Uppdatering i sminkfrågan

Jag har fått bassning för att jag inte uppdaterat detta inlägg när jag nu går runt här och faktiskt har hittat en bra under-ögat concealer. Face har en sorts penna med kräm i som faktiskt funkar. Jag har den ljusaste. Rekommenderas. Sen har jag fått tips från snajsig källa att man också kan blanda Make Up Stores Cover All Mix med lite av ens vanliga ansiktskräm. Då blir den tunnare och fastnar inte i vecken.

Hoppas att ni nu inte behöver se glåmigare ut än nödvändigt. Toodeley!

Johannes, prepare yourself

Imorgon börjar det. Imorgon är dagen då mamman ska ha på sig rena, fina kläder utan vare sig gröt eller jord på (kanske hon till och med väljer kläder som måste kemtvättas eller handtvättas!!), och gå till en plats där bara vuxna samlas. Man pratar med varandra och alla hinner säga sin mening, man dricker kanske lite kaffe tillsammans, och sen sitter man i lugn och ro för sig själv och pysslar med sitt.
Det låter ju fantastiskt, tänker ni, vad är det här för underbar plats? Det är en arbetsplats! För imorgon blir det skiftbyte i barnfabriken här hemma.
Pappan ska slava och mamman ska vara fin och ren och säga andra saker än wiiiiiii, nämen oj, och titta hunden. Känner pappan till vilken prövning det är att vara ensam med ett barn? Att det finns liksom ingen paus. Att allting bara pågår. Att det aldrig tar slut. (I och för sig kommer jag hem efter lunch eftersom det är halvdag... men ändå)

Traditionellt betraktat som ett lyte

Jag läser idag hur Alex Schulman skryter om hur Charlie är vänsterhänt, eftersom det innebär att hon är extra smart. Min son, som ju är ett exceptionellt geni av sällan skådat slag, vill ju såklart inte vara sämre så han verkar också ha valt att sälla sig till de vänsterhäntas skara. Han är i gott sällskap (förutom då med farfar och morbror) så är de vänsterhänta även överrepresenterade bland framgångsrika musiker: Jimi Hendrix, Kurt Cobain, Bach, Eminem, Mozart, Phil Collins...
Och jag som hade lite framtidsbekymmer över var man köper små vänstersaxar och sånt, men det blir ju inget problem inser jag nu! Han får förkovra sig i musiken. Klippa är dagisfasoner och ett slöseri med talang! Jag förväntar mig en välskriven aria eller åtminstone ett girarrsolo till 5-årsdagen.

Typiskt

Ja jävlar, det var ju nån sorts Earth Hour igår. Det glömde vi bort så klart, så nu går det åt fanders med miljön och allting. Var det nån som släckte lamporna över huvudtaget?

Dan före dan före dan före dan

Jaha, då går mammaledigheten mot sitt definitiva slut. På torsdag smäller det. Då ska jag masa mig till jobbet för första gången på över ett år. Jag har hört att det räcker första dagen, som dessutom är halvdag, att fika och kolla mailen. Det stämmer va?


Ångest? Check!

Jag rasar

Det skulle bli strålande sol och underbart vårväder på 15 grader idag. DET VAR LJUG!

I ottan leker man själv!

Ny morgonrutin för Arvid är att vakna kl sex. En ännu nyare morgonrutin är att vakna innan kl sex. Igår fick mamman kliva upp kl. 5.40 och idag kl. 5.20. Allt man orkar då är att stappla till soffan, sätta på tv:n och hoppas och be till gud att barnet kan roa sig själv.
- Själv? Va? Vadå? kommenterar Arvid förvirrat.
Nä just det. Han vill att mamman ska sätta på musik och dansa runt med honom. Det är hans bästa och han skiter i vad klockan är. Jag vägrar hårdnackat. Inte så dags! I ottan låter man mamman vara ifred, alternativt sitter snällt i hennes knä, alternativt leker själv. Det är en grundregel här i hemmet som tyvärr inte tycks sjunka in riktigt hos barnet.
Ibland har man tur och det är Teletubbies på tv när man kliver upp. Inte idag. Dock var det Ellen DeGeneres Show. Det var roligt både för komamamman och piggbarnet. En kille jonglerade med en massa bollar. Mycket roligt. En lek lektes också där man skulle låta som olika djur. Jättekul! Det måste vara samma småbarnsforskare som gjort konceptet för Teletubbies som gjort Ellen DeGeneres Show.

