Ett under av genialitet VI

Ja jag vet. Det var inte länge sedan som jag skrev ett sånt här inlägg. Men jag kan väl inte rå för att genialiteten plötsligt har tagit ett stort språng? De senaste två veckorna har Arvid börjat prata mycket mer. Detta är några av hans nyaste ord:

• Öppna (öppa). Säges med fördel uppfordande när det handlar om julklappar.  
• Stäng (täng). Säges med fördel inifrån det nya julklappstältet
• Blöja (böja) Säges förslagsvis uppfodrande när man drar i blöjan frenetiskt för att man vill ta den av sig. Antagligen för att göra "kullerbyttor" som tydligen görs bäst i naket tillstånd.
• Ebba (som han döpt trollet på sin pyjamas till efter en flicka på dagis)
• Upp (säges med händerna uppsträckta)
• Ljus (uus) som han provat att sticka in ett finger i och nu aktar sig noga för
• Aj (säges förslagsvis då händelsen då man stack in fingret i ett ljus påtalas)

Min första gran!

Här ser ni min första egna gran sen jag flyttade hemifrån. Den förevisas här av egenproducerad pepparkaksgubbe med tillhörande välling. Jag är mycket stolt.
Nästa år kanske vi ska våga oss på en lite större gran? Eller inte... I så fall måste vi skaffa fram massa fler dekorationer och jag är både kräsen och vill undvika saker av glas som lätt borrar sig in i barnfötter. Det var inte helt lätt att hitta dessa fabulöst glamorösa plastsaker på Clas Ohlson ska ni veta. Fast det är väl nu, efter jul, som man ska köpa upp sig på sånt. Var köper ni ert vackra men billiga och okrossbara julkrafs?

Det syns ju knappt, men temat är alltså silver och vitt. 




It's the most wonderful time of the year



...those holiday greetings and gay happy meetings



Arvid tipsar

När du är på väg till affären, gör som jag:

1. Pausa varje meter och släng dig ner och kravla runt i alla snödrivor du passerar. Alla!
2. Ligg riktigt riktigt länge i varje
3. Gå ibland med på att resa dig, gå en meter tills du kommer till en orörd del av snövallen och släng dig ner igen!
4. Skit fullständigt i att din mamma vill gå vidare. Det är bara bra för mammor med blåsig yrsnö rakt i fejan. Som peeling typ.

Detta hände aldrig med tjocktv

Jag vabbar eftersom Arvid bestämt sig för att försöka uppnå rekord i feber. I vanliga fall är det ganska mysigt att vabba om barnet inte är allt för superdåligt. Man sitter och kramas med ett stilla och lugnt barn och dricker kaffe och ser på tv. Och nu har vi ju skaffat digital-tv också, så det finns många kanaler med inget på. Men, på nåt sätt är jag lite besviken på bilden i vår nya tv... Den har försvunnit. Vad gör jag nu?

Published with Blogger-droid v1.6.4

Vardagsrealism

Den här bilden har jag lånat från Ketchupmamman. Den illustrerar på ett fint vis hur det är att hämta barn på dagis vintertid och varför en spontan after work inte längre kan komma på fråga. Här har alltså barnet till vänster plötsligt avancerat från medgörligt framåtskridande läge till bakåtstretande hödljudd vägran. Fortsätter detta i mer än 30 sekunder känner mamman svettningar, vrede och lust till våld. (Eftersom jag bara har ett barn så bortser vi helt från terroristbarnet till höger med hotfullt viftande pinne.)

Bajs

Det råder inga tvivel. Arvid är sannerligen min son. Vi delar liksom humor kan man säga. Han har ett nytt favoritord. Ett ord som han säger hela dagarna. Ett mycket roligt och användbart ord. En riktig glädjespridare. Han leker t.ex. att han matar mig med saker:

- Åh vad gott, säger jag, är det.... köttbullar?
- BAJS!, säger Arvid och skrattar så han kiknar.
Eller så vill han kanske inte äta upp sin mat:
- Ska du inte äta lite mer bajs?, säger jag.
- Hahaha, skrattar Arvid och äter glädjestrålande upp samtidigt som han säger "bajs" mellan tuggorna och skrattar.

December

Julstjärna. Nytt fint eget rum. Lite helt vanlig nakenläsning. En trevlig söndag helt enkelt.

Vi vintersportar. Pulkan är inte med på bild, och tydligen kom inte heller pappan med riktigt. Men vantarna har i alla fall min mormor stickat för länge sen. Därför måste han ha dem på sig fast tummen sitter för långt ner och vanten är för lång.

Luciafika på dagis. När sockerchocken slog till var det dags för alla mammorna och papporna att gå till jobbet. He he.

Och ja...

... vi har flyttat nu. Det gick bra, fast flyttfirman var sju (7!) timmar försenade eftersom deras lastbil pajat. Inte tror ni väl att de hörde av och meddelade förseningen? Tror ni det? Hahahaha. Efter flera timmar kom det ett sms (!). Kundkontakt, vad är det? Sen flyttade vi till klockan halv två på natten. De hade sönder min fina byrå från 50-talet också för att riktigt kröna upplevelsen och få oss att rekommendera dem till så många som möjligt.

Nu målas det och tapetseras. Det blir bra. Ni kan få se bilder snart kanske. Om ni vill? Vill ni?

Lyckan i en liten liten kundvagn

Arvid älskar att följa med och handla i vår nya mataffär. Den ligger tvärs över gatan, så man kan ta barnet i handen och bara promenera över, utan att ta med vagnen.
- Det finns värsta schyssta småvagnarna där! För barn! Ska vi gå och handla nu mamma? Maaammaaa? (är vad Arvid skulle säga om han kunde. När ska han lära sig prata riktiga meningar egentligen?)

