Vilken miss

Å nej. Just när jag fått hem mina stövlar som jag beställt ser jag detta. Vilken miss! Jag kunde alltså ha blivit ägare till Christer Petterssons gamla dojor istället för dessa. Typiskt! Man måste verkligen hänga med för att inte missa såna här chanser. Ständigt surfa runt. Kanske jag kan hitta Mihajlovics gamla luvtröja istället? Eller Lee Harvey Oswalds kalsonger?

Betraktelse

Om ett litet barn inte bajsar på tre dagar så blir bajsen väldigt, väldigt stor när den väl kommer. VÄLDIGT.

Dagens bästa köp

Separationsångest?

Separationsångest! Det är det han har, säger erfarna föräldrar till mig (vi kan kalla dem Fia). Det yttrar sig för tillfället i att man måste ge honom odelad uppmärksamhet hela den vakna tiden. Odelad! Förstår ni innebörden av det? Gör ni det? Det betyder till exempel att man inte kan titta bort och ta en sked yoghurt när vi sitter vid matbordet. Då låter han som en liten fågelunge som trillat ut boet; ouuuu ouuuu. Så fort man tittar på honom igen och säger förslagsvis hej, så skiner han upp igen och skrattar och slutar pipa. Sen är man där igen. Man vill ta en sked yoghurt till. Eller kanske försöka snegla lite i tidningen. Nån sorts nyhet kan man väl i alla fall få ta till sig? Nån sorts känsla av att jag också är delaktig i det här samhället? Men nej. Ouu ouu.

Samtidigt på Råsunda

- Matchen? ropar Johannes hela tiden från badrummet där han håller på och fixar med Arvid och så får jag sitta här med datorn och referera direktrapporten och säga saker som "Flavio igen, drar på lurigt insideskott från vänster som Dembo boxar undan".  Hahaha. Det här är humor! Pratar sportmänniskor så där? Förstår de hur roligt det låter? Det är tydligen "hönsgård i Djurgårdens försvar. AIK etablerar tryck, rullar boll utanför straffområdet och är farliga precis hela tiden." Det är humor. Humor på hög nivå.

Frälsningssoldat Skrämmelie

Så här var jag klädd i lördagskväll. Det var stor födelsedagsfest med tema uniform och det tyckte jag kändes som ett ypperligt tillfälle att frälsa de otrogna hundarna och bedriva evangelisation och socialt arbete. Dagen till ära hade jag klippt mig i en extra kristen och from frisyr också. Halleluja.

Morgonens aktiviteter

Morgonen har varit intensiv. Först lekte vi med ett presentsnöre.

- Det var rätt kul, men jag vill passa på att framföra här i ett offentligt medium att jag inte fick full uppmärksamhet. Morsan försökte äta frukost och läsa tidningen samtidigt. Sjukt dålig stil, menar Arvid.
- Jag har ju förklarat att det är jag, jag, jag som gäller, fortsätter han.

Det bästa Arvid vet är att titta på sig själv i spegeln.

- Ja, jag fascineras så av mig själv och av hur oerhört gullig jag är. Det är inte ju klokt att just jag har blivit så intressant och vacker, förklarar han.

Latte art

Den här killen (tjejen?) är rätt duktig. Jag är inte så pjåkig på latte art själv måste jag säga. Den här latten blev jag alldeles särskilt nöjd med. Jag kallar den "kisshål i snön".

Var tvättmaskinen ett bra köp?

Vi tittar bakåt i tiden. 24 timmar räcker nog för en bild av verkligheten.

Igår vid lunchen kladdade vi lasagne på:

• 1 stolskudde
• 1 mormor

Igår eftermiddag/kväll kräktes vi på:

• 1 body
• 1 pyjamas
• 1 filt

Idag har vi hittills kräkts på:

• 1 pyjamas
• 1 badrumsgolv
• 1 mamma

Späckat schema

Arvid har lagt upp ett späckat schema för dagen. Lite för späckat faktiskt. Något måste stryka på foten.
- Typiskt med dubbelbokningar. Jag måste skaffa en sekreterare. Det här går inte, småmuttrar han när han sitter och går igenom sin kalender på morgonkvisten. Uppstigningen i ottan med sedvanligt tjo och tjim har vi avklarat redan och snart kommer mormor hitresandes för att spendera dagen. Arvid har några nya tricks han tänkte visa henne.
- Ja några tricks har jag förberett. Jag tänkte bland annat jucka mig framåt på filten, det är jag rätt stolt över att jag kan. Och sen är jag ju så jävla gullig också. Hon ska nog bli nöjd med dagen, förklarar han.
- Sen var det nåt med mammas jobb som vi skulle göra. Hon ville visst dit en sväng och göra nåt, men det var nog inte så viktigt.
- Det hade väl inget med mig att göra? Då förstår jag inte riktigt anledningen, menar han på.
- Jag vill ju i och för sig ge hennes kollegor en chans att se hur jävla gullig jag är, fortsätter han tankfullt.
Men tyvärr är det så att jobbesöket krockar med den livsviktiga eftermiddagssovningen inför babysimmet. Något måste utgå, och det kan inte bli tal om sovningen.
- Nä, jag måste få min skönhetssömn. Jag, jag, jaaaag, förtydligar han fokuset för dagen och beslutar rådigt att besöket på jobbet får utgå.