Mensa, ring mig!

På alltombarn kan man läsa kriterier framtagna på Duke Universitet i USA för att fastställa vilka barn som hör till den högintelligenta skaran. Detta gäller barn som ännu inte har börjat skolan:

Har lätt för att lära och kommer ihåg vad han/hon har lärt sig.
Typiskt. Arvid som verkar ha glömt vad det är kaninen gör med sin näsa!

Verkar mogen för sin ålder.
Ja. Han känns definivtivt mer som om han vore 1 år och två veckor än bara 1 år och två dagar!!

Har ett rikt ordförråd. Vill lära sig nya ord och kan läsa själv.
Han säger pappa och titta. Det är väl rikt? Och det där med att läsa kommer nog när som helst nu tror jag.

Experimenterar för att själv kunna lösa ett problem.
Ja! I morse experimenterade han med problemet att komma ner från soffan. Han testade med huvudet före. Superintelligent.

Vill helst leka med äldre barn.
Han får leka med de barn som erbjuds. Dumma bekantskapskretsen som hämmar mitt barn på det här viset!

Är lyhörd.
Ja oh ja! Igår fick han inte banka på tv:n för mamman, då svarade han genast med att banka sitt huvud i golvet istället på ett väldigt lyhört sätt.

Är nyfiken på ett intellektuellt sätt.
Ja, oh ja! På ett väldigt nyfiket intellektuellt sätt vill han gärna slita sönder morgontidningen. Gärna kulturdelen.

Visar medkänsla för både människor och djur.
Han kramas och säger mmmmmm. Det är väl medkänsla? Han bankar också och försöker peta folk i ögonen på ett medkänsligt vis.

Uppskattar att hålla på med labyrinter, pussel och siffror.
Nja.. men det verkar komma när som helst nu.

Han ifrågasätter det han får höra från sina lärare, familj och andra auktoriteter i sin omgivning.
Ja verkligen. Ofta illusterar han sitt ifrågasättande genom att banka huvudet i golvet.

Blir lätt uttråkad.
Ja! Lek, lek, lek. Hela tiden ska man leka, annars är det tråkigt.

Har mycket energi.
Ja! Mensa hör av er! Här har ni ett guldkorn.

Eller hur Johannes?

Idag ska man äta våfflor. Det är våffeldagen. Eller vårfrudagen som det heter egentligen. Denna firar vi för att högtidlighålla att en Maria hittade på att ärkeängeln Gabriel kom till henne och sa att "nej du flicka lilla du har inte alls varit otrogen på minsta lilla vis, det är Gud fader som har alstrat detta barn i smyg. Kalla honom Jesus är du snäll, eller Juanita om det blir en tjej".
Detta firar vi alltså i Sverige, eftersom bönderna hörde fel, genom att äta våfflor. I dagens samtid kan (bör) det se ut så som följer:

• Ens sambo kommer hem från jobbet och har köpt med sig ett våffeljärn
• Och ingredienser till smet
• Och grädde
• Och sylt
• Sen lagar han till våfflor till den lilla mamman som får alla de frasigaste bitarna eftersom hon är så fin och underbar

Men men men men, MANLY men men men, wohihohihohiho

Har man, som så många män (?), problem med fjolliga bögmuffins, så finns det nu en lösning. Rejäla machomuffins från Butch Bakery i New York! Det var väl på tiden. Världen tackar er.

