Flyttångest

Undrar om vi har någonstans i nya lägenheten där vi kan sätta upp de här fransgardinerna? De är Arvids bästa tittut-gardiner ever. Man kan stå och gömma sig bakom dem på ett mycket förträffligt vis. Fast vill man inte ha nytt i en ny lägenhet? Jag vet inte. Jag har mest någon sorts tapethysteri på hjärnan nu, det är allt jag kan tänka på. Tapetsurfning upptar mycket av min tid. Vi flyttar om en månad. Saker ska bokas, väljas, köpas och packas. Gud vad jobbigt, jag orkar inte ens tänka på det. Jag väljer strategi ignorera-och-förträng, fast jag får lite ont i magen av det känner jag. Kanske det vore bättre att göra något lite mer aktivt? När borde man börja för att hinna klart i ett lagom och uthärdligt tempo? Nu? ...åå...jag visste att ni skulle säga det, men jag vill ju inte - så nu förtränger jag lite igen. Jag vill liksom hellre resa någonstans med en vit strand och turkost hav och komma tillbaka när allt är klart. Packat, flyttat, städat, målat, tapetserat och uppackat. Kan man det? Eller kan man åtminstone teleportera oss och grejerna till nya lägenheten? Varför blir de aldrig klara med den uppfinningen egentligen? Vad är det som dröjer? Raska på lite nu va, hur svårt kan det vara?

Lovande (?) titel

Jag sitter och åker tåg på väg till en konferens. På Pocketshop på Centralen hittade jag den här boken som jag tänkte kunde få underhålla mig lite. Jag var ju bara tvungen att köpa den. Det lät så lovande att blanda klassisk chick-lit med zombies. Eller menar jag konstigt?

Published with Blogger-droid v1.6.4

Polarna

Här sitter polarna Arvid och Ville och fikar lite med Villes fina fikaset. De kan äntligen leka ganska bra tillsammans, det är kul. Så länge inte Arvid tar Villes favoritsaker vill säga. Ville har väldigt bra koll på mitt och ditt. Mitt i alla fall, det har han stenkoll på. Och hemma hos honom är ju allt hans, ingen annan ska komma och talla på de bästa grejerna eller på hans mamma och pappa. Och det rimmar lite illa med att Arvid både är galet social och oerhört gärna leker med åkbilen och den fantastiska dammsugaren. Fast som sagt, de har roligt också. De skrattar åt varandras bladder, klappar katt och fikar. Eller var det jag och Villes mamma? Nu blev jag förvirrad.

Vavve in da house!

Han kan säga Arvid nu! Vavve eller Avve säger han. Mmmm. Nu är ni imponerade va? Fast, ni visste ju att han var ett geni den pojken.

Fredagsmys

Han är inne i nån sorts sorteringsfas. Tror ni att han gillar att:

a) springa runt och hämta och lämna saker?
b) lägga saker i hög?
c) all of the above?

Published with Blogger-droid v1.6.3

Typiskt att komma och fota mitt i separationsångesten

Inte köper man väl gruppbilden om ens son ser ut så här?

Published with Blogger-droid v1.6.3

Man tackar

Verkligen kul att sl uppmärksammat att jag ibland åker hissen ner till tunnelbanan vid Medborgarplatsen. Jag känner mig hedrad!!

Och ingen mjölk fanns det till kaffet heller

Arvid: Jag tänker INTE äta den där dumma gamla yoghurten! Jag hatar yoghurt.
Pappan: Men ta lite bröd i alla fall.
Arvid: Jag hatar bröd också. Jag tänker smula sönder det.
Pappan: Ät nu, stoppa i munnen.
Arvid: Nej. Smula sönder! Kasta på golvet!
Jag: Ska mamma hjälpa dig med yoghurten?
Arvid: Vill du plocka upp den från golvet säger du? Visst! (kastar nävar på golvet)
Jag: Men! Ska du inte äta någon frukost alls idag?
Arvid: Exakt. Rätt uppfattat.

