Gott nytt år!

Ett nytt decennium. Förra gången det hände handlade det mest om hur man hade som roligast, vilken fest var bäst? Fokuset har förflyttats lite nu kan man säga. Nu handlar det mer om hur man på smidigast och bästa sätt kan få till nån sorts fest överhuvud taget med Arvid i släptåg. Att bjuda hem folk hit så han kan gå och lägga sig som vanligt kändes enklast. Vi valde det. Men sen slog det mig: nu kommer ju inte jag att kunna gå och lägga mig när jag vill! My GOD! Hur ska detta gå? Jag tror inte att Arvid kommer att låta bli att vakna tusen gånger under natten och sen inte vilja gå upp kl 6 bara för att det blir ett nytt år och mamma sovit extra lite. Funderar starkt på att droga honom.

Ytterligare ett oskyldigt barn hängs ut på bloggen

Arvid träffade sin kompis Ville häromdagen. Det är hans allra mest jämnåriga kompis, bara en vecka skiljer dem åt. De leker fint tillsammans genom att Arvid drar i Villes hår och Ville bankar på Arvid. När det blev dags att åka hem var Arvid så trött att han låg på golvet helt apatisk i sin stora Michelingubbeklädnad och snällt väntade på att mamman och pappan skulle få på sig sina kläder. Det har aldrig hänt förr. Enda gången han försökte protestera lite grand var när den minst lika trötta Ville försökte ta hans napp.

Första julen avklarad

Bloggredaktionen har varit julledig men är nu tillbaka igen, till er stora glädje och förtjusning.
Arvids första jul... Han visade sig vara en ganska dålig julfirare. Julens stora glädjeämne (och det julen ju handlar om) paket visade sig inte riktigt vara hans grej. Det var läskigt att öppna dem. Man ville gråta när pappret ritsch-ratschades av.
- Ja det var ett mycket obehagligt ljud. Jag förstår inte riktigt heller poängen med att slå in saker i papper. Skäms de för sina gåvor eller vad är det frågan om? För min del hade det ändå räckt bra med bara snöret, det är grejer det, kommenterar Arvid.

From all of us to all of you...

Dagens jultips

Ett bra sätt att få det att lukta mysigt granaktigt av jul är att snylta på grannen. Gör så här:

• Låt grannen köpa en gran
• Se till att granen står placerad i trapphuset alldeles utanför din egen dörr
• Öppna brevinkastet och låt det stå lite på glänt (sätt tex en liten bok emellan)
• Vips: grandoft i hela lägenheten utan att spendera ett endaste öre

Gissa min mat

Efter en underbar morgon där mamman fick gå upp kl 5.20, följt av att bli petad i ögat (japp, i ögat) sov vi lite till och sedan var det dags för mellanmål. Detta lyckades Arvid raskt förvandla till smet. Det ser lite ut som något slaktats på bordet, men lugn, sånt låter vi honom inte göra alldeles själv. För att sedan riktigt kröna den härliga morgonen passade han även på att torka av sina smethänder i mammans hår när hon stod på alla fyra under hans stol för att torka mellanmålssmet från golvet.
Nu julstäda och duscha.

Tröttfniss

Ni vet när man är jättetrött och blir så där fnissig och tycker allt är roligt? Tydligen kan bebisar (hur länge räknas man som bebis egentligen?) också få såna fnissryck. Arvid får det nämligen ibland på kvällarna när han håller på att somna. Jag trodde först att det var mitt klappande som kanske kittlades, men nej. Tröttfniss.

Fikadejt med Jollan

Arvid träffade sin kompis Joline igår på en fikadejt. Medan han kämpade för Jolines uppmärksamhet tittade hon avmätt åt ett annat håll. 
- Ja, suckar Arvid. Jag hoppas varje gång vi träffas att hon ska ha vuxit till sig och äntligen se mig. Men hon verkar mest intresserad av att äta på sin mamma. Typiskt!   













Men Arvid är inte den som är den. När han inte fick nån respons hos Joline så vände han sin uppmärksamhet ut genom fönstret istället.
- If you snooze you lose, kommenterar Arvid.

Make the yuletide gay

Dessa glada killar står utanför en leksaksbutik på Dalagatan, för att locka in kunder antar jag. Är det bara jag som är pervers eller känns Nalle Puh lite märkligt placerad där bakom Tiger? Vad säljer de egentligen där inne? Det är inte utan att man blir nyfiken.

