Nynarcissism

Jag har tidigare berättat om Arvids intresse för sin egen spegelbild. Men nu är måttet rågat. Nu har hans narcissism nått nya oanade höjder. Nu duger det inte längre att bara bli framburen till spegeln så att han kan få en närmare titt på sig själv. Nej nej. Han vill ta på sin spegelbild och smaka på den, liksom pussa på den. Så står vi nu dagligen. Jag håller, och Arvid pussar sig själv. Om han fick som han ville så skulle vi stå där i timmar. Hela dagen säkert. Jag vet inte hur det kommer sig att han blivit sån här, men jag antar att det kommer från faderns sida.

Mitt barn är smartare än alla era barn

Småbarnsmammor håller alltid på att jämföra, kommenterar Knaada det förra inlägget. De börjar med "att jämföra smärtlindring och andningskurser. Sen fortsätter det med viktminskning av mamma och viktökning av bebis. Men viktigast av allt är ju ändå att ungen är tidig. Tidig att krypa, gå och prata. För det är himla viktigt." Ja. Det är sjukt irriterande med käcka, förnumstiga mammor som tävlar i duktigt barn. Det skulle aldrig jag göra, trots att min son är ett under av framgång och utveckling. Har jag sagt att han kan sitta nu? Själv!

Många barn sitter mycket tidigare än Arvid, det är jag ju medveten om. Men där har jag har en teori: tjocka bebisar kan sitta tidigt eftersom de får stöd av sitt fläsk. Arvid däremot, som är en spinkis, måste jobba hårdare för att hitta balansen. Alltså är min son (som vanligt) ett unikum av intelligens och muskelkontroll som kan bemästra detta redan vid sju månaders ålder!

- Nja det kan jag ju inte helt, erkänner Arvid.
- Men det tar i alla fall betydligt längre tid nu innan jag tippar åt sidan och slår huvudet i mattan. Jag är faktiskt rätt bra, avslutar han och sätter sig stolt för att visa upp detta.

Förlossningskliniken

Jag ligger i soffan och dricker kaffe och frossar i vrålande och smärta på mitt favorit-daytime-tv-program Förlossningskliniken på TV 4. Jag förstår inte för mitt liv hur folk kan komma in för att föda barn och vara helt oförberedda på smärtan. Typ "det kommer nog inte göra så ont, jag är tuff och tänker föda natuuurligt". Sen ligger de där och vrålar och gråter. Kom igen nu! Varför utstå mer än vad man behöver? Jag förstår inte. Det är väl ett modernt samhälle detta och inte medeltiden, det finns ju hjälp att få. En del verkar dessutom se nån sorts prestige i att de utstått lidande utan smärtlindring. Märkligt.
Nej, jag är en modern människa och jag säger: snitt! Men det var visst ett sidospår.

Dagens träningstips

Träning kan vara en trevlig stund lärde jag mig just nu. Detta är en smärre sensation för mig och något jag gärna vill dela med mig av. Gör så här:
Lägg dig på golvet och se till att ha en bebis (gärna en 7-månader gammal) framför dig. Gör lite rumpövningar och titta upp ibland för att se vad bebisen gör. Gör du rätt bör du här mötas av en intensiv blick och jättemycket skratt varje gång du tittar upp. Att bli utskrattad av en bebis när man tränar är betydligt härligare än om det varit en vuxen som tokskrattat. Övningarna går mycket lättare om någon tycker att det är en jätterolig lek.
- Rolig lek? Hon såg ju inte klok ut, och jag skattade faktiskt åt henne, inte med, muttrar Arvid här i bakgrunden. Men dylika otrevliga kommentarer bör du ignorera och istället fortsätta med lite situps. Om bebisen är på humör kommer den vid det här laget att kravla närmare och ligga och klia sitt tandkött mot din axel och ansikte medan du gör övningarna. Vrid på huvudet och säg "hej" till bebisen emellanåt så kiknar den av skratt och du får inspiration att fortsätta med övningarna.

