Oh the glamour!

Hedda skrek i omgångar större delen av natten. Jag ville sova, men eftersom inte det verkade vara ett val så växte allt som natten gick en allt större önskan om att skaka bebisen riktigt ordentligt fram (gjorde inte det, duktig mamma!). På morgonen lyckades jag på något sätt (ett mirakel?) komma upp och iväg till dagis. När vi står i trapphuset, redo att åka ner med hissen, börjar plötsligt Hedda tokskrika varpå hon kaskadkräker ner hela min jacka med vad som känns som en liter kräks och bajsar samtidigt. Jag får lämna en Arvid klädd i fleece, mössa, vantar och overall i hallen och hantera situationen medan han hela tiden klagar på att han är jättevarm och frågar om jag är arg. (Ja det kanske jag är!) Till slut kommer vi iväg. Lite sent, men inte så farligt. Arvid tokgråter vid lämningen på dagis. Min avtorkade jacka luktar kräks.

Jag och Hedda åker hem för ett snabbt pitstopp innan vi ska till bvc. Jag hetsdricker kaffe medan jag låter klängig bebis med nån sorts separationsångest sova på mig. Vi går till bvc. Heddas viktkurva går spikrakt uppåt. Hon väger nästan 4 kg. Hurra. Duktig mamma. Här känner hon ett plötsligt behov av att amma (nu, nu, nu sa jag!) och skriker sig igenom resten av bvc-besöket. Vi hittar ett amningsrum och ammar varpå vi påbörjar en därifrångåning. Hedda skriker lite mer, knallröd i ansiktet. Vi går till apoteket. Hedda skriker. Nu i falsett. Jag, som cool tvåbarnsmamma, ignorerar detta och gungar lite på vagnen medan jag går fort. Hon slutar nog snart. Hedda kvävs nästan av skrik. Jag tar upp henne. Hon tystnar omedelbart. Hon vill vara hos/med/på mamma. Det går inte för mamman måste köra vagn så jag lägger tillbaka barnet som skriker hela vägen hem. Äter lunch medan jag gungar babysittern med foten. Tvättar jackan. Dricker mer kaffe, som man visst ska "ta det lugnt med" om barnet har ont i magen. Hur många koppar är att ta det lugnt? Två väl?

Oj, nu är det visst dags att gå till dagis igen. En eftermiddag av två barn där barn ett vill leka-leka-leka hela tiden med mig och barn två skriker om hon inte får kura ihop sig hos mamma (vilket är svårt när man måste laga mat och/eller leka med barn ett) väntar. Pappan jobbar kväll. Oh the glamour.