Snööööö

Det är snö, snö, snö, snö, snööööö. Även mitt på Södermalm! Det är hårda tider för en stackars utarbetad moder. Det kräver verkligen sin otränade kvinna att tvångsploga trottoarerna med barnvagn. Axlarna! Armarna!
Vi letade efter en bebispulka igår till Arvid, vi tänkte dra runt honom i den istället och kanske åka lite i en liten liten backe, men hittade ingen! Vi var kanske lite dumma i huvudet kan man tycka som inte gick till en sportaffär utan bara till leksaksaffärer och diverse andra affärer...  men... DU RÅ! Vi gav upp och tvångsplogade istället. Arvid bryr sig nog ändå inte om hur han transporteras runt tror jag. Var han än sitter så blir det ju ändå i den tokvarma och jättestora overallen och vantar modell boxhandske. Men, kanske jag ska tvångsploga mig fram till Intersport idag? Eller, var finns bebispulkorna?

The twelve days of Christmas a'la Scrubs

Så här i juletider är det trevligt att samlas hela familjen och sjunga tillsammans. Här har jag ett förslag på en gemytlig julevisa:



On the first day of Christmas
My true love gave to me
A drunk who drove into a tree...

On the second day of Christmas
My true love gave to me
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree....

Twelve beaten children
Eleven drive-by shootings
Ten frozen homeless
Nine amputations
Eight burn victims
Seven strangled shoppers
Six random knifings
Five suicides
Four beaten wives
Three O.D.'s
Two shattered skulls
And a drunk who drove into a tree...

Någon datakunnig därute?

Finns det nåt sätt att låsa tangentbordet men inte musen? Så att Arvid kan banka loss på tangenterna medan jag använder musen att surfa utan att det hoppar, öppnas konstiga rutor eller fönster, görs märkliga sökningar, eller hänger sig samtidigt?

Arvid hälsar för övrigt att:
 cccccccy00 qa>swFGN HM ,U8O LOÖÄ': NMJK 
(här lyfter han upp tangentbordet och biter lite i det så jag bedömer att han var klar där)

Snart kan jag nog bara ligga på soffan och äta praliner

Det är aldrig för tidigt att börja låta ens barn hjälpa till hemma. Arvid ska i sinom tid sköta hela hushållet har jag tänkt mig. Igår kändes som en bra dag att börja. Han är snart nio månader, det känns som han är redo. Jag introducerade honom till tvättmaskinen och han högg genast i och började ta ut tvätten. En fröjd för en moders ögon. Idag kanske han ska få dammsuga hela lägenheten? Det är ju ändå hans smulor under bordet.

Halva finns kvar i alla fall

Åh åh åh åh. Uppspelt!

Jag föll för Marabous mycket smarta PR-kampanj och röstade häromdagen på räddajulen.nu - trots att jag inte ens tycker speciellt mycket om Aladdin. Som ett alldeles oväntat tack kom denna chokladkaka i min brevlåda igår. Det är visst nån sorts ny smak. Jag lovar att snaska i mig hela själv. Ingen ska behöva bli fet på grund av mig! Sån är jag. Tänker på andra hela tiden.

Mamma Scan kanske lyckas bättre

Jag har en otacksam slyngel i mitt hem. Här har man gjort sig till och lagat pannbiff med potatismos och ärtor till honom och tycker han om det? Vill han äta det? Nej, det vill han inte. Det blev till att öppna en burk spagetti med tomat och mozzarella istället. Nu slutar jag med de här 50-talsfasonerna. Laga mat? Bah!

Arvids busy morgon

En bild säger ju mer än tusen ord (därför använder jag mig bara av 63 ord här).
Idag har vi hunnit med en hel del trots den arla timman. Vi har ätit på lite klossar och slängt tillbaka dem i hinken när de var blöta nog, gått runt runt runt med vagnen, tvångspussat på dockan, julpyntat och lekt med smutsiga skor. Typ så.

Godmorgon

Arvid och jag hade en trevlig luciafrukost medan pappan sov. Jag fick dricka mitt kaffe och läsa tidningen (åtminstone vissa delar av den) eftersom Arvid var upptagen med att läsa sin egen morgontidning.
- Blubb blubb heter den och den är rätt rolig. Fast egentligen är det är en rätt usel tidning om jag får säga det själv, kommenterar han. Aldrig rapporterar de om nåt nytt. Det är jämt samma sälar som simmar och säger swisch swosch, varje dag. Var finns nyhetsvärdet i detta? avslutar han.

Sen övade vi lite mer på pincettgreppet. Det gick bra. Små brödbitar var betydligt bättre än banan! Vad var det för idiot som provade med banan?

Tack Anna-Carin för bilden

Arvids bästa mellanmål är turkisk yoghurt. Det är fett och inte så surt. Lite som att äta crème fraiche kan man säga. Och vem gillar inte det liksom. Man kan dessutom blanda i lite av varje; banan, puffat ris... ja det är väl det vi brukar blanda i. Kanske borde jag försöka komma på nåt mer? (Men jag kan inte!)
- Förutom att det är gott är det också svalt och skönt mot huden, kommenterar Arvid. Kanske den absolut behagligaste maten att få i fejjan, fortsätter han.