Vem är det som STÅR där?

Ibland stannar liksom Arvid upp och tittar på nåt. Nåt som jag inte förstår vad det är. Vi kan t.ex. sitta i köket och äta gröt (han, inte jag) och så kommer han av sig, blir helt stilla och intensivtittar på nåt bakom mig. Jag blir rädd då, fast det är löjligt. Vad är det han ser? Och varför ser inte jag det? Måste vi ta hit det där spökprogrammet och den där gubben som pratar engelska och går runt och talar om att "it's a man, he likes to stand over here and watch you". Det är läskigast när det är mörkt och vi är ensamma hemma. Ih, känner jag då. Och är det inte ett spöke så kanske det är nån som gömt sig i garderoben i rummet bakom köket? Typiskt massmördare, att smyga sig in hos folk när de inte är hemma, gömma sig i garderoben och sen komma ut och mörda.
Det var ingen som sa nåt om det här innan jag fick barn. Att bebisar får den gamla spökrädslan att blossa upp hos mammor. Typiskt!

Titanicutflykt

Vi var på utställning om Titanic i helgen. Vi bar på 7,5 kilos sprattel hela tiden, eftersom man fick inte ha med sig barnvagnen in, och Arvid  tydligen tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att utveckla sin galoppteknik. Detta fick till följd att det var lite svårt med audioguiden eftersom han sparkade fram fel avsnitt eller drog ut lurarna så man inte hörde nåt hela tiden. Det försvårade upplevelsen något.
- Ja vaffan, jag trodde ju att vi skulle till Junibacken, utbrister Arvid och tillägger "skitmamma" lite tyst.
Trots galopperande var det ändå trevligt. En stilla undran bara: Vem var det som tyckte att det var en bra idé att lägga Titaniclåten i bakgrunden på evighetsloop på audioguiden? Vem?

Ett under av genialitet

Min son är ett unikum av intelligens. Helt plötsligt kan vi umgås på ett nytt sätt och han förstår saker. Han är den smartaste bebisen som jorden har skådat. Här är vad han kan:

• Om man säger "var är lampan" så tittar han på lampan
• Om man säger "var är pappa" så tittar han på pappa
• Om man säger "var är mamma" så tittar han på mamma
• Han försöker säga lampa när han tittar på den
• Istället för att bara gnälla så sträcker han upp armarna när han vill att man ska lyfta upp honom

(Om ni vill vallfärda så bor vi på Högbergsgatan.)

En docka ska man ha

Här ser ni en kille som älskar sin nya docka. Ända sen han såg Signes docka har han tjatat och tjatat om att få en egen. "Det är viktigt för min självbild förstår du att jag har en liten bebis att identifiera mig med", har han sagt. Jag blev glad när jag hittade en docka som både var blå och rosa. Allt som räknas som tjejsaker brukar annars alltid vara glittrigt, chockrosa eller horsminkat. (Färgen tror jag i och för sig att Arvid struntar i, men ändå.) Han tjöt av glädje i leksaksaffären när jag visade honom dockan.
- Ja, jag blev så glad. Det här är nog det bästa som hänt mig, säger Arvid.

Kom ihåg att se gullig ut så att de inte äcklas över dregglet

Det kliar när man håller på att få tänder och man vill klia sig mycket. Nu har Arvid hittat ett nytt och roligt sätt för hela familjen att göra detta tillsammans. En mysig familjestund helt enkelt. Här är hans gör-det-själv tips:

1. Passa på när hela familjen sitter tillsammans i soffan. Se till att du är placerad mellan föräldrarna så att du kan alternera mellan dem.
2. Kasta sig över din pappa och gapa så stort du kan. Fortsätt gapa och sikta in dig på näsan och när du träffat målet rör huvudet kraftfullt från sida till sida utan uppehåll. Näsan blir ett jättebra kliverktyg.
3. När du eller pappan tröttnat på detta, kasta dig istället över din mamma och gapa så stort du kan. Om hon lutar huvudet bakåt för att skydda näsan - sikta in dig på hakan. Fortsätt gapa och när du träffat målet rör huvudet kraftfullt från sida till sida. Hakan är också ett jättebra kliverktyg.
4. Ha så roligt, och glöm inte att skratta.