Aruba, Jamaica ooo I wanna take you

Idag fyller Arvid 6 månader. Han har funderat över vad han önskar sig och har till slut kommit fram till att det han mest av allt vill ha är en resa, till mamma och pappa. Jag blev så rörd när han sa det. Så osjälviskt! Sen sjöng han Aruba, Bahama come on pretty mama och visade mig detta.

- Här borde du sitta och bara vila och ha det skönt mamma, sa han. Och jag är benägen att hålla med.

Tänk om det varit omvända roller

Skämskudden åker fram rätt mycket när man ser på Ensam mamma söker. Jag skäms, men tittar ändå. Jag har väl nåt sjukligt behov av att skämmas och den här typen av program är allt jag orkar med på kvällarna. Inget smart, det fattar jag ändå inte eftersom jag är för trött. Och inget som går för sent, för då vill jag gå och lägga mig. Jag förstår inte de här människorna. Vad är dealen med att klämma på rumpor och leka "jag har aldrig"? Tänk om det varit omvända roller. Om det var en ensam pappa som klämde rumpa. Oj oj oj vad han hade fått skit. Men som liten gullig tjej är det visst ok. Underligt det där.

Lunchdejt

Arvid sov till klockan nio imorse (prisa Gud!) och jag tänkte att det blir ju superbra det här: göra oss i ordning, leka lite, äta lunch och sen kommer han sova sen under hela min trevliga lunchdejt. Men HAHAHA hördes det från Arvid när jag framförde min plan på väg till tunnelbanan.
- Fem minuter kan jag ge dig, sa han. Men absolut inte under lunchen utan i så fall nu, och så somnade han och sov i fem minuter.
- Sedan kände jag mig fit for fight igen, som han förklarade det hela efteråt.
- Javisst kände jag mig skittrött, men jag kämpade fint och lyckades smågnälla under hela lunchen. Jag är rätt nöjd med det faktiskt. Jag tvingade morsan att greja hela tiden med mig. Grejgrejgrej. HAHAHA, det var så kul att se hur hon hetsåt sin sushi, fortsätter han.
På väg hem smygsov han i fem minuter när han trodde att jag inte såg.
- Ja, det räckte fint att vila upp sig på, förklarade han.
 Min plan att fint smyga över honom i sängen och få lite trevlig mammatime när vi kom hem sprack.
- HAHAHA, hördes det igen från Arvid. Trodde du det? Du är ju bara för rolig!

Oj vad ung jag känner mig nu

Jag läste att man blir yngre av att dricka te. Meh. Jag dricker kaffe varje morgon och jag är ju jätteung! Men nu tog jag en kopp te i alla fall (det var så höstigt) och ta mig tusan om jag inte känner mig som 32 helt plötsligt. Eller 33. Kanske det är sant ändå? Nu tror jag att jag kanske ska äta upp godiset som vi har kvar sen igår kväll, i alla fall de goda bitarna. Mycket att stå i som ni märker.

Ikväll är det Anna Anka på tv igen. Och ikväll berättar hon allt om sin mörka hemlighet. Fantastiskt!

Vinterkläder

Arvid och jag har haft ett långt samtal inför den kallare årstiden som stundar. Han har oroat sig så över vad han ska ha på sig när det är kallt. Han har ju aldrig varit med om det förut och "jag sitter ju så oskyddad nu i sittvagnen mamma", som han uttryckte det. Vi stötte och blötte det här fram och tillbaka hela helgen och har nog kommit fram till en bra lösning. En varm jacka räcker när man är liten. Inte behövs det overall när man inte ens kan gå? Om man har en varm och skön jacka och sen sitter i sin varma och sköna åkpåse, då blir det nog bra. Sen kom Arvid på att om det är riktigt jättekallt kan man ju ha en filt i åkpåsen också. Och så ska vi köpa varma tossor till fötterna. Och vantar och mössa så klart. Nu känns det som om vi har kontroll på det här. Det här ska nog lösa sig.

Anna Anka...

Jag antar att man skulle kunna skriva hur mycket som helst om Anna Anka. Men det får räcka med att konstatera att hon verkar ha ett sugigt liv. Hahaha. Hajar ni? Sugigt!

En trevlig mammadag

Har du, liksom jag, ett litet barn som passerat vara-nyfödd-och-skrika-hela-dagen-utan-anledning-så-man-inte-kan-göra-NÅT-stadiet? Då har jag ett tips. Ge barnet lunch. Mycket lunch. Gå därefter ut på stan och flanera. Köp saker, förslagvis till dig själv. Barnet sitter under tiden och är glad och snäll i vagnen och tittar sig omkring och pillar med sina saker och tröttar ut sig (och nu kommer det bästa) UTAN ATT DU BEHÖVER LEKA MED DET! När du känner dig klar och barnet börjar bli trött, köp med dig nåt gott och gå hem. När du kommer hem är barnet redan lite småsovandes och du kan smyga över det i sängen mycket smidigt. Sen har du förhoppningsvis två timmar för dig själv då du kan dricka kaffe och surfa på datorn alldeles i fred. Hurra.