Published with Blogger-droid v1.6.4

Det braskar

Anders har namnsdag idag. Då undrar vi alla: braskar det? (För då slaskar ju julen som bekant). Ja, det braskar som fasen. Jag håller på att frysa ihjäl vare gång jag sticker ut näsan. Och imorgon ska det visst bli 20 minusgrader! Det blir väl härligt för flyttgubbarna på torsdag? Hur ska man stå ut med denna årstid? Jag funderar på att bli glöggalkis.

En snuttefilt alltså

- Skjoo-skjoo*, utbrister Arvid glatt och pekar på tanten i tidningen. Skjoo-skjoo!! Först fattar jag inte riktigt vad han menar, men sen ser jag ju. Tanten har faktiskt en skjoo-skjoo på huvudet. Arvids är randiga, men hennes är röd. Undrar om hon gillar tvättlapparna på sin bäst hon också?

*) För Fredrik Lindström och andra språklintresserade:  Här försöker jag alltså återge ett sche-ljud . Som inte låter som s utan just sche ("harkel-sche" som i skjorta och choklad - inte som i mustasch eller Porsche**. Jag provade först att stava med med sch men insåg sedan att skj verkade mest troligt att inte förväxlas med s-ljud.

**) För Fredrik och ni andra igen: Här inser jag ju att det kan bli ett problem för er som kanske kommer från Östermalm eller Norrland och använder mustasch och Porsche-ljudet även där det borde vara skjort- och choklad-ljudet. Ni kan bortse helt från detta språkinlägg. Det är lite som pärlor för svin känner jag.

Koja

När det packats och tagits bort hyllor i en bokhylla uppstår plötsligt roliga krypin där man kan dra sig undan och sitta med sina nallar och dockor och läsa högt ur en god bok. Trevligt.

Eller trillar de ner, han sväljer dem och dör?

När man packar hittar man saker man glömt att man hade. Såna där glow in the dark stjärnor som man sätter i taket till exempel. Det var ytterst coolt med såna 1994. Varför jag har dem kvar vet jag inte riktigt. Kanske Arvid vill ha dem i sitt rum? Han kanske brinner av längtan att kreera en egen diskret lysande rymdhimmel?
Var får man i så fall tag på vitt kladd att sätta upp dem med? (Jag sätter inte upp dem med vanligt grått kladd. Det ger fläckar i taket och lyser igenom som en ful grå klump. Tro mig, jag testade 1994.)

Vad vi har gjort idag

Ingenting och klockan är 13.25. Vad vi snart ska sätta igång med, så fort barnskrället vaknar:

• Åka och kolla på en tv som verkar bra och som kanske ska inköpas eftersom vår "gamla" 2-åriga tv plötsligt gått hädan (lämpligt och lägligt mitt i en flytt)
• Hämta ett gäng flyttkartonger hos kompisar
• Åka till Ikea
• Sopa ur förrådet som är tömt
• Åka till tippen och slänga saker (eller nej...det skjuter vi upp)

Det går framåt

Det går inte att komma in i arbetsrummet längre. I vissa sammanhang är det bra. Vi har varit duktiga! Om 11 dagar flyttar vi.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Vaskning

Arvid brukar med flit hälla ut mjölken/vattnet som han har i glaset på bordet. Det är sjukt irriterande. Men nu har jag kommit på varför han gör så! Han vaskar ju naturligtvis!

Ett under av genialitet V

Nu ska ni få veta nåt som ni länge suktat efter: hur min sons talförmåga utvecklats! Mmmm. Det är sant! Ni ska det. Förutom babbabaaba (hamburgare) och Vavve (Arvid) så är hans nya ord:

• Vagn (vavv)  
• Banan (babb)  
• Ding dong, som klockan säger (papuu)
• Flagga (kagga)
• Mormor (mamuu)  
• Varmt (avv)
• Välling (nenne)
• Sova (ja ok ord är väl att ta i, han andas djupt med näsan flera gånger...)
• Kisse (kisch)
• Fisk (isch)
• Buss (usch)

Babbabaaba!

Arvid har ett nytt ord. En ny favoritmaträtt. Här sitter han, caught in the sheer glädje och klämmer en hel babbabaaba med mjölk. Fan också... Nu är han fast. (Fast nåt var vi tvungna att erbjuda efter timmar i tapetbutiken. Men nu har vi i alla fall beställt tapeter! Det kommer bli fint det här.)

Mormor besöker en liten professor

Arvid är i extas. En mormors glasögon får man tydligen låna lite hur som helst. Han har henne fullständigt lindad runt sitt lillfinger. Fullständigt!
- He he, inflikar Arvid, he he.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Och så stänger vi luckan

Det känns lovande med det här intresset för tvättande.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Hejj hejj

Här satt vi och sa hejj hejj till förbipasserande en lång stund på hemväg från dagis. Jättekul var det. Man ville inte gå därifrån. Eller jo, så småningom, med lite ljugprat om "en buss därborta". Fast då skulle han gå åt fel håll. Så klart. Alltid fel håll. Det tar längst tid så.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Att den som tvingats vara fetrövad i ett år för att sedan få tomma bröst bestämmer är väl inte mer än rätt?

