Dagisångest

Hör och häpna! Arvid har fått dagisplats i området, efter 1,5 års köande. Bytet kommer ske sista februari. Det blir extremt mycket smidigare att lämna och hämta nu när vi (läs: jag) slipper åka tunnelbana och bara kan hasa iväg några hundra meter. Men det känns väldigt sorgligt! Han älskar sina fröknar och trivs verkligen på dagiset där han går nu och vi vet ju ingenting om hur det är på nya stället (mer än att föräldrarna ger det väldigt bra betyg enligt enkäten på nätet). Hur ska det gå att skiljas från dagisbästisen Ludvig? Kommer han hitta nya kompisar på en gång? Hur förbereder man honom på att byta? Och hur gör man så att det blir så bra som möjligt? Hjälp.