Arvid är mycket på det klara med vem som är vem här i familjen. Han tittar alltid på rätt person när man frågar honom var pappa/mamma/mormor/osv är. Ibland brukar jag peka på mig själv och säga mamma och sen peka på honom och säga Arvid, och sen har vi konstaterat det liksom och kan gå vidare.
Häromdagen när jag läste boken Max lampa för honom och vi kom till sidan där mamman kommer och tröstar Max när han ramlat och slagit sig, så pekade Arvid på mamman i boken, sa "pappa" och bankade sedan lite på mig och sa "pappa" igen. Förstår ni storheten i detta? Han förstår alltså att det är en mamma i boken, och så visar mig att han vet att jag är hans mamma. (Eller pappa. Whatever.)
Ha, ha, ha. Jag tror han koommer säga pappa för alltid. :-) Amos säger aba, aba, aba hela tiden nu (pappa på hebreiska). Men igår sa han ma! Halvvägs alltså till mamma eller?
SvaraRaderaNej ma tror jag är serbokratiska för å store far.
SvaraRaderaStorheten själv.....Mormors kloka kille!
SvaraRadera