onsdag 3 mars 2010

Det gäller ju att smida medan äggen är färska

Att vara 34 år och tjej är att känna sig stressad över tanken på hur äggen ligger och ruttnar inne i kroppen. Det är orättvist, för när man inte alls ville ha några barn tyckte kroppen att det var läge att släppa ifrån sig de gladaste och raskaste äggen. Nu tänker jag att de är lite mer som röksvampar. Att det låter pffff när kroppen släpper äggen och så ryker det lite.
Vill man ha ett lillasyskon, hur länge ska man våga vänta? Man vill ju ha ett prima A-barn nästa gång också menar jag... Utan äggruttnarångesten skulle jag nog tycka att 3-4 år var lagom mellan syskon. Det är ju bra om man får ett trevligt liv som förälder också, och inte bara drunknar i småbarnstrots, bajsblöjor och tunga, tunga syskonvagnar att tvångsploga trottoarerna med.
Hur tänker ni?

3 kommentarer:

  1. Hej! Här kommer ett tips från en som har förstahandserfarenhet av att få bebisarna tätt: Vänta om du kan, i alla fall 2 år emellan!. Det ÄR faktiskt lite jobbigt, och jag tror att det är bra för ettan att få ha mamma och pappa ifred så länge som möjligt. Jobbigt för de har samma behov nästan hela tiden = konkurrens. Googla pseudotvillingar ;-) Ett tips bara... Men du, äggen, dom ruttnar inte... /A-Cs syrra Fia

    SvaraRadera
  2. Både som du och tvärtom...

    Det finns ju ett liv efter att barnen blivit större också, och ju mer spridning vi har på syskonen desto äldre hinner vi bli innan dom klarar sig själva.

    Svårt val.

    SvaraRadera
  3. Det bästa du kan göra är att ingå äktenskapets heliga förbund. Då kommer Gud när helst du behagar ge dig gåvan av friska ägg och ytterligare ett A-barn.
    /A

    SvaraRadera