Jag trodde aldrig att detta skulle hända, att Katrin Zytomierska citeras i Skrämmelie-bloggen, på ett positivt sätt. Men hör på detta: Katrin har kommit på varför tjejer har så svårt att släppa in männen. Varför tjejer klagar på att de "gör allt" och männen säger "men låt mig då" och då säger kvinnorna "men du kan ju inte" och då gör männen på sitt sätt och då blir kvinnorna galna för att saker och ting inte görs på deras sätt.
Okej... Det här är ju en tongång man känner igen. Den brukar följas av nåt dravel om att kvinnor måste accepteeeeera männens annorlunda utförsel av saker och ting. Men icke här. Katrin är smartare än så och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Har jag sagt nåt ont om Katrin tar jag genast tillbaka det. Hon har uppenbarligen kloknat, jag citerar:

Alltså va fan. Vad är problemet? Varför kan man inte bara göra saker på mitt sätt? Hur kan det vara så svårt? Måste mina regler och rutiner ifrågesättas? Måste mitt upplägg ändras på? Inte det. Mitt upplägg är perfekt, men jag vill fan inte göra det själv för det. Jag vill att... min man i just det här sammanhanget bara gör som jag säger. Kan man säga så? Ja, det kan man och det gör jag. Manfan, gör som jag säger.

Molnen har skingrats

Nu har jag bokat flyttfirma, målerifirma och flyttstädning. Göra saker själv? Nej men snälla lilla männscha, det ser jag verkligen ingen som helst anledning till!
Fast... vem packar nu då? Inte ska väl jag? Jag är faktiskt doktorinna!

Flyttångest

Undrar om vi har någonstans i nya lägenheten där vi kan sätta upp de här fransgardinerna? De är Arvids bästa tittut-gardiner ever. Man kan stå och gömma sig bakom dem på ett mycket förträffligt vis. Fast vill man inte ha nytt i en ny lägenhet? Jag vet inte. Jag har mest någon sorts tapethysteri på hjärnan nu, det är allt jag kan tänka på. Tapetsurfning upptar mycket av min tid. Vi flyttar om en månad. Saker ska bokas, väljas, köpas och packas. Gud vad jobbigt, jag orkar inte ens tänka på det. Jag väljer strategi ignorera-och-förträng, fast jag får lite ont i magen av det känner jag. Kanske det vore bättre att göra något lite mer aktivt? När borde man börja för att hinna klart i ett lagom och uthärdligt tempo? Nu? ...åå...jag visste att ni skulle säga det, men jag vill ju inte - så nu förtränger jag lite igen. Jag vill liksom hellre resa någonstans med en vit strand och turkost hav och komma tillbaka när allt är klart. Packat, flyttat, städat, målat, tapetserat och uppackat. Kan man det? Eller kan man åtminstone teleportera oss och grejerna till nya lägenheten? Varför blir de aldrig klara med den uppfinningen egentligen? Vad är det som dröjer? Raska på lite nu va, hur svårt kan det vara?

Lovande (?) titel

Jag sitter och åker tåg på väg till en konferens. På Pocketshop på Centralen hittade jag den här boken som jag tänkte kunde få underhålla mig lite. Jag var ju bara tvungen att köpa den. Det lät så lovande att blanda klassisk chick-lit med zombies. Eller menar jag konstigt?

Published with Blogger-droid v1.6.4

Polarna

Här sitter polarna Arvid och Ville och fikar lite med Villes fina fikaset. De kan äntligen leka ganska bra tillsammans, det är kul. Så länge inte Arvid tar Villes favoritsaker vill säga. Ville har väldigt bra koll på mitt och ditt. Mitt i alla fall, det har han stenkoll på. Och hemma hos honom är ju allt hans, ingen annan ska komma och talla på de bästa grejerna eller på hans mamma och pappa. Och det rimmar lite illa med att Arvid både är galet social och oerhört gärna leker med åkbilen och den fantastiska dammsugaren. Fast som sagt, de har roligt också. De skrattar åt varandras bladder, klappar katt och fikar. Eller var det jag och Villes mamma? Nu blev jag förvirrad.

Vavve in da house!

Han kan säga Arvid nu! Vavve eller Avve säger han. Mmmm. Nu är ni imponerade va? Fast, ni visste ju att han var ett geni den pojken.

Fredagsmys

Han är inne i nån sorts sorteringsfas. Tror ni att han gillar att:

a) springa runt och hämta och lämna saker?
b) lägga saker i hög?
c) all of the above?

Published with Blogger-droid v1.6.3

Typiskt att komma och fota mitt i separationsångesten

Inte köper man väl gruppbilden om ens son ser ut så här?

Published with Blogger-droid v1.6.3

Man tackar

Verkligen kul att sl uppmärksammat att jag ibland åker hissen ner till tunnelbanan vid Medborgarplatsen. Jag känner mig hedrad!!

Och ingen mjölk fanns det till kaffet heller

Arvid: Jag tänker INTE äta den där dumma gamla yoghurten! Jag hatar yoghurt.
Pappan: Men ta lite bröd i alla fall.
Arvid: Jag hatar bröd också. Jag tänker smula sönder det.
Pappan: Ät nu, stoppa i munnen.
Arvid: Nej. Smula sönder! Kasta på golvet!
Jag: Ska mamma hjälpa dig med yoghurten?
Arvid: Vill du plocka upp den från golvet säger du? Visst! (kastar nävar på golvet)
Jag: Men! Ska du inte äta någon frukost alls idag?
Arvid: Exakt. Rätt uppfattat.

(Senare: jag sminkar mig)
Arvid: Mammaa?! (gnäller och klänger sig fast i mina ben)
(Jag borstar tänderna)
Arvid: Mammaa?! (gnäller och klänger sig fast i mina ben)
(Jag går på toa)
Arvid: Mammaa?! (gnäller och försöker klättra upp i mitt knä)
(Jag klär på oss ytterkläderna)
Arvid: Nu lägger jag mig på golvet och vägrar hjälpa till.
Jag: Men snälla...
Arvid: DU kanske är snäll. Jag ligger. Ligg, ligg, ligg.
(Vi går ut i trapphuset)
Arvid: Nu tänker jag sätta mig i trappan och vägra att gå in i hissen.
Jag: Men KOM nu!
Arvid: DU kanske kan komma. Sitt, sitt, sitt.
(Jag tvångsbär argt skrikande barn in i hissen)
Arvid: Nu tänker jag lägga mig på golvet här i hissen och vägra resa mig.
(Jag tvångsbär argt skrikande barn ut ur hissen)
Arvid: Nu går vi till dagis! Förresten, vad rolig du ser ut när du biter ihop tänderna så där. Svettig verkar du vara också. Moahahaha. I rule.

