Ibland stannar liksom Arvid upp och tittar på nåt. Nåt som jag inte förstår vad det är. Vi kan t.ex. sitta i köket och äta gröt (han, inte jag) och så kommer han av sig, blir helt stilla och intensivtittar på nåt bakom mig. Jag blir rädd då, fast det är löjligt. Vad är det han ser? Och varför ser inte jag det? Måste vi ta hit det där spökprogrammet och den där gubben som pratar engelska och går runt och talar om att "it's a man, he likes to stand over here and watch you". Det är läskigast när det är mörkt och vi är ensamma hemma. Ih, känner jag då. Och är det inte ett spöke så kanske det är nån som gömt sig i garderoben i rummet bakom köket? Typiskt massmördare, att smyga sig in hos folk när de inte är hemma, gömma sig i garderoben och sen komma ut och mörda.
Det var ingen som sa nåt om det här innan jag fick barn. Att bebisar får den gamla spökrädslan att blossa upp hos mammor. Typiskt!
Om ni hade haft en kakelugn i köket hade jag gissat att det bodde en kvinna där. Men det måste vara något annat...?
SvaraRaderaHan kanske helt enkelt kissar lite bara? Så brukar jag tänka. Då blir det inte lika läskigt.
SvaraRaderaHuh, jag känner igen det där. Ville gör PRECIS samma sak. Och jag tycker att det är skitläskigt. Då är det iallafall inte bara V som är synsk, det var ju skönt..
SvaraRaderaPernilla: HAHAHAHA! Det hade jag glömt bort. Det var rolig stand up det! :)
SvaraRaderaFia: Bra idé. Så ska jag tänka. Hör du det Malin? De kissar bara.
Små barn har nog en vidöppen andlig kanal, tror jag....Inte alls läskigt. Kanske han ser era skyddsänglar?
SvaraRaderaLika som hundar gör. Våran skrämmer skiten ur mig när han kastar sig upp och stirrar ut i mörkret...
SvaraRaderaHe sees dead people?
SvaraRadera