Morgonstund har guld i mund

Scen 1 - vardagsrummet
Arvid: Du, nu tror jag att jag varit vaken länge nog här. Skulle kunna tänka mig att köra en amning och sen sova lite mer.
Jag: Vad bra, hoppas verkligen att du är redo att somna om sen då. Jag är ju rätt trött och förkyld jag med som du vet...
Arvid: Ja, absolut.
Jag: Kom då, så går vi och lägger oss i sängen
Arvid: Ok..

Scen 2 - sovrummet
Arvid: Du, nu tänkte jag ligga och korva runt ett tag. Sparka dig och så.
Jag: Ok, bara du somnar snart och helst inte drar mig i håret, eller slår mig i ansiktet.
Arvid: korv, korv, korv
Jag: Aj! Släpp håret.
Arvid: korv, korv, korv
Jag: Aj! Riv inte i mammas öga.
Arvid: korv, korv, korv
Jag: Men, du... Du vet ju att om du ligger och vänder dig på mage och korvar sådär när du precis har ätit så brukar du kräkas...
Arvid: Va? Nähä! Inte!
Jag: Du kan väl åtminstone försöka ligga kvar på handduken?
Arvid: Nej, det tror jag då rakt inte att jag har lust med. Korv, korv, korv.
Jag: Nu kräktes ju du i min säng! På mitt lakan där jag ska ligga sen!
Arvid: Ja?
Jag: Tänker du alltså inte somna nu?
Arvid: Nä.
Jag: Vi går upp igen då.

Scen 3 - vardagsrummet
Arvid: Du, det är ju skitråkigt att sitta här i babysittern. Jag vill inte det.
Jag: Kanske ligga lite på golvet då?
Arvid: Meh! Vad är du för en mamma egentligen?
Jag: Hm... kanske att du är trött ändå då, men inte riktigt förstår det?
Arvid: Tror du jag är dum eller?
Jag: Vi provar att sova igen.
Arvid: Jävla kärring.

Scen 4 - sovrummet
Arvid: Korv, korv, korv
Jag: Men... ska jag behöva gå runt med dig och sjunga som när du var pytteliten?
Arvid: Ja, det var det jag hade tänkt mig
Jag: Vi gör väl så då.
Arvid: korvkorvkorvkorv.......korv......kor.......kor.....ko.......k..............k.............zzzzzzzzzzzz