Nejhej!

PAPPA, utbrister Arvid och pekar på tv:n när vi sitter i soffan och dricker lite morgonvälling. PAPPA!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagisuppföljning III

Separationsångesten har släppt och han är glad nu på morgnarna. Eventuellt underläppsplut avhjälps snabbt med napp och snäll uppmärksam fröken. Så långt allt bra. Men, nu har en annan sak hänt. En fröken på hans avdelning är sedan ett par veckor tillbaka sjukskriven. Frånvaron har dagiset löst med en vikarie som inte kan börja förrän kl 9, och avdelningen öppnar kl 8. Detta har inneburit att personalens schema fått en lucka vissa morgnar, och ingen kommit till avdelningen förrän kl 8.30. Två gånger har jag kommit dit för att lämna på morgonen för att finna avdelningen låst och stängd - utan att ha fått information om det i förväg. Inte ok. Jag har praktiserat min inre surtant (gillar henne mer och mer) och mailat chefen.

Födelsedagspresent?

Arvid provcyklar någons trehjuling nere på gården. Han gillart! Tur att det finns en  fabulös trehjulingsparkering på gården till vår nya lägenhet. Känns som vi måste införskaffa en sån här till våren och födelsedagen.

Testing testing

Testar mitt geni och en bloggapp som jag hittade. Här tilllagas alltså lite pännbeefs med hjälp (?) av barn.
(men HUR får man bilden rättvänd?)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Arvid visar senaste mammamodet

...tills vidare får jag gå via Facebook. Skicka en bild till Facebook, spara ner den på datorn, lägga ut den här. För det är ju både snabbare och enklare än att leta fram en sladdjävel?

Tack och teknikfråga

Å jag har såna trevliga och fina fans som blev fullkomligt förskräckta över en eventuell nedläggning av bloggen. Det blev läsarstorm skulle man kunna säga. Genast kände jag mig lite mer inspirerad. Tack Knaada, Fia och Malin! :-)
Jag har ett problem som bidrar till bloggstiltjen: min nya jobbmobil har inte en direktknapp så man snabbt kan skicka bilder till bloggen. Orka hitta en sladd och tömma telefonen/kameran på bilder! Det går säkert att fixa så man kan blogga från telefonen,  men jag vet inte hur. Och jag kan knappast fråga på jobbet. Nån som vet hur man gör? Det är en Samsung Galaxy S.

Eller?

Jag vet, jag vet. Jag bloggar ju jättesällan. Jag kanske ska lägga ner?

Arvid berättar om sina dagiskompisar

Det är fjorton barn på min avdelning, förutom mig. Tror jag. En är bara ett år och kan inte dricka ur vanligt glas som jag. En brukar sjunga jämt och en brukar bita oss andra. De säger inte vem det är som bits till mamma och pappa, så mamma brukar försöka fråga mig. Fast jag säger inget. Dante har en apa som han går runt med. Förresten kan jag säga Dante: Datte. Jag kan säga Neala också: Nala. Därför blir det naturligt att jag pratar mest om dem. Bara om dem faktiskt. Nala. Datte. Nala. Datte. Hej då.

Separationsångest

Vårt coola dagisbarn har åkt på ett bakslag. Separationsångesten slog till med full kraft förra veckan, och det har varit ganska ledsamt.
- Ja, jag insåg plötsligt att mamma och pappa faktiskt lämnar mig ensam på dagis. Jag har gråtit mycket när de ska gå, konstaterar Arvid och tillägger att han faktiskt har varit ledsen ganska mycket på dagarna också.
På kvällarna har han varit superklänging på oss. Plus att han har sovit ganska oroligt också och gråtit efter mamma. Stackars stackars min lilla gris. Och stackars mammahjärtat. Men nu verkar det ha vänt! Idag var han inte alls ledsen när vi lämnade honom. Hoppas verkligen att detta var en fas och att den gått över nu. Vi säger det. Ja, det gör vi.

Husesyn

Vill ni köpa en fin trea på söder? Dyrt? Jättedyrt? Priset kan inte bli för högt, säger ni? Ni är gjorda av pengar, säger ni? Bra. Slå gärna till med ert bud redan nu då, så slipper vi städa inför tre visningar.

Campadre

Nu ska jag använda bloggen till att tipsa: Campadre. De kallar sig själva Skandinaviens första "Private Shopping Club". Det kanske är att ta i, det är en sajt med kampanjer av olika slag där man kan köpa saker (allt i från barnkläder till väskor) till reapris. Man får helt enkelt erbjudanden på eftertraktade varumärken - upp till 70 % under ordinarie butikspris. Det kanske är bra? Jag vet ju att ni gillar att göra klipp.

Dagislukt

Jag har hört talas om att det finns en speciell dagislukt, men jag trodde att det betydde typ välaktiverat barn. Det räcker inte riktigt. Man kan verkligen känna på Arvid när han kommer hem på eftermiddagarna att han luktar dagis, en alldeles speciell lukt (ofta i kombination med nåt han spillt på sig på lunchen). Jag tycker inte om det. Han ska lukta Arvid bara, och nybadat. Undrar om alla dagis luktar lika? Jag får återkomma i frågan när han så småningom byter.

Cirkuskonster

Att sitta på gunghästen är för töntar! I den här familjen har vi evolverat för länge sen. Balans? Check!