Inbankad sjötunga

Arvid har vidareutvecklat sitt ätande. Det går framåt. Nu duger det inte längre att bara stoppa handen i munnen och smeta ut maten i ansiktet. Nej nej. Nu ser han även till att banka in den ordentligt i bordet.
- Ja för tusan. In ska den. Jag hoppas kunna få ut den på andra sidan av bordet en vacker dag, förklarar Arvid.
- Det är ett sorts fysikexperiment jag håller på med, fortsätter han.
Här demonsterar han villigt hur detta kan se ut. Till sin hjälp har han ångkokad sjötunga med potatismos och grönsaker och ett stycke bord. Avancerad mat - har jag lagat det själv, undrar ni? Ja absolut, det har jag. Om ni med laga menar att mikra?

Damn these ears! Damn them to hell!

På alltombarn.se läser jag att pojkar är svårare att uppfostra än flickor eftersom:

...de har sämre hörsel än flickor redan från födseln och skillnaden mellan pojkar och flickor blir bara större med åren. Flickors hörsel är mer finkänslig än pojkars. Det gör att de lättare uppfattar varningssignaler när man säger något till dem, som till exempel ”gör inte så” eller ”säg inte så”.

Va? Är det så här? Det skulle ju i så fall också förklara fenomenet varför pappor inte vaknar av bebisgny på nätterna. Kvinnan är alltså överlägsen mannen. Åh typiskt! Jag som bara vill sova! Varför kan jag inte vara mer överlägsen på det? Damn this finkänslighet.

Det funkar nog som ett slags vaccin

Är det bra att låta ens barn suga på smutsiga skosnören? Nähä. Att slicka lite på skosulorna då? Inte det heller alltså. Men att kravla sig fram till vagnen och äta på hjulen måste väl vara exceptionellt bra? Inte? Synd, för det är vad Arvid gjorde alldeles nyss när jag borstade tänderna. Det är olika det där hur man väljer att ta sig an sin munhygien.

Arvid är en hacker

Arvid fick nyss tillgång till datorn efter att han tjatat om hur viktigt det är att hänga med sin tid, att ständigt lära så att han kan ligga i framkant. Jag kunde inte riktigt argumentera emot det där, men jag begränsade hans datoranvändande till 10 sekunder. Det får vara nån måtta. Han jobbade snabbt och gjorde direkt den här sökningen på Google: a21qqqqqqqqqqq<<<<<<<< q. Jag förstår inte vad det betyder. Kan det vara nåt med programmering? Eller nåt science-fictionaktigt, som Startrek? Sen ändrade han snabbt på nåt så upplösningen blev jätteliten (jag ser knappt vad jag skriver nu) och avslutade med att pilla loss Ctrl-knappen. Helt klart är han ett datorgeni. Hoppas han ändå kommer att utveckla sociala egenskaper så att han inte behöver tillbringa sitt liv ensam med datorn och joltcola.

Korgfetisch

Denna korg är mycket intressant. Den står uppe på badrumsskåpet. Varje gång vi bytt blöja så tjuter Arvid glatt och sträcker upp armarna mot den. Han vill komma närmare. Känna lite. Ta på den. Vi gör det. Vi går närmare och står där en stund. Arvid känner och tittar. Jätteroligt är det. Sen är det klart och vi kan gå därifrån. Det är en liten korgrutin som vi har det här. Den är trevlig.

Även korgarna längst ner i bokhyllan är väldigt intressanta. Man vill kravla sig dit, ligga där och ta på dem. Kanske försöka bita och smaka lite. Krafsa lite så där. Banka på dem.