Gomorron

Så här gör Arvid när han har vaknat på morgonen. Han ålar sig fram till sidan mot vår säng, drar ner spjälskyddet och ligger och tittar på oss superglad och superpigg. Hallå. Jag är vaken nu!

När vi klivit upp fördjupade sig Arvid i Nissans kommande öppet hus. Är det kanske en Qashqai man ska ha? Jätteintressant tyckte han i alla fall - han har ändå inget särskilt inbokat varken 19 eller 20 september.

Det är skrikfestival här hemma

Arvid: Har du hört mitt nya ljud?
Jag: Du menar det där gälla skriket?
Arvid: Precis. Jag testar rösten liksom. Lyssna!
Jag: Jag hör. Jättehögt låter det.
Arvid: Och jag gör det rätt ofta va?
Jag: Det kan man ju säga.
Arvid: Det är roligt va?
Jag: Nja. Det gör lite ont i öronen.
Arvid: Meh! Nu tänker jag göra det igen. Hör vad kul!
Jag: Mmm. Högt.
Arvid: Ja, kul.
Jag: Kan du inte göra nåt annat ljud? Kanske bara jollra lite?
Arvid: Men nej. Det är väl inget kul. Det här är ju mitt bästa ljud! Lyssna!
Jag: Mmm.
Arvid: Hahaha det är så kul. Men du, om du vill skulle jag kunna göra ett annat ljud?
Jag: Vad är det för ljud då?
Arvid: Det låter lite lika som det här, men hesare och mycket mer desperat. Galet liksom.
Jag: Nej nej, det behövs inte.
Arvid: Jo, jag känner att jag är fett trött nu och då brukar det ju komma du vet.
Jag: Ska vi inte sova då istället?
Arvid: Meh, inte förrän jag skrikit sådär. Jag vill få till det perfekta skriket.
Jag:  Jaha?
Arvid: Ja så jag låter riktigt, riktigt besatt. Som i en skräckfilm. Det är kul.
Jag: Jaha.
Arvid: Då kör vi då?
Jag: Ok.

Hmm... träna?

Nu har jag kommit till stadiet när man inte kan skylla på att man a) är gravid eller b) nyss fått barn för att slippa träna. Nu borde jag alltså börja, min hållning säger mig det om inte annat. Jag ser ut som om jag har fastnat i bebisvyssningsläge med överkroppen och så kan vi ju då rakt inte ha det. Jag var rätt duktig förr i tiden och tränade flera gånger i veckan, sen tyckte jag att "nu verkar det vara klart det här" så då slutade jag givetvis. (Ungefär som när man renoverar en lägenhet, man måste veta när man ska sluta.) Men till min fasa märkte jag att kroppen var dum i huvudet och inte förstod att den skulle hålla sig stark av sig själv! En enorm besvikelse det här att man man måste hålla på med skiten jämt. Det är ju inte klokt. Finns det verkligen inga träningspiller eller vibrationsplattegrejer som funkar? I så fall är jag en given målgrupp och mycket intresserad. Jag kan tänka mig att bli sponsrad. Hör av er. Tills vidare får jag väl bli medlem på SATS igen. Ni kanske vill sponsra mig? PT? Vi kan göra en följetong: hur man kommer i form med minsta möjliga ansträngning. Minsta är alltså kodordet här. Hör av er.

Godisfestivalen lider mot sitt slut

Johannes var bortrest några dagar förra veckan med jobbet. När han kom hem hade han, som sig bör, med sig presenter. En nalle till Arvid, Clinique-kräm i en monstruöst stor flaska till mig och godis. Monstruösa påsar med godis; wienergum (åt han upp själv), häxvrål (åt jag upp), 3 sorters dumle (ja det gick åt det med, även apelsindumlen som var äcklig - sånt får man inte bry sig om), dajm (några kvar). Min fråga är nu, vad ska jag ta mig till när dajmen är slut?

Urskillning av leksaker

Hur Arvid gör sin urskillning av leksaker är ett mysterium. Köpta, pedagogiska leksaker - inte så jäkla kul. Eller - kul på ett sätt som man inte hade tänkt sig. Vad det gäller den mjuka tygboken så ska man helt enkelt skita i färgerna och mönstret och istället suga på snöret. Tuffast är om man gör lite coola hip hop moves också samtidigt. Väldigt 2009.

Den roligaste leksaken hittills är en tom förpackning våtservetter från Hemköp. Ett måste, hälsar Arvid till andra kräsna bebisar därute. Den prasslar på ett så trevligt vis, fortsätter han, och dess oömma konstistens passar fint för såväl dreggling som bitning.

