Arvid är upprörd över att vi inte dragit igång någon sorts sparande till honom än. Så fort man sätter honom i hans barnstol börjar han kommunicera detta genom att banka på bordet och slutar inte heller. Bank, bank, bank och så tittar han på mig uppfodrande. Han bankar till och med när han sitter i mitt knä, fast då bankar han i min hand eller på annan vettig yta som t.ex mitt ansikte. Bank, bank, bank.
- Vi ska göra det, försöker jag förklara. Snart. Vi ska bara komma på vilken form av sparande först som verkar bäst. Och orka, men det sista säger jag inte. Man måste ju framstå i bra dager som mamma har jag hört. Verka klok och redig liksom. Men Arvid tycks inte förstå. Genast borde vi gå. Genast! Bank, bank, BANK! Han är väldigt påstridig. Han har hört att en del sätter in hela barnbidraget åt sina barn. Så vill han ha! Han vill kunna ha råd med stora champangeflaskor att spruta på sina kompisar när han blir 18. Han vill bli en täbb och då kostar det. Brun utan sol, frisyrprodukter... Nejhej du, säger jag med skärpa i rösten. Nåt sånt beteende vill jag inte veta av. För det första är du en söderkille! Och för det andra.... så känns det bra när jag tänker efter att vi inte tagit tag i det där med bank.
Hahahaha! Har hört om en sovmetod som heter skratt och godnatt. Först ska man ha roligt sen kan man sova gott. Nu blir det så för mig. Skratt och godnatt!
SvaraRadera