Nu har vi kommit dithän att sonen drar sig upp och står överallt där det finns lämpliga saker att hålla sig i. Det kan vara allt från en ostädad toalettstol (neeeeeej, städa städa) till fönsterbrädan i vardagsrummet. När man drar sig upp hittar man också många nya roliga saker man kan pilla på. Blomkrukor, kul att dra ner i golvet.
- Javisst. Nån annan dammsuger sen. Såna bagateller kan man inte bry sig om, förklarar Arvid.
- Lampor, samma där. Ner ska de rackarna, fortsätter han.
Mamman kastar trasiga bitar och pappan tejpar fast lampan i fönsterbrädan (= barnsäkra?). Telefonen! Oj vad kul det är att trycka på den. Lampor lyser och man kan få den att ringa till sig själv. Detta vill han ägna hela dagarna åt. Han är mycket arg och upprörd över att han inte får det.
Han kastar ner alla leksakerna på golvet och sen vill han inte sätta sig ner och leka med dem. Sitta? Nej just det, vi jobbar ju inte så. Han står och tittar lite på det som ligger på golvet och är missnöjd att han inte når dem, sen känner han plötsligt att han måste vidare. Han kastar sig framåt, utåt. Nya mål. Nåt annat att dra ner. Mycket att stå i för en liten bulldozer.
Mycket att stå i för en bulldozermamma också!
SvaraRadera