Den elaka tanten på bvc

Den elaka tanten på bvc har huggit nålar i Arvids ben igen. Det är så hemskt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en överbeskyddande mesmamma, men det är jag. Första sprutan går rätt bra, den gör inte så ont. Det är nästan så det går att distrahera honom så att han inte märker av den, men bara nästan. Men sen. Den andra! Det är sprutan från helvetet och den svider och gör ont i flera minuter. Arvid gråter och gråter, jättemycket gråter han. Jätteont gör det och det skär i hjärtat. Första gången vi vaccinerade skar det visst lite i ögonen också och jag var tvungen att gråta lite själv. Humor, tyckte sköterskan och skrattade åt mig. Den här gången hade jag tagit med förstärkning i form av pappan som fick hålla Arvid när det var dags för plågerierna. Jag satt bredvid och var hjälplös. Vet inte om det var bättre egentligen, men jag började inte gråta i alla fall. Framsteg.