- Ja det är härligt med korgar. De har en spännande struktur och är dessutom gjorda i ett ekovänligt material och sådant försöker jag uppmuntra, menar Arvid.

Evolution

Vi har evolverat här i hemmet. Barnet är numera kapabelt att läggas ner i sin säng och sen somna där själv. Förstår ni storheten i det? Se det framför er. Att inte längre behöva bära runt en 7-kilos vrålapa som kastar sig av och an så att man tror att man ska tappa honom och att desperat sjunga trollmor om och om igen som enda och helt meningslösa vapen. Att istället bara lägga ner och gå därifrån. Detta är stort!

Tårtmetoden

Media ger oss nya bantningstips hela tiden. Det är Atkins och GI-metoden och stenåldersdieten, den ena tråkigare än den andra. Men nu har jag äntligen hittat en som jag gillar och känner att jag kan leva med. Jag kan till och med svara att ja, det har jag gjort och den FUNKAR! Jag är nu tillbaka i min tidigare pre-bebisform och detta enbart tack vare socker och fett. Och kanske lite amning på det. Och stressig bebishets.

Han talar

Om ens son säger mamamamamamamamama då menar han mamma va? Han menar att han han älskar sin mamma? Jag tror det. Jag säger "ja! mamma! MAMMA!" varje gång och blir glad. Är det patetiskt? Han säger papapapapapapapapapapa också. Men det tror jag betyder lampa. Eller bara allmänt nonsensjoller.

Summering mars-aug

Många bloggfans är väldigt ledsna över att jag inte börjat blogga tidigare. De brinner av iver att få veta vad som hände innan bloggen startade. Därför tänkte jag nu att jag skulle göra er alla glada och ge en liten summering. Jag hoppar över 33 år av eget liv och går direkt på 23 mars 2009.

• Arvid föds och inleder sin bebiskarriär med att skrika så mycket och ihålligt att en doktor får komma och se så att det inte är nåt fel på honom (det är det inte).
• Arvid fattar inte hur man gör när man ammar. Att bara truta ihop munnen till ett litet hål funkar inte hur mycket man än försöker. Arvid rasar.
• Amningen är en hel familjeangelägenhet. Det är skedar hit och vilt vaggande av barn dit. Jag är så trött så mitt huvud ramlar bakåt in i väggen. Vi undrar varför vi inte skaffade en katt istället.
• Vi börjar med amningsnapp. Trutmunnen öppnas.
• Arvid känner att han inte fått nog av skrikandet och inleder en kolikkarriär.
• Vi vaggar och vyssjar med öronproppar instoppade så långt det går och mumlar om den där katten igen.
• Arvid sprutbajsar ner pappa.
• Arvid sprutbajsar ner mamma. Och badrumsskåpet. 
• Nu verkar koliken vara över?
• Det var den inte.
• Sommar. Ett nytt barn har inställt sig. Ett tyst och glatt och mycket trevligt barn som bara skriker om han vill något. Fantastiskt. Men, var är min son och vem är detta?

Så ungefär.

Tänk på det till pappaledigheten :)

Vad är det för män som Alex Schulman skriver om som klagar när de kommer hem om kvällarna och blir sura på att deras mammalediga fruar inte har tagit undan disken? Finns de? Schulman har såklart verkligen rätt i att det är mycket mer än ett heltidsjobb att ta hand om en bebis och att man inte hinner så mycket annat. Eller vänta nu... gör man inte? Jag tror nog att de flesta mammor lyckas göra massa annat, i alla fall när det första nyföddhetskaoset lagt sig. Jag fixar en massa hemma! Jag tar undan disken, evighetstorkar, tvättar, har koll på allt som behöver köpas etc! Det klarar man (fast man borde definitivt få mer uppskattning i form av fler presenter). Familjens projektledare. Ett underskattat jobb.