Pincettgrepp, vilket löjl

Det är tydligen viktigt att barn övar upp sitt pincettgrepp. Arvids pincettgrepp behöver rätt mycket övning kan man säga. Vi övade igår på små bitar av banan som jag la i en tallrik. De skulle stoppas i munnen var tanken, men Arvid vidareutvecklade konceptet och mosade sönder dem inne i handen istället. Tallriken var ganska överflödig också märkte jag, eftersom all banan hälldes ut när tallriken vändes upp och ner. 
- Det var verkligen en härlig känsla att mosa bananen med händerna. Vilken fabulös gegga det blev! En del bitar mosade jag in i byxorna också. Eller slängde ner på golvet. Ganska många faktiskt. Kanske alla, förklarar Arvid.
- Händerna blev rätt kletiga, men det gjorde inget för jag torkade av dem på kläderna och håret, avslutar han.
Vi avslutade övningen med att bada. Kanska öva pincettgrepp på nåt annat nästa gång?

Är det det som kallas french?

Arvid har fattat det här med att pussas. Han är ett geni! (som ni vet). Ber man om en puss så kan det alltså numera hända att han känner för att bistå en med den ynnesten. Och det är inte vilken puss som helst, utan en ganska avancerad (han är ju ett geni). Han siktar in sig med den lilla munnen, gapar och när han är framme så sticker han ut tungan och gör ett litet slick.
Puss!

Dagens tips

Är ditt barn jobbigt? Trilskas det och gnäller? Då har jag ett bra tips. Upp med barnet på axlarna och vips är allt jättekul. Detta funkar i alla lägen, det senast utprovade var vid matbordet vilkten iof kanske inte var helt ultimat. Det blev betydligt svårare att äta, främst för modern, men det vägdes upp (?) av att barnet drog jättehårt i håret så fort man råkade släppa en hand (gör inte det).
Duger nu inte detta som rolighet kan leken vidareutvecklas. Om barnet lutar sig ner och försöker få syn på dig kan du låtsas att du inte vet var han är och leta lite och ropa hans namn. Då blir det ännu roligare. Så roligt så barnet måste pipa av skratt.

Var är han?

Härom natten vaknade jag och tyckte att Arvid legat länge nog i sängen mellan oss. Jag bestämde mig för att flytta tillbaka honom till sin egen säng. Konstigt nog såg jag honom inte, så jag började treva runt i mörkret efter honom och lyfte på Johannes täcke ifall han låg där. Johannes vaknade och undrade vad jag höll på med. "Jag hittar inte Arvid. Jag ska bara lägga tillbaka honom", förklarade jag tålmodigt. Men Johannes fattade inte. Han påstod att han inte låg där! Jag blev förvirrad. Gör han inte? Det var en märklig känsla att inse att jag trevade runt efter ingenting i nåt sorts sömntillstånd. Lite som att inse att allt man trott på är fel. Man skulle kunnat grubbla lite över det. Jag valde att somna om.

Finkultur

Arvid har hittat sin bästa låt på Spotify! Eftersom allt han säger är Pa så passar ju Papageno ypperligt. He likes. Han hoppar frenetiskt och pa-pa:r med i texten.
pa-pa-pa, pa-pa-pa, Papageno!
pa-pa-pa, pa-pa-pa, Papagena!
pa-pa-pa, pa-pa-pa, Papageno!
pa-pa-pa, pa-pa-pa, Papagena!

Zzzzzz

Det verkar vara så att sömnproblemet kanske löst sig. Kanske? Eller så var det en tillfällighet, det vet man inte riktigt. Lösningen var i alla fall att sitta med honom i knäet och klappa lite i mörkret, så somnade han och kunde läggas i egen säng. 
- Att det ska ta så lång tid innan de kommer på ens den enklaste av lösningar. Typiskt att man inte kunde få lite kvickare föräldrar, muttrar Arvid här i bakgrunden.

Sova? Anyone?