Jag är besviken!

Här har man bloggat och bloggat sedan flera veckor tillbaka. Nu får jag pris, tänker jag. Nu äntligen blir jag upptäckt. Men vad är det jag märker? Jag är inte ens nominerad? Hutlöst! Jag rasar!

Nu bojkottar vi alla Dan Brown for good. Okej svenska folk?

Svenska folk. Jag ber er. Inse att Dan Browns böcker är skit. Nu har han tydligen skrivit en ny och den kommer sälja som smör i solsken den också. Tyvärr. Jag fattar inte grejen. Ja, Da Vinci-koden hade en spännande och smart intrig, absolut, men karln skriver ju som om det var en actionfilm det handlar om. Action funkar på film, men en bok behöver mer djup och känsla i sina karaktärer. Jag har extremt svårt för böcker där man inte får lära känna karaktärerna. Varför gör de som de gör? Vilka är de? Det är sånt jag vill veta. Karaktärerna känns inte trovärdiga annars. Jag behöver mer än bara handling, handling. Kan man inte kombinera de två? Vad är problemet? Nu när jag ändå har er på tråden svenska folk. Kan vi också enas om att Stieg Larsson är lite väl upphajpad?

Svenska Hollywoodfruar

Äntligen! Ikväll är det premiär! Ring inte mig kl nio ikväll. Johannes, du lägger Arvid.

Ordkunskap #2

Vad har hänt med det svenska språket? Det är anglosaxiska hit och anglosaxiska dit, och det duger helt enkelt inte. Vi har många rekorderliga gamla svenska uttryck som jag tycker borde lyftas fram och användas betydligt mer. Jag föreslår här några uttryck, och exempel på hur de kan användas, och sen vill jag att ni allihop försöker att anamma dessa i ert vardagliga språk:

Vafalls! Utbristes förslagsvis som substitut för "vad tar du dig till människa", eller "hur understår du dig" (som förövrigt också är ett utmärkt uttryck). Mycket användbart.
Topp tunnor rasande. Förklarar hur man känner sig när man är riktigt, riktigt arg och kanske heter Kapten Haddock.
Rakt inte. Förstärkande uttryck. "Det tänker jag då rakt inte göra". Verkligen inte, förstår man. Sluta tjata.
Ögonaböj. Betyder "nu gör du omedelbart som jag säger" och användes förslagsvis till man och/eller barn. Eller varför inte på jobbet?

Det kan väl räcka för den här gången.
Toodeley.

Ålen Arvid

Innan jag fick barn var jag helt säker på amning inte var nåt för mig, att det skulle kännas perverst på nåt sätt liksom. Men till min förvåning var det helt ok när det väl funkade. Det var inte så kul att slita fram brösten bland andra människor bara, det tycker jag fortfarande inte. Ändå gick det bra om man gjorde det diskret, det vara bara att hänga en handduk för och sen smussla lite därunder. Men nu! My god! Det är som att amma en ål! En sjukt stor och nyfiken och stark ål. Jag skulle gärna sluta nu, men samtidigt är det ju bra att han får i sig antikroppar så här i grissjuke- och RS-tider, så jag vet inte...
Offentlig amning har jag slutat med i alla fall. Han sliter bort handduken på 3 sekunder och kastar sig av och an och kollar sig omkring medans jag får sitta där och försöka skyla mig så gott det går. Värdelöst! Alltså blir det flaska om vi ska vara bland folk. Hemma ammar vi liggandes i sängen. Nu har det också börjat vara helt värdelöst. Han vägrar plötsligt att ligga på sidan. Han korvar runt (hans paradnummer), lägger sig på mage och glor på mig samtidigt som han äter.  Det känns.. lite weird. Kanske vi borde sluta ändå? Är det dags?

Ja! Min idol Martina!

Martina Haag har börjat skriva krönikor i Aftonbladet. Hurra! Hon är så himla skön tycker jag. Jag känner igen mig själv jättemycket i hennes humor. Hennes första krönika handlar om när hon och Henrik Schyffert tävlade i att äta ett kilo kött på en restaurang. Tuggtuggtugg. Hmm... jag tycker mig känna igen det här. Har jag läst om det förut? Har hon skrivit en liknande krönika eller pratat om det här i en intervju? Eller vet jag bara för mycket om Martina? Nu känner jag mig som en stalker. Hmm... fast jag vet att jag känner igen det här. Ja! Det måste vara från hennes gamla blogg, som jag följde slaviskt. Jag vann till och med en tävling som hon hade där. Hon gjorde så ibland när hon ville ha hjälp att hitta på saker till boken som hon skrev på då ("I en annan del av Bromma"). Jag hittade på att matlagningsprogrammet som figurerar i boken skulle heta Matte mitt i maten. Och sen fick det heta så. Nej.. nu ska jag nog ut till Bromma och stå lite utanför Martinas hus. Hon kanske vill ha lite mer hjälp med skrivandet? Haj haj.

Hur orkar någon med Ryan Air?