Kulturelit i vardande

Igår var vi på en trevlig utflykt. Arvid påstod att han "var trött på Dr Phil och ville förkovra sig i kultur" så jag såg ingen annan utväg än att ta med barnet på konstmuseum, närmare bestämt Dalí-utställningen på Moderna Museet. Vi matade och sövde som besatta innan för att utflykten skulle bli... glad. Det blev den, men Arvid ville inte sitta i sittvagnen. Han kastade sig av och an med livet som insats (eftersom mamman hade tagit bort selen) och vände sig konstant till ett mycket obekvämt magläge.
- Ja?! Den dumma människan fattade ju inte att jag ville upp så jag kunde kolla in konsten, förklarar han. Sitta nere på golvet, forsätter han föraktfullt.
Jag fick således bära runt honom på ena armen alternativt placera honom på handtaget till vagnen där han sen förnöjt satt och pladdrade.
- Pladdrade? Jag recencerade Dalí, men det är hon väl för dum för att förstå, fnyser han.
- Dalí är intressant, fortsätter han. Hans flirt med fascismen i en tid då Spanien, och snart hela Europa, stod i brand har gett honom en plats i konsthistoriens giftskåp.

Blåbär är gott

Meeeeeera blåbääär. Gott gott gott. Ös in, ös in. Vi trycker i oss halva burken. Va? Vad är det ni säger? Är blåbär stoppande, säger ni?? Neeeeej!! Vi kompletterar genast med katrinplommon. Ös in, ös in. Så där ja.

Svenska Hollywoodfruar i Sverige

Detta är så sjukt kul!! (Ur Robins på SVT.) Nu måste jag nog kolla på det igen!
 

Markplan?

Vi har kollat på en lägenhet. En fyra i Vasastan som vi är lite sugna på. Vi ska gå på omvisning ikväll för att känna efter lite mer. Men, vad säger ni? Kan man bo på på markplan? Just i vardagsrummet är fönstren ganska låga, annars är det ok.

Pro:
Uteplats på gården
Billigare kvadratmeterpris

Con:
Inbrottstjuvar kommer in och rövar bort ens barn?
När man sitter i vardagsrummet och tittar ut, möts man då av blicken hos creepy galningar som står där utanför och glor in?

Okej, femman är bra i alla fall

Jag läser på alltombarn.se om 10 sätt att bli på bättre humör om man är en utmattad, stressad småbarnsförälder som känner att man behöver piggas upp. Det finns bra självhjälpstips att ta till, säger de. Låt oss ta en titt på dessa självhjälpstips:

1. Inför tupplur för alla i familjen.
   Om jag sov när Arvid sov, när skulle jag då hinna blogga och facebooka och se Dr Phil?
   
   
2. Håll kaffedosen på en lagom nivå. Mer (eller mindre) koffein än vanligt kan leda till irritation och trötthet.
   Arvid var väldigt irriterad och trött igår. Skulle jag gett honom mer eller mindre kaffe?
   
   
3. Vätskebrist kan göra att du känner dig mer trött. Sikta på ungefär 8 glas vatten per dag.
   Ett glas för varje timma man borde sovit?
   
   
4. Istället för att känna att du är för trött för att göra något över huvud taget – prioritera om och skjut på det som inte behöver göras med detsamma.
   Jag gör ingenting. Är det för mycket? Ska jag skjuta upp det?
   
   
5. Dela på bördan. Glöm din stolthet och be din partner eller någon i närheten om avlastning.
   Stolthet? Vi bor på Högbergsgatan. Ta gärna med mat. (Vi är lite trötta på hämt-Thai.)
   
   
6. Säg förlåt. Du höjde rösten, började gråta eller sa något du ångrar i en stressad situation.
   Ja så klart. Men... vänta lite här nu. Ska man be om förlåt om man börjar gråta?  Eh what?
   
   
7. Skratt är ett snabbt sätt att motverka stress. Leta fram roliga klipp på Youtube eller sätt på en rolig DVD, så snart /barnet somnat.
   Hahaha. Se där! Nu skrattade jag.
   
