Då är det ju extra konstigt att hans enda ord är "pa"

Arvid vaknar massa gånger varje natt. Ofta är det lätt åtgärdat: lite klapp och nappletande. Men ibland (inatt två gånger) är det jätteledsna mysteriegråten som innebär att vara alldeles ofantligt tröstlös och jättejättetrött. Att klappa och ligga nära hjälper inte. Att snälla pappan klappar och kramar hjälper inte. Han vill till mamman och kravla upp sig över mammans huvud så att han ligger tvärs över min kropp och vi har våra kinder mot varandra. Då blir det bra och han somnar. Han tycker inte om det här med att vara en egen individ, det är tydligt. Han vill vara med mamma, på mamma, mamma, mamma mamma MAMMA. Märkligt beteende. Är det en otrygghetsfas?