Vi har till slut gett upp och köpt en gåstol. Den "hämmar den motoriska utvecklingen" tydligen, men mammans rygg krävde det. När pappan kom hem med den igår kväll blev Arvid först jätterädd. Han ville inte titta närmare på den och absolut
inte sitta i den där läskiga grejen. Han blev stel som en pinne och gnydde av skräck. Det kändes som ytterst väl spenderade 400 kronor tyckte vi.
- Usch, den var som ett monster. Men det var ju mörkt ute och jag var trött och så där, förklarar Arvid bort det hela idag.
Idag har vinden som tur är vänt. Arvid har susat fram hela morgonen i sin nya bil, och det är en frihet utan dess like, både för honom och för mamman.
- Ja, jag förstår inte varför jag tramsade så igår. Det här är ju
underbart! säger Arvid.
Vilken liten fartdåre! Se upp här kommer jag!
SvaraRaderaÅh, det är nog den bästa mojäng jag har ägt till Lilleman! Jag struntar i vad dom säger, för mammor är den fantastisk och ungar älskar den. Nu är han 20 månader, spelar fotboll, klättrar på stegar och lagar våfflor. Jag kan inte se att den hämmat något. Inte det ovårdade språket heller dessvärre :)
SvaraRadera