Hurra för mamman

Jag citerar här allra finaste Malin:
Hurra hurra för Arvids mamma som gjorde en hjälteinsats för ett år sedan och keeps up the good work!
Ja! Verkligen ett stort hurra för mig! Det säger ni alldeles för lite, ni bloggläsare. Hurra för mig alltså. Men ni är inte de som är de, det vet jag. Ni tar till er kritik och bättrar er. Jag känner det på mig.

Hurra Hurra Hurra!

Grattis Arvid! Nej, det är inte Dressman som är i farten igen, det är födelsedag! Den riktiga den här gången. Efter dagarna tre av tårta och firande med olika konstellationer människor är till sist 1-årsdagen här. Tårtorna är (som tur är) slut, men några fler presenter blev det nu på morgonkvisten.
Tänk att det gått ett helt år sedan den där lilla, lilla plutten på 3,040 kg föddes. Det är ju inte klokt. 

Dagens lästips

Det var länge sedan jag köpte en tidskrift. Alla har känts så fel. Absolut inte Mama, jag får rysningar även om jag såklart tillhör målgruppen. Jag kräks lite i min mun av att läsa om hur folk kurar ihop sig i sina sköna soffor med en kopp te. Inte Vecko-revyn, herregud människa du är 34 år! Inte Cosmopolitan, jag orkar inte läsa om hur jag kan bli en kärleksmagnet. Inte Elle, jag har inte råd med très chic kläder från Paris. Men nu har jag snubblat över Filter. Och jag har skådat ljuset!

Jodå, den funkar

Arvid har börjat förbereda sig lite inför påsken genom att prova ut lämpliga outfits som han kan ha på sig när vi slaktar påsklammet.

En bebis täckt med tårta är en lycklig bebis

Vi hade smygfirning av den blivande ettåringen igår med mormor, morfar och morbror. Arvid åt tårta. Själv!
- Jag visste inte att något kunde smaka så gott. Å vad jag älskar mitt liv, det blir bara bättre och bättre hela tiden. Det här med tårta är ju helt underbart! Kan jag få mer? Kan jag få mer? Kan jag få meeeeeeeer, sammanfattar Arvid händelsen.
Efter tårtstunden var han speedad som en amfetaminmissbrukare och kunde inte sova. Vi gick ut på promenad istället. På jakt efter mer socker hoppades Arvid, men valde till slut att slockna efter två minuter istället.

Tårtätandet började ganska civiliserat. En sked var till och med inblandad.

Men det dröjde inte länge förrän bordsskicket försvann...

...och det spårade ur alldeles.

Is my name Earl?

Idag har jag fotats för jobbets räkning. Min kollega fotades först medan jag försökte hindra Arvid att riva ner delar av studion. Sedan bytte vi. Jag la märke till att fotografen inte alls tog lika många bilder på kollegan som på mig. Betyder det att:

1. Jag var mycket snyggare och hon kunde helt enkelt inte sluta fota denna fotogenica varelse?
2. Jag blundade på en tredjedel av bilderna?

Hej jag heter Skrämmelie och jag är internetberoende

Vi har haft uppkopplingsstrul här hemma ett tag, och har det fortfarande. Men nu har jag kommit på den eminenta idén att koppla datorn med sladd till (det trådlösa) modemet. Då funkar det! Synd bara att modemet står uppe på en bokhylla och sladden är liiiite för kort för att man ska kunna sitta bekvämt med datorn i knät i fotöljen nedanför. Men men. Obekvämt är bättre än blogglöst, som det kända ordspråket lyder.

Äta jord? Check!

Jag var inne i köket och grejade och tyckte efter en liten stund att Arvid var väldigt tyst där inne i vardagsrummet. Är det något man lärt sig som mamma är det att man måste gå in och kolla då. Direkt! En föraning säger att något inte är som det ska. Antingen görs det någon form av bus, eller så har han trillat ut genom fönstret. Inget av alternativen känns värda att ignorera.

Mycket riktigt. När jag kommer in hör jag ett litet hehe och ser en glad min. Han står där, lycklig, och äter jord ur en av blomkrukorna.

- Ja det var roligt, inte så gott kanske egentligen men ni skulle sett hennes min! Helt obetalbar, kommenterar Arvid.