   
8. Det är mycket lättare att se till någon annans behov om du får sova, äta, gå på toa och pausa tillräckligt.
   "Nu behöver mammma pausa och sova så jag lägger dig här i förrådet ett tag."
   
   
9. Visst kan det vara bra med med strukturerad tillvaro, men om du känner att du behöver en paus – låt inte den dagliga rutinen stå i vägen för det.
   Ska jag skippa Arvids mat och sovningar? "Mamma behöver pausa nu igen".
   
   
10. Tänk på allt som är bra. Fokusera på det som faktiskt funkar en stund, om inte annat tänk på hur glad du är att du har ditt barn och snart ska du se att världen ter sig lite ljusare.
    Det är skönt att vältra sig i klag och det tänker jag fortsätta med!

Psyket nästa?

Ibland har man inte tålamod. Ibland känner man sig inte snäll. Ibland förstår man faktiskt människor som skakar sina barn. Imorse var en sådan morgon. Jag gick runt och försökte få Arvid att sova samtidigt som han försökte slå världsrekord i aggressiv gnällighet. För att göra situationen trevligare sjöng jag en liten sång som jag hittade på om hur mamma snart skulle hamna på psyket. Ju mer jag tänkte på det desto trevligare framstod det. Jag skulle få:

• sova hela natten (jag utgår från att man får eget rum?)
• trevliga lugnande mediciner
• ligga ner hela dagen
• lagad mat på bestämda tider

Gud vad trevligt. Som att vara på spa! Vad är skillnaden egentligen kan man undra? Kanske att de antagligen inte erbjuder massage och ansiktsbehandlingar på psyket. Fast å andra sidan har de ju de trevliga lugnande medicinerna. Ja... Det är hugget som stucket egentligen, men nåt av det skulle jag behöva. Jag ska i alla fall börja med att boka in massagen som jag fick i födelsedagspresent men inte utnyttjat än. Ja varför kan man sannerligen undra, det är en ytterst berättigad fråga.

Plask plask

Nu har de kommit! Vilka undrar ni? Bilderna så klart. Från Arvids modellshoot på babysimmet. Här kommer några. Enjoy.
(I övrigt vill jag bara påpeka att jag hade gjort en film, med ljud och allt, och så finns det ingen knapp för att importera film visar det sig - fast andra har det som också har blogspot. Hur kan det vara så? Jag rasar över denna orättvisa.)

Ottan i bilder

Idag vaknade vi kl. 5.40. Vi hade lite olika inställning till det i familjen. Vissa var glada och pigga och andra ville dö.

- Jag avskyr verkligen att förspilla dagen genom att ligga och dra mig. Upp och hoppa bara, säger Arvid. Bokstavligt talat alltså, fortsätter han och förklarar hur han brukar göra sin sedvanliga morgongymnastik.

- Jag hoppar liksom. Upp och ner. Upp och ner. Ibland snurrar jag lite också. Det finns inget piggar upp såsom jämfotahopp på morgonkvisten, förklarar Arvid glatt.

Efter gymnastiken klädde vi oss. Arvid har idag gjort ett konststycke av att klä sig billigt.

- Vi har bara betalat för strumporna, förklarar han entusiastiskt.

Bodyn från Polarn o Pyret är en gåva från farmor. Byxorna är ärvda och kommer från Linköpingskollektionen. Visserligen tänkta för ett betydligt tjockare barn men detta löste Arvid raskt genom att vika ner linningen ett varv. På fötterna bär han barbapappastrumpor från Åhléns. I famnen har han en färgstark accessoar, den roligaste bollen någonsin - från Goboken.

-

Dagen i bilder

Idag testade jag knepet att ge Arvid majsbågar (för barn - inte som ostbågar) att äta själv när jag åt. Det gick bra. Jag fick mat och ingen kvävdes till döds (bilden är tagen strax innan hans ansikte och händer totaltäcktes av majssmet). 

