så glad till sist när det blir rätt

Det här tittar jag på ibland när jag har tråkigt. Tur att man inte jobbar framför en tv-kamera. Det verkar väldigt jobbigt.

Språkutveckling

Arvids enda och mycket användbara ord pa har utvecklats lite grand och det är tydligt att han menar specifika saker nu när han pratar, det är inte bara joller. Nu kallar han det mesta för pappa.
-  Jag ser ingen anledning att börja med någon som helst form av riktiga ord än på ett tag. Amen typ hallå. Varför då liksom? Jag klarar mig fantastiskt bra kommunikationsmässigt, kommenterar Arvid sin språkutveckling.
Tex när man vill ha en napp. Då gör man bara så här:
Gå och hämta mamman som antagligen tröttnat på att leka och sitter/ligger i soffan. Medelst dragning i hennes finger få henne att resa sig och följa med. Led henne sedan till den stängda sovrumsdörren och stå där och säg "pappa, pappa, pappa" väldigt bestämt.  Här är det viktigt att modern inte tror att det är den fysiska pappan som påtalas. Accentuera därför med lite bank på dörren. Förhoppningsvis öppnar mamman då dörren och uppdraget är slutfört. Rusa snabbt fram till mammans nattduksbord där det ligger nappar. Ta en i munnen och övriga i händerna. Klart!

lördag 6 februari 2010

Plutti plutti plutti

Idag har vi träffat kusinen! Vilken liten, liten skrutt. Jag vet ju egentligen att Arvid var ännu mindre när han föddes, men jag kan omöjligt komma ihåg det. Inte kändes väl han någonsin så där bräcklig och ny? Det har jag inget minne av. Och vad lätt han var! Jag fick hålla och beredde armarna på den lilla tyngden, men den kom aldrig. Han var viktlös!
Jag vill ha en sån här. Var får man tag på en sån? Johannes?

torsdag 4 februari 2010

Jag som alltid varit bra på språk

Är det inte märkligt hur man (jag) pratar med småbarn? Fast när jag tänker efter gäller nog bara när jag pratar med Arvid, inte andras barn. Jag kan inte prata normalt med Arvid! Det går inte! För det första pratar jag med en mjuk och gullig röst och som om inte det räckte så gör jag också om alla (inte exakt alla kanske) ord så att de slutar på -i eller -nings. Nappi, docki, krami, mati.. ja ni fattar. Eller så gör vi badnings, hoppnings, kramnings osv. Stackars Arvid. Hur ska han kunna lära sig vältalig svenska med mig som mor?
Hoppas verkligen att jag lyckas sluta med detta innan han blir tonåring, jag kommer väl att vara nog pinsam ändå genom att bara finnas till. Eller... jag kan ju utnyttja det! Det kan bli mitt bästa hot när han inte uppför sig. "Vill du att mamma ska komma till skolan och ropa plutti plutti plutti med fjantig röst? Nej just det, jag tänkte väl det."

onsdag 3 februari 2010

Grattis på födelsedagen

En ny liten gris har kommit till världen. Arvid har fått en kusin idag! En liten kille.
- Hurra för min kusin! Kom hem från BB nu så att vi kan leka. Jag ska lära dig allt jag kan, hälsar Arvid och föreslår att han skulle kunna heta Pa Pa eller PAH.

tisdag 2 februari 2010

Äh jag överlåter problemet på dagispersonalen

Apropå gårdagens inlägg skriver Sofie att:
Vi har samma problem och har haft det i snart 1½ år. Men vi har gett upp nu och insett att sonen har ett behov av att vi finns tätt intill när han ska sova. Och vill han ha oss där så finns vi så klart där. Det blir lugnast så för alla...
Skönt att det är fler. Men... hur blir det när han börjar dagis? Där måste han ju somna själv på en madrass på golvet när det är sovstund. Hur ska det gå till? Stackars de andra barnen när Arvid springer runt där och tjoar glatt när de försöker sova och tar deras nappar och nallar och snuttefiltar. Jag ser framför mig hur vi kallas till allvarligt möte på dagis om Arvids beteende. Fröknarna är arga. Vi är usla och misslyckade föräldrar, säger de. Arvid relegeras. Inget dagis i hela stan vill ta emot honom. Jag måste bli hemmafru. Vi har inte råd att bo kvar. Vi måste flytta... till.... en etta i Västerhaninge och jag måste börja röka gula Blend under fläkten för det gör alla de andra mammorna. Neeeej. Framtidsångesten!

måndag 1 februari 2010

Somna på egen hand? I don't think so

Hur får man sitt barn att somna själv i sin säng? Om man lägger ner en vaken Arvid i spjälsängen reser han sig genast upp och står där. Han tänker inte somna på egen hand, absolut inte. Vi försöker inte ens längre. Vi ligger med honom i vår säng och klappar. Inte heller det är klockrent eftersom han helst av allt vill krypa iväg bort till nattduksborden och ta nåt kul som han ser där, alternativt ställa sig upp och banka på väggen.
- Här får de faktiskt skylla sig själva, skjuter Arvid in.
- Tapeten har ett fint och lockande mönster som man ser även i halvdunklet - så det är inte mitt fel. Och de får väl låta bli att ha lampor och annat på nattduksborden om de inte vill att jag ska ta dem, fortsätter han.
Man får lägga ner honom ett antal gånger med milt våld och tvångsklappa innan han kommer till ro. Det finns ju tex 5-minutersmetoden som man kan prova, jag vet. Men hur ska den kunna fungera på ett barn som inte ens ligger i sin säng utan står? Lär sig barn plötsligt somna själva, automatiskt? Jag menar, det är ju få 10-åringar som måste klappas till sömns (hoppas jag). Hur gjorde ni?