lördag 22 maj 2010
Inte är det snart i alla fall
Ni vet den här känslan av att något är så himla gulligt så man nästan inte kan hålla sig från att krama ihjäl det. Eller åtminstone bita lite. Lite grand bara. Jag funderade lite på idag när när man slutar känna så för sitt barn? När han är 5? 15? 30? Undrar om min mamma fortfarande känner så för mig? På nåt sätt tycker jag att... ja det borde hon sannerligen göra. Å andra sidan vore det... obehagligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har tänkt precis samma tanke. Om det håller i sig livet ut så döljer många föräldrar det väldigt bra, så där när de inte kommer och hälsar på knappt och ibland glömmer ringa på lång tid...
SvaraRaderaJag tänkte svara att det gör man nog alltid för sina egna barn. Men så tar du upp det med våra egna föräldrar och det känns som att det var ett tag sen faktiskt, som mamma bet lite i mig...
SvaraRaderaNu blev jag tveksam.
Jag kommer och biter lite...äntligen...trodde inte att jag fick!
SvaraRadera