Styling påbörjad

Nu sanerar vi och stylar lägenheten. Den ska bli dyr har vi tänkt. Det är en upplevelse att göra såna här saker där man liksom behöver utrymme och någon sorts frid samtidigt som en 1,5-åring inte bidrar med det. Här är to do listan. Vi är ganska duktiga:

Laga sånt som är trasigt
Köpa nya växter
Köpa nya lampor
Köpa färska (heter det så?) blommor
Städa balkongen
Ta bort alla barnsaker (påbörjat)
Bära ner massa skit i källaren (påbörjat)
Låna snygga balkongprylar och balkongväxter
Städa hela rasket (påbörjat)
Piffa

Hallå i korven

Vi var på IKEA och tvångshandlade lite härligt på fredagskvällen inför fotografering/visning av vår lägenhet. När vi skulle gå hem fick Arvid en 5-kronors korv för att hålla sig glad en stund till. Döm om vår förvåning när det plötsligt inkom flera viktiga samtal i korven. Arvid är ju inte den som är den, utan besvarade alla med sitt sedvanliga gobbel gä.

Höstens första mössa

Dagisuppföljning II

Han har inte gråtit vid lämning alls, än så länge. Jag kan gå därifrån med lätta och glada steg, utan att behöva lyssna på hur mitt barn skriker hjärtskärande och hysteriskt medan jag tar på mig skorna för att gå därifrån smyggråtandes, som en del andra stackars mammor. Fröknarna rapporterar att han är glad mest hela tiden. Skönt att vi har ett så coolt barn! :-)

Personalbrist?

Det går fortfarande bra på dagis. Vi fick göra ett avbrott i inskolningen, eftersom Arvid blev sjuk förra veckan, och sen backa lite - så idag har jag varit med. De äter själva på lunchen och det går väl... så där. Arvid och Li såg tydligen varandras problem och bestämde sig för att mata varandra. Schysst.

Hej space!

Vi har köpt en ny lägenhet! I december flyttar vi till Liljeholmskajen. Man ser Södermalm och Högalidskyrkan från en av balkongerna, och det känns bra. Man vill ju liksom inte chocka sig och flytta allt för långt ut i busken när man är van att bo i stan.
Det ska bli extremt skönt med lite mer yta. Arvid får ett eget rum och Johannes får också ett eget rum (kontor/gitarrum). Vi har också ett rum som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Jag kanske kan lägga min pilatesmatta där så det blir ett gym? Hm..
För intresseklubben så kan jag nämna att jag redan dagen efter att vi skrev kontrakt kastade mig på webben och letade upp de närmaste förskolorna och ställde Arvid i kö. Hej då dagiset med bara 38% föräldrarekommendation! Fast det så klart.. man vet ju inte hur lång tid det kommer ta att få ett av de som vi vill ha, som ligger nära (ska vi slå vad om jag vi erbjuds ett dagis i typ Aspudden?). Vi kommer garanterat att få ha kvar honom på det nuvarande dagiset ett tag efter flytten. Men, det ligger åtminstone på väg till jobbet och nära tunnelbanan.

Vardagsrumsmode

Här visas senaste vardagsrumsmodet från Högbergsgatan. Det är lila och högt skaft som gäller i höst. Kom ihåg var ni hörde det först.

Dä pappa, dä!

Arvid tyckte att pappan såg lite trist ut så han hjälpte honom med lite utsmyckning. Fint va?

Dagisuppföljning

Jag klarade inte av att låta Johannes sköta hela inskolningen själv, så jag tog lite semester och var med första dagen jag också. Det gick bra. Jättebra faktiskt. Alla fröknarna var snälla och Arvid verkade gilla dem direkt (han gillar ju iof nästan alla). Och oj vad mycket saker och barn och grejer det var överallt. Han fick lite spatt. Det var som om vi hade släppt in en jordfräs som sprang runt och tjoade och slängde med alla saker och kastade runt sig själv i världens fart. Runt, runt, runt. En flicka (som hette Signe) blev rädd lite för honom (är det ett trademark hos små flickor som heter Signe?) och fröken fick säga flera gånger till henne att "han är snäll". De andra barnen var betydligt mer... stillsamma. Johannes och jag tittade lite på varandra och undrade om han kanske har lite adhd ändå? Men så lugnade han ner sig efter en stund och kunde sitta stilla och plocka med leksakerna han med. Det här blir nog bra. Hoppas jag.

Det skulle ju kunna gå bra också

Arvid börjar inskolning på dagis imorgon. DAGIS!!
Jag mår dåligt. Jag tror att den som hittade på dagis vill tortera mammor. Tänk om han gråter varje morgon när jag lämnar honom? Gråter och gråter och gråter ända tills jag tvingas gå i alla fall och sen när jag kommer till jobbet och ringer för att se hur det är så gråter han fortfarande. Tänk om de stora barnen sätter sig på hans hals så han inte får luft? Tänk om de gungar/cyklar in i honom med flit när han går förbi, bara för att de kan och för att han inte förstår att akta sig. Tänk om han blir knuffad så att han ramlar och slår framtänderna på sandlådekanten så de trycks in i köttet? Tänk om personalen är sjukt trötta på barn och egentligen mest vill sitta och sola sig och prata med varandra? Tänk om de inte byter hans blöja när det behövs? Tänk om de inte ser honom?

Och nej.. vi fick inte plats på något annat dagis, så det blir det som bara 38% av föräldrarna vill  rekommendera. Jag väljer att tro att den enkäten hade låg svarsfrekvens. Dessutom har de gjort en omorganisation på avdelningarna - kanske det är bättre nu. Jag väljer att tro det.

Kitte!

Tur att Villes katt är så snäll. Hon protesterade varken när Arvid lyfte henne (med ett rejält pälsgrepp), försökte rida på henne, eller kramade genom att lägga sig på henne. Tålig, tålig katt. Tur att jag var med så stackarn fick hjälp. Katten alltså.

