Tänk om det varit omvända roller

Skämskudden åker fram rätt mycket när man ser på Ensam mamma söker. Jag skäms, men tittar ändå. Jag har väl nåt sjukligt behov av att skämmas och den här typen av program är allt jag orkar med på kvällarna. Inget smart, det fattar jag ändå inte eftersom jag är för trött. Och inget som går för sent, för då vill jag gå och lägga mig. Jag förstår inte de här människorna. Vad är dealen med att klämma på rumpor och leka "jag har aldrig"? Tänk om det varit omvända roller. Om det var en ensam pappa som klämde rumpa. Oj oj oj vad han hade fått skit. Men som liten gullig tjej är det visst ok. Underligt det där.