Alltså, Ryan Air och deras extraavgifter. Jag fattar inte hur någon orkar med dem. De är ju inte ens särskilt mycket billigare än reguljärflyg. Det är bara obekvämt och jobbigt och man måste åka till Skavsta kl 3 på morgonen. Nejhej säger jag till det.

Jag har flugit en gång med dem och gör det inte igen. Jaha? Du vill åka inne i själva planet säger du? Då blir det en extra planavgift på 500 kr. Och du vill sitta ner också? Då erbjuder vi bälte och flytväst och syrgasmask som extra tillägg för bara 200 kr, vill du ha det? Jaha det vill du? Bra bra. Och du vill ha möjlighet att använda toaletten ombord? Ja det kostar 50 kr per gång. Man kan förbetala två besök.. det är lika bra kanske?

Bildkavalkad

Arvids fanclub har utövat påtryckningar för att få ta del hans babysimmande. Det har ringts, mailats, sms:ats, skrivits brev och ta mig tusan om det inte kom en brevduva nu också. Jag är ju så klart mån om att hålla mig väl med klubben, särskilt som Arvid får rätt mycket presenter därifrån. Här kommer därför en smärre bildkavalkad. Tyvärr misslyckades Arvid med det tyska hoppet i pik den här gången. Det var nåt med vristerna tydligen. Men han lyckades fint med såväl badringen som de små kallsuparna och gjorde även en fabulös mollbergare.

Kliiiikliiiikliiii..zzzzzzzzzzz

Igår kväll provade vi ett nytt sätt att somna på. Istället för att gå runt med 7 kilo Arvid i famnen i ett mörkt sovrum och och hum-hum-sjunga medan han korvar runt tills man tror att man ska bli galen och att handlederna ska falla av så låg han i mitt knä i soffan och blev kliad på ryggen och i håret (well...). Det var ett fantastiskt mycket trevligare sätt tyckte både jag och Arvid. Varför har vi inte provat detta innan? Är vi idioter? Ja.

Att vara förälder

Jag skrev ett inlägg om den här krönikan igår, men raderade för jag kände att det kunde tolkas som om jag indirekt skrev om mig och Johannes. Det gör jag inte, jag får bara en sån ångest om att läsa om par som mår dåligt och vill skiljas när de precis fått barn. Det är så vanligt och det är så sorgligt. Vad beror det på? Det är jobbigt att ha en bebis såklart, och allt blir annorlunda. Vill man att allt ska vara som förut? Blir omställningen för stor? Birro skriver apropå skilsmässa och bråk att "ett barn lär sig med hjärtat" och "vet ingenting förrän vi vuxna lär honom". Det är jobbigt att tänka på att man som förälder har ett så extremt stort ansvar för hur man uppför sig inför ens barn. Vi gör barnen till de de blir genom hur vi beter oss. Känn på den lite... Det är en jobbig insikt. Fatta ansvaret! Det är jobbigt att vara över 30 när man får barn. Man tänker så mycket. Det hade nog varit lättare på ett sätt att vara 20 och mer naiv. "Amen typ vadå liksom, det är väl inget svårt att ha barn". Nej. Men men att vara förälder. Ih.

Intresseklubben antecknar

En stor händelse har skett. Arvid har gjort en hård bajs i present till mamma för första gången. Den såg ut ungefär så här. Fast äckligare. I övrigt intet nytt kan man väl säga. Vi sparar oss till babysimmet i eftermiddag, då ska vi se om vi kan sätta rekord i antalet kallsupar man kan ge sitt barn. Spännande.

Skoooor

Barnet sover. Man kan ligga i soffan.... dricka kaffe.... och samtidigt köpa saker. Det är ju inte så jävla lätt faktiskt att ta sig runt på stan med vagn (trots att vi har en dyr stadsvagn). Det är trånga butiker och två plan utan rulltrappa/hiss. Det är ett hor rent ut sagt på stan. Jag blev visst lite exalterad av laredoute här nu så jag råkade köpa två par skor. Skor och stövlar. Ja Johannes, så går det när man reser på jobbresa och jag lämnas ensam. Skor blir det! :)

Höstångest

Snart är det höst. Jag insåg det nu för första gången på riktigt. Det kommer vara mörkt. Det kommer vara kallt. Det kommer vara blåsigt. Det kommer vara regnigt. Vad gör man på hösten med bebisar, för att inte tala om vintern? Hittills på min mammasemester har det varit vår eller sommar och jag har kunnat gå ut när jag vill och Arvid har kunnat titta på det mest spännade ever, blad. Det blir inte direkt roligare och roligare inomhus med tiden heller, tycker Arvid. Om inte jag aktivt leker med honom är det inte så kul. Han kräver uppmärksamhet. Han är trött på tråkiga filten och samma skitleksaker varenda dag. Babysittern? I don't think so. Babygymmet? Hahaha. Sen finns det inte så mycket mer att erbjuda i hemmet förutom att sitta och banka i barnstolen i köket. Hoppas verkligen han lär sig sitta snart, då kan han kanske roa sig själv lite bättre? Eller? En au-pair säger ni? Bra idé.

