tisdag 30 november 2010

En snuttefilt alltså


- Skjoo-skjoo*, utbrister Arvid glatt och pekar på tanten i tidningen. Skjoo-skjoo!! Först fattar jag inte riktigt vad han menar, men sen ser jag ju. Tanten har faktiskt en skjoo-skjoo på huvudet. Arvids är randiga, men hennes är röd. Undrar om hon gillar tvättlapparna på sin bäst hon också?

*) För Fredrik Lindström och andra språklintresserade:  Här försöker jag alltså återge ett sche-ljud . Som inte låter som s utan just sche ("harkel-sche" som i skjorta och choklad - inte som i mustasch eller Porsche**. Jag provade först att stava med med sch men insåg sedan att skj verkade mest troligt att inte förväxlas med s-ljud.

**) För Fredrik och ni andra igen: Här inser jag ju att det kan bli ett problem för er som kanske kommer från Östermalm eller Norrland och använder mustasch och Porsche-ljudet även där det borde vara skjort- och choklad-ljudet. Ni kan bortse helt från detta språkinlägg. Det är lite som pärlor för svin känner jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar