En bebis täckt med tårta är en lycklig bebis

Vi hade smygfirning av den blivande ettåringen igår med mormor, morfar och morbror. Arvid åt tårta. Själv!
- Jag visste inte att något kunde smaka så gott. Å vad jag älskar mitt liv, det blir bara bättre och bättre hela tiden. Det här med tårta är ju helt underbart! Kan jag få mer? Kan jag få mer? Kan jag få meeeeeeeer, sammanfattar Arvid händelsen.
Efter tårtstunden var han speedad som en amfetaminmissbrukare och kunde inte sova. Vi gick ut på promenad istället. På jakt efter mer socker hoppades Arvid, men valde till slut att slockna efter två minuter istället.

Tårtätandet började ganska civiliserat. En sked var till och med inblandad.

Men det dröjde inte länge förrän bordsskicket försvann...

...och det spårade ur alldeles.