Eftersom jag (ibland) tänker på annat än bloggande tog jag tyvärr inte fram kameran. Det skulle jag ju såklart ha gjort. Förlåt. Men denna bild hittade jag på nätet. Den illustrerar situationen alldeles förträffligt. Förutom att detta barn har mer hår då.

Hallonmun

Detta är följden av att äta hallon. Makalöst förträffligt supergoda hallon.

39.3

Arvid fick andra dosen svinisspruta igår och har feber idag, så vi sitter inne trots strålande sol. Det är trevligt med ett lite mer stillsamt barn, det är det faktiskt. Jag gillar att sitta i soffan och kramas. Jag är glad åt detta sjukmysiga, så länge han inte kräks. Inte kräkas! Inte! INTE!

Om Arvid hade varit fisk skulle han ha varit så här jämt. (Det har jag läst på familjeliv. Så då är det sant.) Typiskt att han skulle bli vädur!

Fiskbarn är känsliga drömmare som gillar att lugnt sitta och pyssla. De är artistiska, kreativa och sårbara.
Vädursbarnen låter sig inte kommenderas. De är högljudda, otåliga, översvallande och äventyrliga. Klättrar i träd, har sönder allt som kommer i dess väg, är aktiva, lekfulla och sover aldrig.

Typiskt.

Ordningen återställd

Kursen kan sammanfattas med att det var mycket sittande, ätande och skönt sovande utan störningsmoment.
Första dagen hemma kan sammanfattas: vakna klockan 4, gnäll gnäll gnäll, vrål och skrik, vägra sova, mer gnäll och så lite härliga utbrott på det.
Jag hoppas ju och tror att detta är en fas. Jag ska nog ta och sätta mig och läsa lite i alla barnböcker vi har. Jag förväntar mig att det står något i stil med att "oj så normalt detta är, det beror på att han håller han på att lära sig nåt viktigt" (säga mamma kanske). Är det inte en fas så lutar jag åt internatskola. Finns det internatdagis så tar vi det med.

IRL, BRB

Imorgon åker jag på jobbrelaterad kurs i två dagar. Utan dator. OMG! Under tiden kan ni väl läsa lite på någon annan trevlig blogg? Kanske på Anna-Carins?

Damien?

När ens barn väcker en klockan fem på morgonen och tvingar en att gå upp (just när man befinner sig i det allra, allra tröttaste stadiet) och sedan tillbringar två timmar med att vara pigg men ändå gnälla, gråta, krångla och vägra samarbeta, är det då:

a)  Normalt att man skriker "men vad är ditt problem" till barnet?

b)  Underligt att man inte kompletterade utbrottet med handgemäng?
c)  På tiden att väcka pappan?

d)  Kanske dags ändå att börja jobba? Det kanske till och med ska bli härligt?

The end of an era

Snart börjar jag jobba igen. Mammasemestern går mot sitt slut! Jag har en väldig ångest över det, även om det ska bli skönt att få vara ifred när jag går på toaletten och att kunna äta lunch utan att någon står och drar mig i armen och tigger smakbitar. Kanske får jag också tillbaka min hjärna? Men det är väl att hoppas för mycket?
Idag var jag på förberedande möte på jobbet. Vi pratade lite om en mässa för sjuksköterskor som vi är inblandade i. Jag föreslog att vi kunde slänga in några brandmän för att få maximal uppmärksamhet. Syrrorna skulle flockas som flugor kring en sockerbit. Jag tror att det framgick att det var skoj? Hm.

Ett under av genialitet II

Arvid har lärt sig en hel del nya tricks. I rask takt har han fortsatt uppvisa ett alldeles särdeles förträffligt intellekt. Här är vad han kan:

• Visa vad kaninen gör med sin näsa (rynkar på näsan och andas lite med den)
• Visa vad tigern säger (morra lite)
• Klampa och stampa i golvet på uppmaning
• "Plonga" med fönsterspärren på uppmaning
• Hämta en specifik leksak på uppmaning
• Klappa händerna på uppmaning (iof gör han det även när man pratar om att mata änderna)
• Vinka på uppmaning
• Kramas och pussas på uppmaning (om han känner för det)
• Prutta med munnen på mammas och pappas mage på uppmaning
• Stoppa mattludd och små stenar från hallen i munnen (det är ett trick, jadå!)

