Alltså. Jag är en stark förespråkare av kejsarsnitt. Det är så mina barn kommer ut - inte på något som helst annat sätt, tack så mycket. Nu till frågan:
hur hanterar man att ha en vild storebror (bebisens, inte min) hoppandes och sparkandes på sig samtidigt som man är nysnittad och skitömtålig? Jag vet då rakt inte...
Till att börja med är väl pappan hemma några dagar och har koll på hoppläget...Sedan kan mormor ta ledigt och komma och hjälpa till....?
SvaraRaderaDet låter tryggt och bra :-)
SvaraRadera