Den elaka tanten på bvc

Den elaka tanten på bvc har huggit nålar i Arvids ben igen. Det är så hemskt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en överbeskyddande mesmamma, men det är jag. Första sprutan går rätt bra, den gör inte så ont. Det är nästan så det går att distrahera honom så att han inte märker av den, men bara nästan. Men sen. Den andra! Det är sprutan från helvetet och den svider och gör ont i flera minuter. Arvid gråter och gråter, jättemycket gråter han. Jätteont gör det och det skär i hjärtat. Första gången vi vaccinerade skar det visst lite i ögonen också och jag var tvungen att gråta lite själv. Humor, tyckte sköterskan och skrattade åt mig. Den här gången hade jag tagit med förstärkning i form av pappan som fick hålla Arvid när det var dags för plågerierna. Jag satt bredvid och var hjälplös. Vet inte om det var bättre egentligen, men jag började inte gråta i alla fall. Framsteg.

Rosor på kinden och hysteri i blick

Igår tillbringade jag stora delar av dagen med att banka lite i bordet. Sen bankade Arvid lite. Sen bankade jag. Sen bankade Arvid. Ibland bankade vi samtidigt, men det är viktigt att man turas om så alla får sin tur med bankandet. För att understryka bankadet sa jag också bang bang bang ganska mycket.
Efter denna givande dag flyttade jag över mina tillhörigheter såsom plånbok, telefon och läppglans från skötväskan till en vanlig väska. Va nu då, tänker ni, är hon alldeles vansinnig människan!? Men lugn, jag hade en anledning. Jag skulle ut på lokal! Träffa en kompis! Vara lite vanlig en stund! Eller vanlig, nu ljuger jag känner jag. Jag var nog mer som en uthungrad desperado. En eremit som äntligen får träffa andra människor och har glömt hur man gör. Rosor på kinden och hysteri i blick. Typ så.

Konversation i ottan

Scen 1 - sovrummet, kl 05.30

Arvid: Hallå, jag är vaken nu!

Jag: *neeeeej* 

Arvid: HallååååÅÅÅ! Kan man få lite tjo och tjim här kanske?

Jag: Tror du inte att du bara kan äta lite och sen sova vidare?

Arvid: Ok, men bara för att jag gillar att äta.

Jag: schhh nu sover vi.. schhhh
Pappan: zzzzz

Arvid: Hahaha. Skulle inte tro det va! I fooled you woman. Lek, säger jag!

Jag: Ok, vi går upp då.

Scen 2 - vardagsrummet, kl 05.45

Arvid: Du, försök inte ens att kolla på TV. Jag kräver quality time. Ligg här med mig och ta aktiv del för sjutton. Jag kan tänka mig ett parti tittut.

Jag: Kan du inte bara ligga lite på filten själv, så ligger jag på soffan?

Arvid: Nej! Jag ringer bris om du inte bryr dig om mig mer!

Jag: Ok då.

Arvid: Haha. Owned!

Salinger - är inte han död?

Det har kommit en uppföljare till världens bästa bok Räddaren i nöden. Boken heter 60 years later: Coming through the rye och är skriven av en svensk. JD Salinger gillade inte detta – så den 1 juli förbjöds den i USA. Den utkom tydligen i våras läser jag på svd.se. Hur kan jag ha missat det här????  Nu är det jag som går till Pocketshop! Nu!!

Najs, det här gör vi snart om

Igår var Arvid och jag ute och åkte tunnelbana, trots att alla vet att det är är snabbaste sättet att omedelbart dra på sig grissjukan och dö. Inte nog med att det var massa äckligt folk som trängdes och hostade och spred sina dödsbaciller omkring sig, det hade även brunnit i tunnelbanan och luktade brandrök. Najs det här gör vi snart om, lovade jag Arvid.

Väl framme på den trevliga middagen i Vasastan visade sig Arvid från sin bästa sida genom att vara ytterst missnöjd med allt. Det är ett av hans paradtrick kvällstid. Sedan fortsatte han med att på en microsekund (det är jättesnabbt) dra ner min tallrik från bordet när jag just lagt upp en stor hög med guacamole och creme fraiche. Den landade upp och ner. På en matta. Najs det här gör vi snart om, lovade Arvid mig.

Arvid visar mode

Det har inkommit många frågor från er läsare om vi inte kunde visa lite mode här i bloggen. Såklart vi kan!  Här visar Arvid det senaste köksmodet.  En heltäckande förklädstopp i någon sorts plast med tummen på, från Babyproffsen. Chict och mycket rätt nu till hösten. Grönt är det nya svarta. Måste ha.

Här är Arvid klädd i en grön-brun body från en butik i Boston som han har matchat med brun-vit-randiga plyschbyxor från Lindex. Plysch är stort nu i höst. Skönt och framförallt hippt, och det är viktigt för Arvid som trendmedveten innerstadskille. Plysch är det nya svarta. Och grönt. Kom ihåg var ni läste det först.