Jag tyckte väl det var misstänkt tyst

Vi behöver köpa mer toapapper

Sportmode

Nu är det nån sorts sportevenemang på TV igen. Friidrott. Har ni funderat något över klädseln på deltagarna? Inte? Så här ser det ut: Killar har antingen fladdriga skjorts och linne eller cykelbyxor och tajt t-shirt, medan tjejerna nästan undantagslöst hoppar runt i trosor och någon sorts sport-bh-liknande topp.
Det här är ett intressant fenomen tycker jag.  Måste verkligen tjejer vara sexiga jämt, även elitidrottare? Jag antar att de inte innerst inne gillar att skinkorna tittar ut framför tv-kamerorna. Att de inte tycker att det känns okej att de måste rätta till trosorna hela tiden och dra ut dom ur stjärtskåran. Att de kanske har ett liiitet problem med att det känns närmast gynekologiskt i vissa kameravinklar. Och ändå är detta vad de har på sig. Vems fel är det?

Ett under av genialitet IV

Nu var det väl länge sen som jag vältrade mig i skryt över min son? Jag vet att ni tycker det. Därför kommer här en sammanställning över nya kunskaper och färdigheter. Han kan:

• Säga "boll" (ba)
• Säga "dricka" (dicka)
• Säga "MAMMA"!! (mamma)
• Säga "kasta" (katta)
• Säga vad rumpan säger (pruttljud). Detta är jag helt oskyldig till att ha lärt honom vill jag påpeka.
• Leka avancerade lekar. Han "lagar mat" som han sen bjuder på och dockan får bl.a. gunga gunghäst, blir skjutsad runt i vagn och går och lägger sig.
• Smacka, peka, säga "dä" och nicka när han vill smaka något. Detta upprepas sedan till smakningen är genomförd och påbörjas sedan med fördel igen,d irekt efter lyckad smakning. Han gillar att smaka.
• Dricka med sugrör
• Äta duktigt själv med skeden (utan att sätta tallriken på huvudet)

Stoppa pressarna!

Han säger MAMMA! Han kan det nu. Mamma, mamma, mammaaaaaa. Han säger det. Fattar ni?

Lite bilder - med betoning på lite

Stella badar lite på tomten. Arvid tar ett välbehövligt break.

Arvid vid poolen, i snajsig bad-outfit

Arvid (the leader) och Ville (the follower)

Mor och son i Monaco

Och här ungefär dog kameran... Antar att ni inte är intresserade av fler poolbilder? Fellow resenärer: please dela med er av era bilder!

Skärpning!

Här har man varit bortrest en hel vecka och kommer tillbaka och har inte en endaste ny kommentar på bloggen.  Vad är det med er läsare? Vill ni se bilder från riviäääran eller har ni tagit sommarlov? (Vi tog visserligen bara några få bilder innan batteriet la av eftersom ingen hade laddat det och de bilderna är mest close-ups på barn som kunde varit tagna lite var som helst.. men ändå...)

Ja då åker vi!

Packningen är packad med små små sommarkläder. Barnet har gnällt hela dagen för att riktigt vara uppladdat till flygresan. Mamman är stressad och svettig. Pappan lugn som en filbunke. Ja då är vi väl redo. Invånare i Haut de Cagnes: prepare yourselves!

Och ja. Det blir såklart bilen till flyplatsen :-)

Visst tycker ni väl som jag? Visst gör ni?

Vi har två förslag här i familjen på hur vi ska ta oss till och från Arlanda när vi nu snart åker till riviäääran.

1. Ta bilen direkt från garaget under vårt hus, parkera på Arlanda och sen smidigt åka hem med trött litet barn och massa packning kl ett på natten när vi landat. Kostnad: 700 kr för långtidsparkering.
2. Åka tunnelbana och Arlandabanan både dit och tillbaka, med trött litet barn och massa packning (kl ett på natten när vi landat). Kostnad 500 kr samt eventuellt tillkommnade taxiavgift från T-centralen när den som röstade för alternativ 1 plötsligt kräver det.

Hur skulle ni gjort?

Nostalgi

Hörde just en låt från -95 och fick värsta Boston-flashbacken. Jag var au-pair där i ett år efter gymnasiet. När man kom från DDR-Sverige där cafékulturen knappt hade slagit igenom, det inte fanns saker som sallad på påse att köpa i mataffärerna och musiken på radion mestadels bestod av Ace of Base och Nordman så var det underbart att komma till landet med Starbucks i varje hörn och flera alternative radiostationer (thanks for listening to WBCN, now we don't have to hunt ya down and kill ya) som man kunde lyssna på högt i bilen, och sjunga med, när man körde runt med barnen. Jag vältrade mig i musik och konserter och köpte fler skivor än jag någonsin gjort sen dess: Letters to Cleo, Garbage, Alanis Morissette, Weezer, Offspring, Green Day, Veruca Salt, Live, Stone Temple Pilots, Smashing Pumpkins, Beck, Alice in Chains, Bush, Cake, Pearl Jam, Cranberries, Lush, PJ Harvey, Rancid, Better Than Ezra, Goo Goo Dolls, Counting Crows.... osv