Hur söver man ett barn som inte längre vill vaggas i ens armar och inte heller läggas ner i sin säng?
- Meh! Armarna är ju för bebisar! utropar Arvid och tillägger att fortsättar vi med armarna kommer han att utöka sitt kraftfulla kastande från sida till sida och utbringa eskalerande sataniska vrål.
- Jag kan hålla på hur länge som helst med det, tillägger han och ser nöjd ut.
Det andra alternativet är som sagt att lägga ner honom i sängen och sen stå där och vagga lite på den och kanske sjunga en stump. Det funkar inte heller så bra längre, eftersom han så fort han hamnar i sängen ställer sig upp. Jag brukar försöka lägga en hand på honom så att han ska känna att han ska ligga stilla, ibland funkar det, men när han verkligen inte vill ligga ner kan man ju inte pressa ner honom med våld.
- Meh! Först är ni glada för att jag lärt mig stå och sen får jag inte stå! Är ni inte kloka, fnyser Arvid och fortsätter;
- Förresten borde ni inte valt en säng med utmärkta dra-mig-upp-spjälor runt om ni inte vill att jag ska använda dem. Lös det här nu, sova måste jag ju, avslutar han och ser ytterst ohjälpsam ut.

VAD kan det vara?

Jag har köpt världens bästa julklapp till Johannes! Verkligen. Den bästa! Jag är helt enkelt den bästa tjejen man kan ha!

Är det tacken?

Ständigt pågående konversation mellan mor och son

Arvid: Pa!
Jag: Pa!
Arvid: Pa!
Jag: Pa!
Arvid: Pa!
Jag: Ska du inte säga ma istället? Ma!
Arvid: Pa!
Jag: Ma-Ma!
Arvid: Pa!
Jag: Maaa-maaa
Arvid: Pa-pa-pa
Jag: Ma-ma-ma
Arvid: Pa!
Jag: MAAAA-MAAAA!
Arvid: Pa!

Dreggel deluxe

Sen den lilla tanden började titta fram har Arvids dregglande eskalerat till oanade höjder. Det är ingen hejd på det hela. För att inte vara helt plaskvåt hela dagen bär han haklapp. Denna måste sen hängas upp på ett element och torkas när det sovs. Förhoppningsvis sovs det tillräckligt länge för att den ska vara fit for fight igen sen. Vi har nämligen bara tre stycken eftersom det inte finns några bra sorter i butikerna. Det är konstigt.
Det här med dreggelhaklappar måste ju vara nåt som många behöver. Fleecebaksida är the shit har vi märkt. Varför säljs det då knappt? Det enda som finns i butik har plastad baksida och de ställer sig rakt ut som en sorts halskeps, inte bra. Man skulle ju kunna tänka sig att butikerna skulle testa sina produkter så att de är bra, men nej, bara man köper dem så är de väl nöjda.

Arvid Bulldozer

Nu har vi kommit dithän att sonen drar sig upp och står överallt där det finns lämpliga saker att hålla sig i. Det kan vara allt från en ostädad toalettstol (neeeeeej, städa städa) till fönsterbrädan i vardagsrummet. När man drar sig upp hittar man också många nya roliga saker man kan pilla på. Blomkrukor, kul att dra ner i golvet.
- Javisst. Nån annan dammsuger sen. Såna bagateller kan man inte bry sig om, förklarar Arvid.
- Lampor, samma där. Ner ska de rackarna, fortsätter han.
Mamman kastar trasiga bitar och pappan tejpar fast lampan i fönsterbrädan (= barnsäkra?). Telefonen! Oj vad kul det är att trycka på den. Lampor lyser och man kan få den att ringa till sig själv. Detta vill han ägna hela dagarna åt. Han är mycket arg och upprörd över att han inte får det.
Han kastar ner alla leksakerna på golvet och sen vill han inte sätta sig ner och leka med dem. Sitta? Nej just det, vi jobbar ju inte så. Han står och tittar lite på det som ligger på golvet och är missnöjd att han inte når dem, sen känner han plötsligt att han måste vidare. Han kastar sig framåt, utåt. Nya mål. Nåt annat att dra ner. Mycket att stå i för en liten bulldozer.

Tand i sikte!

Äntligen! En liten, liten pigg tittar fram i underkäken (Arvids, inte min). Han kommer inte behöva börja skolan alldeles tandlös och vara tvungen att äta mosad banan hela livet. Hurra. Nu hoppas vi bara att han inte biter mamma i tutten... När jag tänker närmare på det så ska vi nog sluta amma helt och hållet snart.

Dagens gnäll

Igår köpte jag en overall till Arvid. Han har storlek 74 så jag tänkte att jag var smart när jag köpte 80 så han skulle kunna ha den hela vintern. Jag tyckte att den såg lite stor ut, men tänkte att det mest var fluff. Stackars Arvid. När jag provade den på honom hamnade hans skrev 10 cm för högt upp, benen nådde knappt ner där de skulle vara och det fanns nog med plagg på sidorna för att stoppa ner en kille till. Nu måste jag ju försöka byta den och den fanns inte i 74 där jag köpte den. Jag orkar göra ett utfall känner jag, inte fler. Lat och trött. Och så har jag ont i halsen också. Och man får inte äta Esberitox när man ammar (även om man bara ammar lite lite lite). Typiskt.