Att vara förälder

Jag skrev ett inlägg om den här krönikan igår, men raderade för jag kände att det kunde tolkas som om jag indirekt skrev om mig och Johannes. Det gör jag inte, jag får bara en sån ångest om att läsa om par som mår dåligt och vill skiljas när de precis fått barn. Det är så vanligt och det är så sorgligt. Vad beror det på? Det är jobbigt att ha en bebis såklart, och allt blir annorlunda. Vill man att allt ska vara som förut? Blir omställningen för stor? Birro skriver apropå skilsmässa och bråk att "ett barn lär sig med hjärtat" och "vet ingenting förrän vi vuxna lär honom". Det är jobbigt att tänka på att man som förälder har ett så extremt stort ansvar för hur man uppför sig inför ens barn. Vi gör barnen till de de blir genom hur vi beter oss. Känn på den lite... Det är en jobbig insikt. Fatta ansvaret! Det är jobbigt att vara över 30 när man får barn. Man tänker så mycket. Det hade nog varit lättare på ett sätt att vara 20 och mer naiv. "Amen typ vadå liksom, det är väl inget svårt att ha barn". Nej. Men men att vara förälder. Ih.