Arvid gästbloggar

Vi har varit på landet nu i några dagar. Jag har badat, både i sjön och i sån liten uppblåsbar pool. Och det fanns får (skitläskiga, de bä-ade jättehögt så jag började gråta) och hönor (ka-ka-ka!). En höna bet mig i fingret, hon trodde mitt finger var en kaka. Förresten kaka har jag ätit jättemycket. Jag är skitsmart. Jag gjorde så här: jag knallade in till grannarna (är dörren öppen får de ju skylla sig själva, eller hur?) tog nån av dem i handen, såg söt ut och sa kaka och så fick jag en riskaka. Det var ju bara för enkelt! Jag testade att göra om det, och om det, och om det, och om det. Och det funkade nästan varje gång! Det kan jag tipsa er om. Ett annat bra tips är att hitta några stora tjejer i grannhuset, ca i 7-årsåldern, och leda runt dem (de följer snällt som hundar) eller i största allmänhet hänga efter och göra vad de gör. Typ kamma håret. De tycker att du är så gullig så du kan göra lite vad du vill, typ banka dem med borsten i huvudet (det är kul). De är väldigt snälla.
När mamma kom på fredagskvällen trodde hon att det var bara att flina upp sig så skulle jag komma rusande. Nä nä nä. Jag igonerade henne fullständigt. Mig lämnar man inte ostraffat i två nätter hur som helst! Men jag är inte så långsint, så jag orkade inte hålla på att bestraffa särskilt länge.
Landet får alltsom allt ++++ av mig. Jag känner mig tvungen att dra ner betyget lite pga myggbett och att jag brände mig lite i solen. Men det är fyra starka plus.

FF!

Jag jobbar fortfarande och Johannes som ju är pappaledig har tagit Arvid med sig och åkt till landet. Igår var det första gången på kanske tusen år som det bara skulle vara jag hemma på flera dygn. Jag upprepar: ingen annan befann sig alltså i hemmet. Detta firade jag genom att:

• Inte titta på någon som helst fotboll whatsoever
• Ligga i soffan och läsa medan jag åt chips (till middag)
• Vakna flera gånger under natten som vanligt (lite missnöjd med det) fast ingen varken ville ha napp eller sparka mig med sina små fötter
• Använda väckarklocka (eftersom ingen sparkade mig med sina små fötter)
• Läsa båda tidningarna på morgonen

Jag ska jobba på att bemästra punkt tre inatt. Kan det vara för mycket begärt att få sova en endaste hel natt utan att vakna? Sen åker jag också till landet.

Arvid har börjat övningsköra

Hans motto är: woo-hoo nu kör vi så det ryker!

Jag minns en tid när midsommar handlade om saker som blommor i håret och fina klänningar. Nu handlar allt om Arvid, den intensiva lilla själen. Han vaknar, tänker woo-hoo, och sen är det full fart ända tills han somnar igen. Klätter, klätter, spring, spring. På landet, vet vi nu av erfarenhet, blir han som en nyutsläppt kossa på grönbete. Lite manisk så där.
Vi var alltså på landet över Midsommar. Andra föräldrar också (vi kan för enkelhetens skull kalla dem Malin och Martin). De satt och vilade sig i solen på altanen, kanske drack de en drink, medan de höll ett öga på sin son (som vi kan kalla Ville, den känsliga lilla själen). Ville gick mest runt, lugnt och sansat, med en sopborste. Sopade lite. Grejade lite. Han stannade snällt på altanen eftersom det var läskigt att kliva ner från trappan utan hjälp och läskigt att gå på gruset utan skor.
Arvid kände inga såna begränsningar. Han försökte kasta sig i barnpoolen mest hela dagen, påklädd eller inte. Eller så kastade han saker i poolen: skor/leksaker/Villes sopborste/vad som nu låg löst och såg kastvänligt ut. Tittade man bort en sekund hade han raskt förflyttat sig ner från trappan och iväg. Grus var inget hinder för hans mjuka små fötter. Absolut inte. Spring spring spring. Precis lika fort som med skor. Mamman och pappan fick stappla efter, aj vad ont det gör - fan vad fort han springer. Kanske ut på vägen och leka lite där? Kanske in i vedboden och riva runt så vedträna ramlar ner? Kanske hitta några små stenar och banka lite på bilen med? Kanske klättra in i barnburen och binda fast sig där? Nej. Nu skenade min fantasi visst lite.

Martina?

Jag tror det gick bra med skotricket. Fast... jag har inte gått med skorna en hel dag än, så egentligen vet jag inte. Men de verkar inte ha tagit skada i alla fall.
Men Martina, du var lite otydlig, gäller samma trick även om man har skor som inte är gjorda i läder? Om de är nya jätteosköna hårda sandaler gjorda i väldigt fuskigt fuskmaterial? Inte? Ska jag testa ändå tycker du? Eller smälter fuskmaterial vid 70 grader?

Martina tipsar och trixar

Ni vet hur det är när man har nya skor, särskilt sommarskor som man har utan strumpor. Alltid får man skoskav. Alltid! Nobelpriset till den som uppfann Leukoplast och Compeed. Men nu kommer jag aldrig mer att behöva det, min idol Martina Haag har lösningen. Om man sätter sina nya skor i ugnen, i 70 grader i sju minuter, och sedan går omkring med dem hemma tills de svalnat så formar de sig perfekt efter foten och skavsår är ett minne blott. Hoppas jag. För det var väl inte ett skämt? Jag har i alla fall nyss gjort så med mina nya skor för 1000 kronor och nu väntar jag på att se ska kännas riktigt svala så att jag kan avgöra om de sitter annorlunda eller inte.

Men hur gör man när byxan blir full?

Frågor som jag ställer mig just nu:

1. Visst är det väl så att man måste ha såna blöjbadbyxor på en ettåring under en solskyddsdräkt?
2. Var jag extremt dum i huvudet när jag försökte ta på Arvid hans gamla badbyxor, som han hade när han var fem månader och gick på babysim, för att se om de passade?