Sen brottade Arvid ner en tiger i soffan (bilden är tagen strax innan han visade sitt förakt för den klena tigern genom att kräkas majsbågar på den).

Men gullig!

ÅH. Jag vill ha en sån liten gris!  Kolla vad söt!! Johannes? Snääääälla? Den är ju så liiiten!

Har killar ingen radar?

Generellt verkar det vara så att tjejer aldrig stänger av sin bebisradar. Det är helt fysiskt omöjligt. Vi hör minsta gny redan innan det formats i den lilla bebismunnen, även när vi sover. Killar gör inte det och jag förstår inte hur det kan vara så? Det verkar vara så för alla par och det är ett mysterium. Killar hör ju inte sämre, annars hade det varit en logisk förklaring. Jag förstår inte. I natt vaknade inte Johannes en enda gång av Arvids gnäll. (Att han är förkyld hör inte hit. Nej, säger jag). Jag gick upp och stoppade i nappen, vecklade ut honom ur den tillknycklade positionen han hamnat i och såg till att han somnade om. Säkert tio gånger. Enda gångerna jag inte vaknat av Arvids nattgnäll är när jag lyckats få in öronpropparna ända in i hjärnan (för ja, jag använder öronproppar vilket inte Johannes gör och ändå är det så här) och är så trött så jag svimmat av och hamnat i koma. (Djupsömn.. vad är det nu igen? Jag har inte upplevet det sedan förra året. Tror det resulterade i att man inte behövde fullt lika mycket smink under ögonen, men jag kommer inte ihåg. Hjärnan funkar inte som förr.) Behöver jag säga att det är orättvist?

Nej han är inte död

Nu har sonen sovit i 2,5 timmar. Det har aldrig hänt förut. Jag har läst tidningen, tittat på Dr Phil, Tyra, Martha, facebookat, msn:at och sms:at, pratat i telefon, surfat och druckit kaffe. Vad ska jag göra nu? Kissa?

Lätt flugvikt

Idag har vi varit på BVC på 6-månaders koll. Arvid var som vanligt lätt som en fjäder, vilket iof inte är särskilt oroande. Han har alltid varit den som väger minst i jämförelse med andra barn i samma ålder. Vi fick tipset att prova med lite extra olja på gröten sa de, så det ska vi göra samt ge fler mål mat. Det här gillar inte Arvid. Han ser upp med vad han stoppar i sig. Han deffar ju, inför den pågående badsäsongen.

- Ja, man vill ju fortsätta ligga bra till hos brudarna på babysimmet, förklarar han. Det finns ingen anledning att inte sträva efter magrutor bara för att man är bebis, fortsätter han.

Ny ålder, nya nöjen

Gunga är Arvids nya favoritsysselsättning. Utvecklingen går så fort.  Idag har han tjatat om happy meal på McDonalds och så försökte han smita ut på balkongen och tjuvröka när han trodde att jag inte såg, men där satte jag stopp.

Lektyr

Vi fick en tidning av mormor Bettan som Arvid läste från pärm till pärm.

- Ja... hmmm... det är såklart viktigt att jag sätter mig in i vad dagens föräldrar tipsas om så att jag är förberedd och kan öva in motargument, säger han lite generat.

En artikel rev han ut och åt helt sonika upp. Den handlade om stand up för bebisar.

- Ja herregud vilket dravel, jag var ju tvungen att eliminera skiten så att de inte skulle släpa iväg mig på nåt sånt, fnyser han.

Arvid tipsar om ett skönt sätt att äta gröt på

När munnen är full av gröt är det jättehärligt att stoppa in handen och liksom känna på gröten där inne. Prova det vettja! Sen är det schysst att ta ut handen och känna hur det känns när man viftar med den grötiga handen i ansiktet. Ibland får man till ett rejält stänk på mamman också som en bonus. Det är kul. Sen brukar jag hämta lite mer gröt från munnen och smeta av den på kudden.
Upprepa.

