Arvid-Mamma 1-0

Arvid: Hallå! Vakna! Det är morgon nu!
Jag: Nej det är det inte. Klockan är 4.50.
Arvid: Ja? Lyft över mig i er säng nu. Jag kommer vara stilla och tyst som en mus.
Jag: Lovar du att somna om på en gång då? Inte ligga och sparkas och kravla?
Arvid: Självklart... *kravel, kravel, kravel*
Jag: Sluta nu. Vi försöker sova här!
Arvid:  *spark, spark, SPARK*
Jag: Men aj! Vad håller du på med? Ska du klättra ner?
Arvid: *kravel, spark* Ja det var precis min tanke det. Jag tänkte testa en grej med ditt vattenglas.
Jag: Vad ska du göra?
Arvid: Jag tänkte kasta mig fram och se om jag hinner få tag i det och dricka lite själv ur det. Du vet, det brukar ju sluta med att jag blir väldigt blöt om du inte stoppar mig.
Jag: Jaha, den gamla leken.
Arvid: Fast, jag har funderat lite och känner att den leken nog går att utveckla. Jag tänker mig ett set med fyra övningar.
Jag: Va?
Arvid: Jag lägger ner mina nappar i glaset. Sen tar jag upp dem och suger lite. Sen tänkte jag köra ner en hand i glaset och plaska runt. Och sen lägger jag tillbaka napparna igen. Jag gör mitt set några gånger tänkte jag, så att det verligen sitter. Kanske hundra eller så.
Jag: Jaha.
Arvid: Det är viktigt att du är med hela tiden, det vill jag verkligen understryka. Det kan skvimpa tänker jag mig. Och emellanåt - när som helst - tänkte jag försöka dricka lite själv ur glaset som vanligt.
Jag: Men, jag är ju jättetrött.
Arvid: Vi kan ju göra så att vi struntar i leken och går ut i vardagsrummet istället och bara softar lite framför Teletubbies? Då kan ju du ligga i soffan! Skönt va? Kom nu!
Jag: Okej.