Jag var inne i köket och grejade och tyckte efter en liten stund att Arvid var väldigt tyst där inne i vardagsrummet. Är det något man lärt sig som mamma är det att man måste gå in och kolla då. Direkt! En föraning säger att något inte är som det ska. Antingen görs det någon form av bus, eller så har han trillat ut genom fönstret. Inget av alternativen känns värda att ignorera.
Mycket riktigt. När jag kommer in hör jag ett litet hehe och ser en glad min. Han står där, lycklig, och äter jord ur en av blomkrukorna. - Ja det var roligt, inte så gott kanske egentligen men ni skulle sett hennes min! Helt obetalbar, kommenterar Arvid.
Eftersom jag (ibland) tänker på annat än bloggande tog jag tyvärr inte fram kameran. Det skulle jag ju såklart ha gjort. Förlåt. Men denna bild hittade jag på nätet. Den illustrerar situationen alldeles förträffligt. Förutom att detta barn har mer hår då.
Ja, Arvid vet att det nu är dags att plantera om växterna! Duktig pojke!
SvaraRadera