Prova också att ta tag i skeden (om du blir matad) och "hjälpa" in den i munnen. Vägra sedan att släppa den och yla argt när den försvinner. Jättekul.
Upprepa.

Det får väl räcka med vanlig miljonär då

Jag blev inte programledare på ZTV, inte filmstjärna och aldrig upptäckt som modell. Nu krossas mitt sista hopp och dröm: jag kan aldrig bli miljärdär läser jag på e24.se eftersom "förmågan att hantera siffror är avgörande för att bli miljardär och skicklighet i matematik är ärftligt". Mamma, det här är ditt fel!

Tillbaka till Vinslöv

Anna, har du hört?! Det har kommit en uppföljare till Plötsligt i Vinslöv där bland annat Holgers papegoja blir stulen. Det här var dagens bästa nyhet.

Arvids första modelluppdrag

Idag har vi varit och fotat Arvid på babysimmet. Han poserade vant och avslappnat; i vattnet, under vattnet och i badringen samtidigt som han visade hur man sprattlar, plaskar och ändå lyckas se fabulös ut. En av bilderna blev så till den milda grad fabulös att fotografen utbrast oj oj oj vilken bra bild! och undrade om de fick lägga ut den på sin hemsida.
- Klart de får! Jag har sannerligen inget att skämmas för, sa Arvid när jag frågade honom om det.
- Jag förstår att de vill ha mig som omslagspojke och jag är inte den som är den och inte låter mig beundras, fortsätter han.

Saker vi gillar

Saker Arvid gillar:

• banka
• klockor (att äta och dreggla på)
• datorn (att banka på)
• mobiltelefoner (att äta och dreggla på)
• fjärrkontrollen (att äta och dreggla på)
• snören (att suga på)
• händer (att stoppa i munnen, ibland båda samtidigt)
• fingrar (andras, att bita på)
• uppmärksamhet (att oavbrutet få)

 Saker jag gillar mer och mer:

• vara ifred (tex i duschen)
• när Arvid sover

Saker jag ofta säger

Pluttipluttiplutti
Nu äter mamma UPP dig!
Tittuuut
Bang bang bang
Killikillikill
Grisen Fisingsson
Arvid Parvelsson

Tidigare vet jag att jag ibland sa saker som "målgrupp" och "strategi" men idag har jag ingen aning om vad det betyder.

Att byta på Arvid är som att sätta en blöja på en förbispringande maratonlöpare

Scen - Badrummet, skötbordet

Arvid: Du kan lika gärna sluta lägga ner mig på rygg. Jag tänker inte ligga kvar så.
Jag: Snälla...
Arvid: Nej. Jag tänker kasta mig av och an. Jag är sjukt snabb! Och slingrig!
Jag: Mmm. Det kan man ju säga. Sluta nu.
Arvid: Vadå rå? Kan du inte byta på mig annars?
Jag: Nej det är väldigt frustrerande faktiskt.
Arvid: Se det som en utmaning. Du får fixa det här bara.
Jag: Snälla ligg stilla.
Arvid: Nej, jag tänkte kolla in blöjpaketet här till vänster. Om jag sträcker mig kan jag dra i plasten. Det är kul. Det prasslar.
Jag: Sluta nu och ligg still så vi kan göra det här.
Arvid: Skyll dig själv som lagt massa grejer här överallt!
Jag: Här, ta den här leksaken och lek med den.
Arvid: DU kanske kan leka med den. Jag tänkte kolla in grejerna här till höger nu. Är det där en påse? Jag tror jag når den... Åh! Man man bita i den! Schysst...
Jag: Ligg stilla!
Arvid: DU kanske kan ligga stilla!
Jag: Här, ta påsen och håll den. Men var snäll och ligg på rygg.
Arvid: Nej.
Jag: Varför inte?
Arvid: Jag ser en sladd här bakom. Går den till tvättmaskinen? Den ska jag dra i!
Jag: Sluta nu.
Arvid: DU kanske kan sluta.