Nu kom den, frågan jag fruktade.
- Jag vill gå till mitt gamla dagis idag, sa Arvid imorse med den där fjäskiga änglarösten som han använder när han verkligen vill ha nåt, samtidigt som han försökte se extra gullig ut med huvudet på sned.
Det går bra på nya dagiset, han har inte alls varit ledsen. Men det är så sorgligt att veta att han aldrig mer ska få gå på det fina gamla dagiset med alla kompisar och fröknar som han känt så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar