Hon vann alltså och alla är glada?

Jag tvångstittade lite på OS igår eftersom jag inte har lyckats ta makten över fjärrkontrollen (än). Först åkte Charlotte Kalla skidor. Det gick bra, hon vann guld. Sedan pratade några gubbar i en studio om det en stund. Det gick ju väldigt bra det där. Hon vann, konstaterade de. Det var väl kul. Det var så kul så att alla gubbarna reste sig och klappade händerna och ropade "igen, igen" och således visades exakt samma bilder som nyss igen.
Sen pratade gubbarna lite mer. Hon åkte väldigt bra, se de. Hon kom först, alltså åkte hon väldigt fort. Nu blev gubbarna väldigt stolta och fick en liten tår i ögat och då ville de se lite mer på exakt samma skidåkningssekvens. Se där. Hon åker. Och väldigt fort går det. Så fort att hon.... vann!
Klipp till en reporter som pratade lite med vinnaren själv. Hur känns det egentligen, undrade hon? Förvånande nog kändes det väldigt bra. Hon var glad. Tillbaka till gubbarna som konstaterade att Charlotte alltså var väldigt glad. Sen fick vi se hur en annan reporter försökte tvinga hennes tystlåtna, icke medietränade, norrländska pappa att prata. Hur kände han månntro? Var han också glad kanske? Ja, det var han mumlade han tystlåtet och norrländskt. Han var glad. Gubbarna i studion var glada för att alla var så glada. Ska vi se på skidklippet igen kanske, vi blir ju så glada av det?
Här någonstans kände jag att jag nog skulle gå och läsa lite i min bok istället.