Bank bank bank

Arvid är upprörd över att vi inte dragit igång någon sorts sparande till honom än. Så fort man sätter honom i hans barnstol börjar han kommunicera detta genom att banka på bordet och slutar inte heller. Bank, bank, bank och så tittar han på mig uppfodrande. Han bankar till och med när han sitter i mitt knä, fast då bankar han i min hand eller på annan vettig yta som t.ex mitt ansikte. Bank, bank, bank.

- Vi ska göra det, försöker jag förklara. Snart. Vi ska bara komma på vilken form av sparande först som verkar bäst. Och orka, men det sista säger jag inte. Man måste ju framstå i bra dager som mamma har jag hört. Verka klok och redig liksom. Men Arvid tycks inte förstå. Genast borde vi gå. Genast! Bank, bank, BANK! Han är väldigt påstridig. Han har hört att en del sätter in hela barnbidraget åt sina barn. Så vill han ha! Han vill kunna ha råd med stora champangeflaskor att spruta på sina kompisar när han blir 18. Han vill bli en täbb och då kostar det. Brun utan sol, frisyrprodukter... Nejhej du, säger jag med skärpa i rösten. Nåt sånt beteende vill jag inte veta av. För det första är du en söderkille! Och för det andra.... så känns det bra när jag tänker efter att vi inte tagit tag i det där med bank.

"I don't see a ring on this finger"

Det här är så sjukt. Man måste alltså gå till en kommuntant och bekräfta faderskapet om man inte är gift. Alla gör det. Vi har också gjort det. Jag vänder mig inte mot att man måste bekräfta - klart man ska det - men måste man verkligen ha ett möte om saken? Kan de inte bara skicka hem papper? Vi är ju sambos.
- Det är alltså du som är pappan till det här barnet, frågade tanten.
- Ja, fick Johannes svara med klar stämma och titta tanten rakt i ögonen och så fick vi skriva på massa papper sen var det klart. Fast jag har kompisar som fått mycket värre frågor än så. Som om det handlade om att söka medborgarskap eller nåt. Typ: "...och du har inte varit med någon annan mellan maj och juli 2008? Är det säkert?" Eh.
Fast det är klart, alla vet ju att ogifta tjejer ligger runt en hel del. Vi är slinkor helt enkelt. Inte alls så trevliga och reko som gifta tjejer och det är ju bra att kommunen följer upp.

Vad är det man gör på mitt jobb nu igen?

Idag ska jag till jobbet, för ett möte. Jag har inte jobbat på snart ett halvår, jag vet inte hur man tar sig in där ens. Jag har ingen aning om vad det är för portkod. Nåt med en 7:a? Eller en 1:a? Vad är det man gör på mitt jobb nu igen? Hmm.. Nåt med kommunikation eller.. som jag minns det finns det många sorters kakor i alla fall. Det är ju trevligt.

Snart lämnar jag Arvid med Johannes. Det finns alltså dagar då jag lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig kvinna. Konstigt.

Bitty?

I vanliga fall oroar man sig för RS-virus när man har en bebis. Jag däremot måste oroa mig för pandemi när jag får en! Jobbigt. Man kan sprita händerna och undvika tunnelbanan och så. Men vad mer? Vaccin såklart, men vaccinerar man en 5-månaders? Annars, får han skydd genom att amma om jag vaccinerats? Betyder det att jag måste tvångsamma hela hösten och aldrig våga lägga av? Kommer Arvid sluta som i Little Britain? Ih, säger jag.

Ordkunskap #1

Mången glad stund har vi fått i bekantskapskretsen genom att ta del av dessa ord. Jag känner att även jag har något att ge här. Alla uppskattar att få lite hjälp och skjuts i sin strävan att utveckla det svenska språket. Ordet hor t.ex är ett mycket bra ord.
HOR! (med klar betoning på r:et) utbristes förslagsvis i sammanhang där man känner att något är riktigt dåligt. Den värsta formen av hor är horgubbshor, men det uttrycket är starkt och bör bara användas när man upplever extra mycket hor. Hoppas att detta hjälpt er.

Toodles så länge.

Dagens mission

Tror att mitt mission idag blir att gå och köpa en tidning som jag kan förakta och lite godis. I dessa grissjuketider ska man inte köpa lösgodis (fatta bakteriehärden där!!) utan påsgodis. Det säger i alla fall Johannes, han är läkare och borde ju kunna komma med relevanta gristips. Men å andra sidan brukar jag kontra med "är det du eller jag som är läkare?" och sen göra som jag vill. Det känns... logiskt.

Morgonstund har guld i mund

Scen 1 - vardagsrummet
Arvid: Du, nu tror jag att jag varit vaken länge nog här. Skulle kunna tänka mig att köra en amning och sen sova lite mer.
Jag: Vad bra, hoppas verkligen att du är redo att somna om sen då. Jag är ju rätt trött och förkyld jag med som du vet...
Arvid: Ja, absolut.
Jag: Kom då, så går vi och lägger oss i sängen
Arvid: Ok..

