Arvid börjar inskolning på dagis imorgon. DAGIS!!
Jag mår dåligt. Jag tror att den som hittade på dagis vill tortera mammor. Tänk om han gråter varje morgon när jag lämnar honom? Gråter och gråter och gråter ända tills jag tvingas gå i alla fall och sen när jag kommer till jobbet och ringer för att se hur det är så gråter han fortfarande. Tänk om de stora barnen sätter sig på hans hals så han inte får luft? Tänk om de gungar/cyklar in i honom med flit när han går förbi, bara för att de kan och för att han inte förstår att akta sig. Tänk om han blir knuffad så att han ramlar och slår framtänderna på sandlådekanten så de trycks in i köttet? Tänk om personalen är sjukt trötta på barn och egentligen mest vill sitta och sola sig och prata med varandra? Tänk om de inte byter hans blöja när det behövs? Tänk om de inte ser honom?
Och nej.. vi fick inte plats på något annat dagis, så det blir det som bara 38% av föräldrarna vill rekommendera. Jag väljer att tro att den enkäten hade låg svarsfrekvens. Dessutom har de gjort en omorganisation på avdelningarna - kanske det är bättre nu. Jag väljer att tro det.
Precis så tänkte jag med. Tänk om de inte SER henne. Men vi hade ett samtal först med pedagogerna där vi pratade om det, våra förväntningar och rädslor. Och de lyssnade verkligen på oss. Lycka till! Lilla skrutt-arvid som blivit så stor! :)
SvaraRaderaHade ni? Vad bra! Vi var bara på ett allmänt föräldramöte häromdagen för nya föräldrar.. Ih. Jobbigt.
SvaraRaderaDet kommer gå jättebra! och så får vi se till att ses snart. ni komma o äta här någon dag? ja?
SvaraRaderaGärna! Vi gillar att äta. :-D
SvaraRaderaDet kommer att gå skitbra! Ville gillar dagis skarpt och han är en liten mespropp jämfört med Arvid :-)
SvaraRaderaStäll krav och kom även med "obekväma" frågor till personalen. Kom ihåg att Dagis är till för barnen och föräldrarna och inte i första hand för att tillfredställa personalens behov av bekvämlighet!!
SvaraRaderaBe att få ett enskilt samtal för att utreda förväntningarna från båda era håll!
Stå på er, det krävs idag och det är då det blir bra!
Eller tänk om han blir ompysslad av en lite större tjej i gruppen som gillar små goa killar? Så gör Frida med sina gruppkompisar och lillgruppen intill - hon kan namnen på alla! =)
SvaraRaderaHos oss SER personalen (och barnen!) i alla fall en massa detaljer - utslag, humör, skiftningar i beteendet. Fattar inte att de hinner!
Och Frida grät och skrek hysteriskt nästan varje morgon i stort sett hela första året, när jag lämnade. Mest vilje-gråt tror jag, hon ville bestämma att jag skulle stanna. Men det blev faktiskt bra ändå. Nästan innan jag stängt dörren slutade hon (ibland hann jag till och med höra henna tystna) - ring och kolla när du kommit till jobbet så brukar det kännas bättre. Och hela dagarna och vid hämtningen var hon glad som en sol.
Tack för peppningen alla! :-)
SvaraRadera