Vårt coola dagisbarn har åkt på ett bakslag. Separationsångesten slog till med full kraft förra veckan, och det har varit ganska ledsamt.
- Ja, jag insåg plötsligt att mamma och pappa faktiskt lämnar mig ensam på dagis. Jag har gråtit mycket när de ska gå, konstaterar Arvid och tillägger att han faktiskt har varit ledsen ganska mycket på dagarna också.
På kvällarna har han varit superklänging på oss. Plus att han har sovit ganska oroligt också och gråtit efter mamma. Stackars stackars min lilla gris. Och stackars mammahjärtat. Men nu verkar det ha vänt! Idag var han inte alls ledsen när vi lämnade honom. Hoppas verkligen att detta var en fas och att den gått över nu. Vi säger det. Ja, det gör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar