Nu ska han jädrar i mig knytas fast

Jag trodde väl det. Det blåa på himlen var en morgonillusion som så klart försvann så fort vi kom ut på trottoaren med vagnen. Vi hann i alla fall med en rask promenad på 30 minuter där mamman kunde avreagera sig med arg musik i iPoden. Sen började Arvid åla runt i vagnen (trots att han hade massa leksaker och inga vantar så att han kunde plocka med dem) och vi fick gå hem. Jag ska sätta tillbaka selen på vagnen idag, det här funkar ju inte. Är gråt bättre än ålande? Jag återkommer i frågan.