Se? Varför då?

Vi har slutligen införskaffat en såndäringa inomhushjälm.
Allt för säkerheten!

Kloka läsare tipsar

Fia nämner pseudotvillingar i en kommentar till förra inlägget och rekommenderar att vänta åtminstone två år mellan barnen. Eftersom jag lyder allt vad mina bloggläsare säger så googlade jag genast på pseudotvillingar:

Pseudotvillingar är syskon som är tätt födda, med 18 månaders åldersskillnad eller mindre. Det kan särskilt ha betydelse om första barnet är en pojke och det andra en flicka. Eftersom flickor utvecklas så mycket snabbare än pojkar är lillasyster snabbt i kapp och förbi, vilket kan vara knäckande för storasyskonet. Många drabbas av dåligt självförtroende långt fram i livet.
Även om pseudotvillingarna är två pojkar påverkas de av pseudotvillingskapet. Eftersom de är så lika i ålder sätter man kanske dem i samma simskola och samma fotbollsskola. Och då är det förstås lätt att den äldste försöker slingra sig ur. För tänk om han satsar allt han kan och lillebror ändå är bättre? När det är han som är störst och äldst!
Pseudotvillingskapet innebär att lillebror blir duktigare än ett vanligt småsyskon och storebror mer pressad än andra storasyskon. Och denna effekt kan man i vissa fall se även med åldersskillnader upp till två år.

Det låter ju onekligen inte vidare bra för Arvid.

Å andra sidan påpekar Knaada att det finns ett liv efter att barnen blivit större också. Om man skaffar dem tätt behöver man inte flytta in på hemmet i samband med att de flyttar hemifrån. 

Men A har den kanske rådigaste lösningen. Om jag ingår äktenskapets heliga förbund kommer Gud när helst jag behagar ge mig gåvan av friska ägg och ytterligare ett A-barn! Hmm. Jag har visst varit inne och nosat mycket diskret på detta förut.

Det gäller ju att smida medan äggen är färska

Att vara 34 år och tjej är att känna sig stressad över tanken på hur äggen ligger och ruttnar inne i kroppen. Det är orättvist, för när man inte alls ville ha några barn tyckte kroppen att det var läge att släppa ifrån sig de gladaste och raskaste äggen. Nu tänker jag att de är lite mer som röksvampar. Att det låter pffff när kroppen släpper äggen och så ryker det lite.
Vill man ha ett lillasyskon, hur länge ska man våga vänta? Man vill ju ha ett prima A-barn nästa gång också menar jag... Utan äggruttnarångesten skulle jag nog tycka att 3-4 år var lagom mellan syskon. Det är ju bra om man får ett trevligt liv som förälder också, och inte bara drunknar i småbarnstrots, bajsblöjor och tunga, tunga syskonvagnar att tvångsploga trottoarerna med.
Hur tänker ni?

Punk is not dead

Vi har köpt en kräm mot skorv i hårbotten. Det är är jättetråkigt för Arvid att blir fasthållen och få den insmetad, men jätteroligt för mamman för nu kan jag göra frisyrer.

Trött eller gammal? Det är frågan

Varför är det så att man tvingas välja mellan att se trött eller rynkig ut? Jag pratar om under-ögat-concealer. Jag har gjort valet att inte se mer småbarnsmammeblå ut under ögonen än nödvändigt, och då har jag fått straffet att se extra rynkig ut istället. Bättre? Sämre? Jag vet inte riktigt. Men min fråga är hur det kan komma sig att det inte existerar en concealer som inte fastnar i vecken under ögat? Ska det vara på det här sättet 2010? Jag rasar! Rasar! Har ni tips på bra flytspackel (eller concealer) tas det tacksamt emot.