Arvid: Har du hört mitt nya ljud?
Jag: Du menar det där gälla skriket?
Arvid: Precis. Jag testar rösten liksom. Lyssna!
Jag: Jag hör. Jättehögt låter det.
Arvid: Och jag gör det rätt ofta va?
Jag: Det kan man ju säga.
Arvid: Det är roligt va?
Jag: Nja. Det gör lite ont i öronen.
Arvid: Meh! Nu tänker jag göra det igen. Hör vad kul!
Jag: Mmm. Högt.
Arvid: Ja, kul.
Jag: Kan du inte göra nåt annat ljud? Kanske bara jollra lite?
Arvid: Men nej. Det är väl inget kul. Det här är ju mitt bästa ljud! Lyssna!
Jag: Mmm.
Arvid: Hahaha det är så kul. Men du, om du vill skulle jag kunna göra ett annat ljud?
Jag: Vad är det för ljud då?
Arvid: Det låter lite lika som det här, men hesare och mycket mer desperat. Galet liksom.
Jag: Nej nej, det behövs inte.
Arvid: Jo, jag känner att jag är fett trött nu och då brukar det ju komma du vet.
Jag: Ska vi inte sova då istället?
Arvid: Meh, inte förrän jag skrikit sådär. Jag vill få till det perfekta skriket.
Jag: Jaha?
Arvid: Ja så jag låter riktigt, riktigt besatt. Som i en skräckfilm. Det är kul.
Jag: Jaha.
Arvid: Då kör vi då?
Jag: Ok.
Hemma hos oss är göra prutt-ljud med munnen det nya svarta. Ville gör prutt-ljud = Hur roligt som helst, mamman gör prutt-ljud = nästan ännu roligare. Villes bakända gör prutt-ljud = hela familjen blir lyckligare. Ord som "skitroligt" får liksom en helt ny innebörd med barn..
SvaraRaderaJa. Och framför allt är det väldigt intellektuellt stimulerande konversationer som förs: Wiiiiiiiiiiii, bang bang, prutt prutt.
SvaraRadera