Arvids enda och mycket användbara ord pa har utvecklats lite grand och det är tydligt att han menar specifika saker nu när han pratar, det är inte bara joller. Nu kallar han det mesta för pappa.
- Jag ser ingen anledning att börja med någon som helst form av riktiga ord än på ett tag. Amen typ hallå. Varför då liksom? Jag klarar mig fantastiskt bra kommunikationsmässigt, kommenterar Arvid sin språkutveckling.
Tex när man vill ha en napp. Då gör man bara så här:
Gå och hämta mamman som antagligen tröttnat på att leka och sitter/ligger i soffan. Medelst dragning i hennes finger få henne att resa sig och följa med. Led henne sedan till den stängda sovrumsdörren och stå där och säg "pappa, pappa, pappa" väldigt bestämt. Här är det viktigt att modern inte tror att det är den fysiska pappan som påtalas. Accentuera därför med lite bank på dörren. Förhoppningsvis öppnar mamman då dörren och uppdraget är slutfört. Rusa snabbt fram till mammans nattduksbord där det ligger nappar. Ta en i munnen och övriga i händerna. Klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar