Att den som tvingats vara fetrövad i ett år för att sedan få tomma bröst bestämmer är väl inte mer än rätt?

Jag trodde aldrig att detta skulle hända, att Katrin Zytomierska citeras i Skrämmelie-bloggen, på ett positivt sätt. Men hör på detta: Katrin har kommit på varför tjejer har så svårt att släppa in männen. Varför tjejer klagar på att de "gör allt" och männen säger "men låt mig då" och då säger kvinnorna "men du kan ju inte" och då gör männen på sitt sätt och då blir kvinnorna galna för att saker och ting inte görs på deras sätt.
Okej... Det här är ju en tongång man känner igen. Den brukar följas av nåt dravel om att kvinnor måste accepteeeeera männens annorlunda utförsel av saker och ting. Men icke här. Katrin är smartare än så och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Har jag sagt nåt ont om Katrin tar jag genast tillbaka det. Hon har uppenbarligen kloknat, jag citerar:

Alltså va fan. Vad är problemet? Varför kan man inte bara göra saker på mitt sätt? Hur kan det vara så svårt? Måste mina regler och rutiner ifrågesättas? Måste mitt upplägg ändras på? Inte det. Mitt upplägg är perfekt, men jag vill fan inte göra det själv för det. Jag vill att... min man i just det här sammanhanget bara gör som jag säger. Kan man säga så? Ja, det kan man och det gör jag. Manfan, gör som jag säger.