(Senare: jag sminkar mig)
Arvid: Mammaa?! (gnäller och klänger sig fast i mina ben)
(Jag borstar tänderna)
Arvid: Mammaa?! (gnäller och klänger sig fast i mina ben)
(Jag går på toa)
Arvid: Mammaa?! (gnäller och försöker klättra upp i mitt knä)
(Jag klär på oss ytterkläderna)
Arvid: Nu lägger jag mig på golvet och vägrar hjälpa till.
Jag: Men snälla...
Arvid: DU kanske är snäll. Jag ligger. Ligg, ligg, ligg.
(Vi går ut i trapphuset)
Arvid: Nu tänker jag sätta mig i trappan och vägra att gå in i hissen.
Jag: Men KOM nu!
Arvid: DU kanske kan komma. Sitt, sitt, sitt.
(Jag tvångsbär argt skrikande barn in i hissen)
Arvid: Nu tänker jag lägga mig på golvet här i hissen och vägra resa mig.
(Jag tvångsbär argt skrikande barn ut ur hissen)
Arvid: Nu går vi till dagis! Förresten, vad rolig du ser ut när du biter ihop tänderna så där. Svettig verkar du vara också. Moahahaha. I rule.

Nejhej!

PAPPA, utbrister Arvid och pekar på tv:n när vi sitter i soffan och dricker lite morgonvälling. PAPPA!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagisuppföljning III

Separationsångesten har släppt och han är glad nu på morgnarna. Eventuellt underläppsplut avhjälps snabbt med napp och snäll uppmärksam fröken. Så långt allt bra. Men, nu har en annan sak hänt. En fröken på hans avdelning är sedan ett par veckor tillbaka sjukskriven. Frånvaron har dagiset löst med en vikarie som inte kan börja förrän kl 9, och avdelningen öppnar kl 8. Detta har inneburit att personalens schema fått en lucka vissa morgnar, och ingen kommit till avdelningen förrän kl 8.30. Två gånger har jag kommit dit för att lämna på morgonen för att finna avdelningen låst och stängd - utan att ha fått information om det i förväg. Inte ok. Jag har praktiserat min inre surtant (gillar henne mer och mer) och mailat chefen.

Födelsedagspresent?

Arvid provcyklar någons trehjuling nere på gården. Han gillart! Tur att det finns en  fabulös trehjulingsparkering på gården till vår nya lägenhet. Känns som vi måste införskaffa en sån här till våren och födelsedagen.

Testing testing

Testar mitt geni och en bloggapp som jag hittade. Här tilllagas alltså lite pännbeefs med hjälp (?) av barn.
(men HUR får man bilden rättvänd?)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Arvid visar senaste mammamodet

...tills vidare får jag gå via Facebook. Skicka en bild till Facebook, spara ner den på datorn, lägga ut den här. För det är ju både snabbare och enklare än att leta fram en sladdjävel?

Tack och teknikfråga

Å jag har såna trevliga och fina fans som blev fullkomligt förskräckta över en eventuell nedläggning av bloggen. Det blev läsarstorm skulle man kunna säga. Genast kände jag mig lite mer inspirerad. Tack Knaada, Fia och Malin! :-)
Jag har ett problem som bidrar till bloggstiltjen: min nya jobbmobil har inte en direktknapp så man snabbt kan skicka bilder till bloggen. Orka hitta en sladd och tömma telefonen/kameran på bilder! Det går säkert att fixa så man kan blogga från telefonen,  men jag vet inte hur. Och jag kan knappast fråga på jobbet. Nån som vet hur man gör? Det är en Samsung Galaxy S.

Eller?

Jag vet, jag vet. Jag bloggar ju jättesällan. Jag kanske ska lägga ner?

Arvid berättar om sina dagiskompisar

Det är fjorton barn på min avdelning, förutom mig. Tror jag. En är bara ett år och kan inte dricka ur vanligt glas som jag. En brukar sjunga jämt och en brukar bita oss andra. De säger inte vem det är som bits till mamma och pappa, så mamma brukar försöka fråga mig. Fast jag säger inget. Dante har en apa som han går runt med. Förresten kan jag säga Dante: Datte. Jag kan säga Neala också: Nala. Därför blir det naturligt att jag pratar mest om dem. Bara om dem faktiskt. Nala. Datte. Nala. Datte. Hej då.

Separationsångest

Vårt coola dagisbarn har åkt på ett bakslag. Separationsångesten slog till med full kraft förra veckan, och det har varit ganska ledsamt.
- Ja, jag insåg plötsligt att mamma och pappa faktiskt lämnar mig ensam på dagis. Jag har gråtit mycket när de ska gå, konstaterar Arvid och tillägger att han faktiskt har varit ledsen ganska mycket på dagarna också.
På kvällarna har han varit superklänging på oss. Plus att han har sovit ganska oroligt också och gråtit efter mamma. Stackars stackars min lilla gris. Och stackars mammahjärtat. Men nu verkar det ha vänt! Idag var han inte alls ledsen när vi lämnade honom. Hoppas verkligen att detta var en fas och att den gått över nu. Vi säger det. Ja, det gör vi.