Ut med tungan

Arvids nya grej är att räcka ut tungan.  Han springer runt och leker, klättrar upp och ner ur soffan, grejar med sina saker: allt med tungan ute som en liten hund.
- Har jag haft den där konstiga grejen i min mun hela tiden? Det känns ju jätteroligt att ha den lite så där mellan läpparna! Jag fattar inte att jag inte testat det innan. Dessutom är det ett skitbra trick att ta till när man inte vill bli matad, tipsar Arvid och uppmanar alla barn att testa.

Glamour

Imorse efter att jag gett Arvid frukost stod jag och plockade undan när han glädjestrålande kom springande med en soffkudde. Han la den glatt på golvet i köket och böjde sig därefter fram och kräktes, oväntat och jättemycket, på den, golvet, pyjamasen och sina fötter. I såna lägen är det svårt att veta vad man ska börja med. A) Torka golvet? B) Slänga kudden? C) Tvätta barnet? D) Byta blöjan (han hade såklart passat på att bajsa lite också)? E) Ropa på hjälp?

Dagis

Vi har äntligen fått veta att Arvid fått dagisplats i augusti. Man borde vara tacksam över att han överhuvudtaget fått en plats på Södermalm antar jag, och inte i typ Kista 30 minuter bort med tunnelbana. Men jag känner inte riktigt så. Vi fick vårt sistahandsval som verkade jättebra när vi valde att ta med det.  De dagis vi sökte till ligger alla nära (utom just detta som ligger 15 minuters promenad bort) som vi valde att ta med för att de hade så himla mycket information på webben. Vissa dagis stod det i stort sett ingenting om på kommunens hemsida så vi trodde att detta var ett exceptionellt superdagis. Typ.
Nu borde vi ju vara nöjda med detta kan man tycka. Men! Nu märker jag plötsligt att det har tillkommit ny information på kommunens hemsida som inte fanns där när vi gjorde researchen och ställde honom i kö. Nu finns det plötsligt resultat från en enkät som gjorts bland föräldrar där de svarat på frågor som: Mitt barn känner sig tryggt i förskolan och Jag är som helhet nöjd med mitt barns förskola. Detta dagis har fått absolut sämst resultat på enkäten av ALLA som vi valt. Det mest oroväckande är att bara 38% svarat att de kan rekommendera sitt barns förskola! Det känns ju inte så bra. Vi har tackat ja till platsen (vad annat kan man göra) men valt att stå kvar i kön. Hoppas vi får plats på ett av de andra innan det blir dags att börja. Men hur stor är chansen för det?

Lite bilder

Att bada är det bästa som finns. Ankan är god också och piper roligt när man biter.

Dricka mjölk gör man som bäst med sin snuttetrasa på huvudet

Arvid gillar fortfarande att sitta i leksakslådorna

Pappa och Arvid gillar att spela gitarr. (Pappan har justerats något i Photoshop)

Släktdragen gör sig påminda

Jag håller på att förvandlas till min farmor! När jag var yngre hånade jag alltid pappa och farmor för att de var så lättrörda. Det kom en liten tår både här och där när de skulle berätta något, pappa kunde bli rörd av ett inslag på tv men farmor var absolut värst. Hon kunde inte berätta en endaste anekdot som låg mer än 15 minuter tillbaka i tiden utan att gråta så man knappt förstod vad hon sa. Jättelarviga var de, och nu har jag alltså blivit lika dan.
Jag kan till exempel inte höra Den blomstertid nu kommer utan att börja gråta litegrand i smyg och kämpa med ansiktsdragen så att de inte ska skrynklas ihop. Jag tänker på hur länge sen det var som jag gick i skolan och vi sjöng den på avslutningarna. Och så tänker jag på att Arvid kommer sjunga den på sina avslutningar, och jag ska stå där och vara hans mamma och lyssna på det, och så börjar det genast bränna bakom ögonen och jag funderar på HUR jag ska klara av någonting med Arvid i framtiden utan att bryta ihop. (Detta är lite extra jobbigt så här års eftersom jag jobbar nära Adolf Fredriks kyrka som kl 12.15 varje dag spelar Den blomstertid nu kommer med sina klockor och jag helst inte vill framstå som helt vansinningt labil på jobbet.)

Ska jag bli nästa Heidi Montag?

Natten efter min 35-årsdag drömde jag att jag var på ett jättelyxigt spa i paradisisk miljö. Det var mycket trevligt. Jag frågade om de hade någon behandling mot trötta ringar under ögonen och absolut, det hade de. Jag bokade upp mig på den och de satte genast igång med att spruta in nåt under ögonen och sen såg jag ut som jag aldrig gjorde annat än sov och gjorde ansiktsbehandlingar. Ung. Pigg. Fräsch. Fantastiskt. Ska jag nu tolka denna dröm som a) en dröm om svunna tider eller b) att jag försöker hinta till mig själv att jag borde kolla upp vad det erbjuds för ingrepp där ute?

Dålig bloggfrekvens

Malin anser att det är lite dålig bloggfrekvens nuförtiden och misstänker att det kanske jobbas lite för mycket. Ja det är nog så. Tyvärr anses det inte särskilt fint att blogga på arbetstid. Det ingår tyvärr heller inte i mina effektmål på jobbet att jag ska prestera blogginlägg. Det är lite synd. Och på fritiden är jag antingen trött och sitter och stirrar tomt framför mig eller tar hand om barn. Men jag ska försöka skärpa mig! Jag har ju läsare att tänka på goddamnit!

Grattis till mig

Jaha. Då var man halvvägs till 70 då! Grattis till mig.

Note to self: LÅS!

Plötsligt när jag kommer och går i hallen ser jag hur Arvid slinker ut genom dörren och ut i trapphuset. Plötsligt kan han alltså öppna ytterdörren själv! Som tur var såg jag det.  Nu upptas min hjärna av frågor som: Hur ofta glömmer man att låsa dörren? Hur vanligt är det att små barn trillar nerför trappor? Hur mycket slår man sig då?