Scen 2 - sovrummet
Arvid: Du, nu tänkte jag ligga och korva runt ett tag. Sparka dig och så.
Jag: Ok, bara du somnar snart och helst inte drar mig i håret, eller slår mig i ansiktet.
Arvid: korv, korv, korv
Jag: Aj! Släpp håret.
Arvid: korv, korv, korv
Jag: Aj! Riv inte i mammas öga.
Arvid: korv, korv, korv
Jag: Men, du... Du vet ju att om du ligger och vänder dig på mage och korvar sådär när du precis har ätit så brukar du kräkas...
Arvid: Va? Nähä! Inte!
Jag: Du kan väl åtminstone försöka ligga kvar på handduken?
Arvid: Nej, det tror jag då rakt inte att jag har lust med. Korv, korv, korv.
Jag: Nu kräktes ju du i min säng! På mitt lakan där jag ska ligga sen!
Arvid: Ja?
Jag: Tänker du alltså inte somna nu?
Arvid: Nä.
Jag: Vi går upp igen då.

Scen 3 - vardagsrummet
Arvid: Du, det är ju skitråkigt att sitta här i babysittern. Jag vill inte det.
Jag: Kanske ligga lite på golvet då?
Arvid: Meh! Vad är du för en mamma egentligen?
Jag: Hm... kanske att du är trött ändå då, men inte riktigt förstår det?
Arvid: Tror du jag är dum eller?
Jag: Vi provar att sova igen.
Arvid: Jävla kärring.

Scen 4 - sovrummet
Arvid: Korv, korv, korv
Jag: Men... ska jag behöva gå runt med dig och sjunga som när du var pytteliten?
Arvid: Ja, det var det jag hade tänkt mig
Jag: Vi gör väl så då.
Arvid: korvkorvkorvkorv.......korv......kor.......kor.....ko.......k..............k.............zzzzzzzzzzzz

Stackars Arvid

Alltså. Det finns ingen hejd på vad man kan göra med bröstmjölk. Det rekommenderas ett ohejdat smetande. Man kan t.ex smörja den i rumpan (egen eller bebis) om den är röd eller på huden om den är torr. Man kan smeta in bröstvårtorna om de är såriga. Eller varför inte göra egen tvål? Jag lärde mig häromdagen att man även kan spruta den i näsan på bebisen, mot nästäppa. Jag säger inte vilket av dessa tips jag rätt desperat provade igår kväll.

...men det är kul också!

Första förkylningen! Det suger rätt hårt tycker Arvid. Enligt Apoteket kan man räkna med "fem till sju förkylningar om året de första åren". Hurra.

Det är jättesvårt att sova med en liten näsa som gurglar av snor, man vaknar fast man vill sova och så måste man gråta för allt är så jobbigt och nappen kan man inte heller ha för då får man ingen luft alls. Inte nappen?! Katastrof! Jag är inte så hardcore att jag resolut suger snoret ur näsan på honom, som vissa urföräldrar tydligen gör. Jag är tom skeptisk till den där näsfridan, det verkar rätt.. gross. Men idag ska ialla fall en sådan inhandlas, och näsdroppar.

Är inte mamman till era barn värda en härlig frukost på sängen?

Inte visste jag att den däringa Schulman vände sig så direkt till oss. Så här fint tipsar han Johannes:

"Gör som jag – ta hand om barnet tidigt på morgonen. Jag tar Charlie ur sängen klockan halv sju och sedan umgås vi fram till klockan nio. Det är en härlig stund vi får då, bara jag och Charlie. Och sedan gör vi tillsammans i ordning frukost till Amanda som sover ut och så kommer vi in med den och då blir Amanda väldigt glad. Och det är ett tips till alla som är i min sits – är inte mamman till era barn värda en härlig frukost på sängen?!"

Namnsdagsmiss #1

Jag ignorerade Arvids namnsdag igår. Man får det, särskilt som jag själv inte har en enda namnsdag!! Emelie fanns förut, men togs bort av någon mystisk anledning. Stina finns inte heller. "Det kan man väl fira på Kristina-dagen" hörde jag någon förnumstig läsare tänka nu. Det är fel. Det är ju ett helt annat namn för i helvete. Då kan jag ju lika gärna fira Emelie på... Gisela-dagen nu på fredag. (Hör du det nu Johannes? Jag föreslår Clinique och något maräng-baserat.)

Även om namnsdagen inte firades så fick Arvid en ny leksak eftersom vi insett att leksaksutbudet här hemma nog är rätt skralt. Det blev en skrammel-tut-bil med bitring på. Tyvärr har han en okontrollerbar högerarm som viftar och viftar och viftar dagarna i ända. Får den armen ett bra tag om bilen mitt i ett vift så kan det hända att man slår sig själv i huvudet med bilen. Hårt. Det är nog inte så bra. Men det stod 0 år på kartongen så det måste betyda att det är ok att slå sig i huvudet.