Ett under av genialitet VI

Ja jag vet. Det var inte länge sedan som jag skrev ett sånt här inlägg. Men jag kan väl inte rå för att genialiteten plötsligt har tagit ett stort språng? De senaste två veckorna har Arvid börjat prata mycket mer. Detta är några av hans nyaste ord:

• Öppna (öppa). Säges med fördel uppfordande när det handlar om julklappar.  
• Stäng (täng). Säges med fördel inifrån det nya julklappstältet
• Blöja (böja) Säges förslagsvis uppfodrande när man drar i blöjan frenetiskt för att man vill ta den av sig. Antagligen för att göra "kullerbyttor" som tydligen görs bäst i naket tillstånd.
• Ebba (som han döpt trollet på sin pyjamas till efter en flicka på dagis)
• Upp (säges med händerna uppsträckta)
• Ljus (uus) som han provat att sticka in ett finger i och nu aktar sig noga för
• Aj (säges förslagsvis då händelsen då man stack in fingret i ett ljus påtalas)

Min första gran!

Här ser ni min första egna gran sen jag flyttade hemifrån. Den förevisas här av egenproducerad pepparkaksgubbe med tillhörande välling. Jag är mycket stolt.
Nästa år kanske vi ska våga oss på en lite större gran? Eller inte... I så fall måste vi skaffa fram massa fler dekorationer och jag är både kräsen och vill undvika saker av glas som lätt borrar sig in i barnfötter. Det var inte helt lätt att hitta dessa fabulöst glamorösa plastsaker på Clas Ohlson ska ni veta. Fast det är väl nu, efter jul, som man ska köpa upp sig på sånt. Var köper ni ert vackra men billiga och okrossbara julkrafs?

Det syns ju knappt, men temat är alltså silver och vitt. 




It's the most wonderful time of the year



...those holiday greetings and gay happy meetings



Arvid tipsar

När du är på väg till affären, gör som jag:

1. Pausa varje meter och släng dig ner och kravla runt i alla snödrivor du passerar. Alla!
2. Ligg riktigt riktigt länge i varje
3. Gå ibland med på att resa dig, gå en meter tills du kommer till en orörd del av snövallen och släng dig ner igen!
4. Skit fullständigt i att din mamma vill gå vidare. Det är bara bra för mammor med blåsig yrsnö rakt i fejan. Som peeling typ.

Detta hände aldrig med tjocktv

Jag vabbar eftersom Arvid bestämt sig för att försöka uppnå rekord i feber. I vanliga fall är det ganska mysigt att vabba om barnet inte är allt för superdåligt. Man sitter och kramas med ett stilla och lugnt barn och dricker kaffe och ser på tv. Och nu har vi ju skaffat digital-tv också, så det finns många kanaler med inget på. Men, på nåt sätt är jag lite besviken på bilden i vår nya tv... Den har försvunnit. Vad gör jag nu?

Published with Blogger-droid v1.6.4

Vardagsrealism

Den här bilden har jag lånat från Ketchupmamman. Den illustrerar på ett fint vis hur det är att hämta barn på dagis vintertid och varför en spontan after work inte längre kan komma på fråga. Här har alltså barnet till vänster plötsligt avancerat från medgörligt framåtskridande läge till bakåtstretande hödljudd vägran. Fortsätter detta i mer än 30 sekunder känner mamman svettningar, vrede och lust till våld. (Eftersom jag bara har ett barn så bortser vi helt från terroristbarnet till höger med hotfullt viftande pinne.)

Bajs

Det råder inga tvivel. Arvid är sannerligen min son. Vi delar liksom humor kan man säga. Han har ett nytt favoritord. Ett ord som han säger hela dagarna. Ett mycket roligt och användbart ord. En riktig glädjespridare. Han leker t.ex. att han matar mig med saker:

- Åh vad gott, säger jag, är det.... köttbullar?
- BAJS!, säger Arvid och skrattar så han kiknar.
Eller så vill han kanske inte äta upp sin mat:
- Ska du inte äta lite mer bajs?, säger jag.
- Hahaha, skrattar Arvid och äter glädjestrålande upp samtidigt som han säger "bajs" mellan tuggorna och skrattar.

December

Julstjärna. Nytt fint eget rum. Lite helt vanlig nakenläsning. En trevlig söndag helt enkelt.

Vi vintersportar. Pulkan är inte med på bild, och tydligen kom inte heller pappan med riktigt. Men vantarna har i alla fall min mormor stickat för länge sen. Därför måste han ha dem på sig fast tummen sitter för långt ner och vanten är för lång.

Luciafika på dagis. När sockerchocken slog till var det dags för alla mammorna och papporna att gå till jobbet. He he.

Och ja...

... vi har flyttat nu. Det gick bra, fast flyttfirman var sju (7!) timmar försenade eftersom deras lastbil pajat. Inte tror ni väl att de hörde av och meddelade förseningen? Tror ni det? Hahahaha. Efter flera timmar kom det ett sms (!). Kundkontakt, vad är det? Sen flyttade vi till klockan halv två på natten. De hade sönder min fina byrå från 50-talet också för att riktigt kröna upplevelsen och få oss att rekommendera dem till så många som möjligt.

Nu målas det och tapetseras. Det blir bra. Ni kan få se bilder snart kanske. Om ni vill? Vill ni?

Lyckan i en liten liten kundvagn

Arvid älskar att följa med och handla i vår nya mataffär. Den ligger tvärs över gatan, så man kan ta barnet i handen och bara promenera över, utan att ta med vagnen.
- Det finns värsta schyssta småvagnarna där! För barn! Ska vi gå och handla nu mamma? Maaammaaa? (är vad Arvid skulle säga om han kunde. När ska han lära sig prata riktiga meningar egentligen?)

Published with Blogger-droid v1.6.4