Det är inte kul att vara hemma när det är mörkgrått och blött ute. Man skyndar sig ut små små svängar för att sedan fort komma inomhus igen. Vi går till affären, dit måste man ju gå. Eller så småspringer vi i regnet till tunnelbanan för att åka någonstans och träffa någon på en fika, men det är det enda. Tur att Arvid har de där d-dropparna, för annars skulle han omedelbart få... vad det nu är man får av brist på solljus. Jag kanske ska ta en slurk själv? Men idag! Idag ser man lite blått! Det är nästan så att man kan tro att det vore trevligt där ute. Men bara nästan, det är ju ändå november. Det är nästan så att man känner att man skulle gå en lång promenad. Förhoppningsvis kan Arvid tänka sig att samarbeta och inte köra sin nya vagnstil: att åla sig runt på mage så mamman måste tvångsvända på honom ungefär varannan meter. Inte så avslappnande promenad.
- Nä, det är det inte va? Hahaha, frustar Arvid förnöjt och tycker att han har lyckats.
- Ja det gäller att hitta på nya sätt att driva mamman till vansinne. Man måste vara kreativ, förklarar han.
Jag knyter fast min unge ända sen den dag han började att spontanröra sig, känns tryggast så :)
SvaraRadera